#11 Biografi: Min konstnärsutbildning och fotokonst

Läsåret 2010-2011 gick jag en fotograf- och konstnärsutbildning i Åbo.

I min fotokonst var jag fokuserad på estetik och ville fånga skönhet och ta fram det vackraste i allt jag fotograferade. Jag gillade inte att fotografera människor och tyckte det var frustrerande och jobbigt trots att jag är en av Finlands bästa. Jag fotograferar helst saker, djur, fåglar och natur. Min specialitet är att hitta skönhet och att finna det som är vackert där andra inte har upptäckt det. Det var som en väldig utmaning, en jakt på det vackraste jag kunde hitta varje gång jag fotade, i varje person eller objekt framför min kamera. Som konstnär lyckas jag fånga unik skönhet i varje person jag fotograferar, oberoende av utgångsläget.

Min konst är filosofisk framför allt annat, ofta med estetiska inslag, men estetiken är inget självändamål. Fulhet kan filosofiskt fungera väldigt bra i konst. Det var ändå tack vare mitt estetiska öga som jag kom till en nivå som ingen annan är på och det var därför folk, kända och okända från hela landet, kom till min konstnärsateljé. Jag hade någonting som man inte annars hittade i detta landet. Jag hittade alltid skönhet och estetik även i det estetiskt fulaste objektet.

Jag hade en “magic touch” när jag fotograferade, en speciell förmåga som jag inte riktigt kan sätta ord på själv, men som kanske kunde uttryckas som en konst att skapa stjärnglans av vem eller vad som helst. Eller helt enkelt att skapa internationella och lockande verk av högsta klass, oavsett objekt.

Jag fotograferade många människor som var på toppen, eller ville till toppen, i olika synliga branscher; modeller, skådespelare, kändisar, artister, politiker och affärsmän. De flesta av de här människorna var själviska, otrevliga, och rent av vidriga som människor. Vackra på utsidan men fula inuti. De hade ingen själ, inget hjärta, inget samvete. De upprätthåller en falsk fasad, för att lura allmänheten och omgivningen.

Jag förstod att någonting var fel men inte exakt vad. Jag kände igen det narcissistiska mönstret från barndomen och min sorgliga uppväxt, men hade ännu inget ramverk för att hantera problematiken.

Först senare insåg jag att de flesta personerna jag fotograferat verkligen var giftiga narcissister som utan samvete ensidigt ville utnyttja min förmåga till sin egen nytta – de ville stjäla stjärnglansen. Min unika förmåga var för dem otroligt värdefull, men de ville bara exploatera mig som en slav.

Man kan säga att jag omedvetet var med och byggde upp en kultur, där jag med min förmåga lyfte fram ondskefulla och illasinnade människor till kändisskap, till toppen av samhället. Dessa hemska människor borde inte få ha någon synlig eller påverkande position/makt i ett hälsosamt samhälle.

Jag såg alltså verkligheten bakom narcissisternas fasader, men i brist på bättre förståelse där och då, var jag tyvärr med och byggde upp de vackra fasaderna.

Alla människor älskade mina bilder, vilket också ledde till att folket började tycka om de personer som var avbildade i mina verk. Jag kunde väcka ett ha-begär genom mina verk. Jag hade makt att styra människors perception.

* * * * *