Jag minns fortfarande polischefens min, när vi tillsammans gick igenom kvällens bordsplacering och granskade middagsplatsen (en vacker restaurang med Michelinstjärna och stora fönster).
Det var en solig höstdag i oktober 2009. Platsen var det berömda Hotel Royal Evian, ett femstjärnigt hotell lyxigt beläget ovanför Genèvesjön, i sydöstra Frankrike.
Entrén till Hotel Royal Evian.
Jag arrangerade en årlig internationell toppkonferens, som samlade dignitärer och internationella ledare från främst politik, men också från näringsliv, diplomati och vetenskap. Detta år ordnade jag konferensen i Royal Evian hotellet, i Évian-les-Bains.
Polischefen ledde ett stort team av säkerhetspolisens livvakter, som ständigt skyddade en speciell konferensdeltagare.
– Vi måste nog kalla in ytterligare ett tjugotal livvakter, förutom teamet vi redan har på plats, förklarade polischefen lugnt åt mig, när han sett bordsplaceringen.
– Det finns en reell risk att en prickskytt gömmer sig här i den stora parken och sedan skjuter vår skyddsperson genom restaurangens fönster. Vi måste stänga av och säkra hela parken, och ställa våra män framför alla byggnadens fönster, fortsatte han.
Jag erbjöd mig att göra ändringar i bordsplaceringen, men polischefen försäkrade artigt att de har läget under kontroll och att jag inte behövde göra några ändringar. Så med några timmars varsel flög de in en stor polisstyrka från ett annat land. Det blev ett stort säkerhetspådrag, men middagen förlöpte väl.
Det var redan fjärde året jag arrangerade konferensen, så jag var rätt van med att flera deltagare hade någon form av säkerhetsarrangemang (t.ex. enstaka diskreta livvakter). Men det här året deltog en samhällelig nyckelperson som dygnet runt skyddades av ett stort team av säkerhetspolisens livvakter. Var vi än rörde oss hade vi 10-15 säkerhetspoliser runt oss. De bevakade alla hörn, och alla utgångar och ingångar.
Kia med en grupp konferensdeltagare (bl.a. tre prinsar och en prinsessa) samlade runt flygeln (till tonerna av Amazing Grace).Omgiven av livvakter.
Under konferensen (som varade tre dagar) spenderade jag mycket tid med den skyddade personen, och fick på nära håll uppleva hur noggranna livvakterna var.
Så här gick det t.ex. till när vi skulle åka hiss: En grupp livvakter åkte först upp till destinationsvåningen för att granska och säkra den våningen. Under tiden granskade säkerhetspolisen hissen medan andra livvakter sprang upp för trapporna och säkrade alla mellanvåningar. När kusten var klar fick vi stiga in i hissen och åka upp tillsammans med ett par livvakter, till livvakterna som väntade på destinationsvåningen. Vi var hela tiden omgivna av livvakterna, de var överallt.
Trots att livvakterna var mycket synliga så var de samtidigt diskreta (som flexibla, fokuserade och uppmärksamma skuggor), och man vande sig snabbt med situationen (att vara omringad och beskyddad av poliser).
Polischefen förstod att jag ville lära mig så mycket som möjligt, och få större erfarenhet av att hantera allvarliga hotbilder. Där och då fick jag en snabbkurs i hotbildsbedömning, riskfaktorer och förebyggande säkerhetsarbete på högsta nivå. Vänligt och respektfullt gav han goda och praktiska råd för framtida evenemang, arrangemang och bordsplaceringar. Det var värdefulla lärdomar som ändrade på mitt sätt att se på många saker.
Efter det här är risken att bli skjuten genom fönster något jag alltid tar i beaktande, också i mitt eget liv.
Konferensen var för övrigt en väldigt familjär, avslappnad och informell träff för inbjudna deltagare och talare, med kunglig glans. Alla tal, presentationer, diskussioner och keynotes följde Chatham House Rule. Konferensen hölls på noga utvalda platser (slott och palats), som varierade från år till år.
Trerätters lunch på konferensen.Brandade de morue à l’ail doux (saltad torsk med potatis- och vitlökspuré).
Jag var mycket nöjd med Hotel Royal Evian, och hur professionellt de skötte samarbetet.
Hotellet är kanske mest känt för den ödesdigra Evianflyktingkonferensen 1938 (ett praktexempel på narcissism och kollektiv narcissism från alla parter – jag ska skriva mer om det senare), men platsen är också ett populärt besöksmål för kungligheter och statsöverhuvuden, och en praktisk konferenslokal.
Jag vill avsluta med att visa dig några bilder av den vackra platsen:
Hotellets vackra salar.Utsikt mot Genèvesjön och staden Lausanne på andra sidan.Kia axlar ett stort ansvar.Vy över Évian-les-Bains.Härliga blomsterarrangemang med majestätiska berg i bakgrunden.Den vackra och pedantiskt skötta parken.Välklippta häckar (och Genèvesjön är vacker som ett konstverk). Tack Hotel Royal Evian för den här gången!
För några år sedan beslagtog de finska myndigheterna alla datorer och lagringsenheter av mig och min man. Det skedde utan godtagbar grund och under full sekretess (läs mer om den absurda processen här och här).
I två dagar genomsökte myndigheterna olagligt vårt hem, Villa Kia, och beslagtog minst 10 datorer och 60 lagringsenheter – alla våra digitala ägodelar och verk, alla bilder och allt mitt forskningsmaterial.
Och vi har inte fått någonting tillbaka.
Som tur är hade jag sparat lite data i molntjänster. Jag lyckades nu komma ihåg lösenordet till en av dem, och hittade en hel del intressanta bilder, som jag vill dela med dig.
Kia Karlberg med prof. Jerzy Buzek (Polens premiärminister 1997-2001 samt Europaparlamentets president 2009-2012).
Nobelpriskonsert 2014
Då vi bodde i Stockholm deltog vi flera år i Nobelfestligheterna. Här är några bilder från Nobelpriskonserten 8.12.2014 i Stockholms konserthus. Vi var i god tid och fick delta i förfesten. Läs hela min konsertrecension: Med Kungen och Beethoven på Nobelkonsert >
Den följande bildserien visar hur jag såg ut år 2005, då jag var 30 år gammal. Vi hade här bott drygt ett år i Villa Kia (som vi byggde 2003-2004). Dessa bilder användes som grund för en porträttmålning, som en annan konstnär målade:
Bildgallerier
Jag hittade en del bilder från byggprocessen, och mera interiörbilder av Villa Kia. Och så hittade jag lite bilder från året 2015-2016, då vi bodde i tre länder (Finland, Sverige & Danmark). Det blev så mycket bilder att jag gjorde dem till egna bildgallerier, se dem här:
Jag blev så glad när jag hittade några gamla bilder från tidigare resor till Stockholm. Vackra minnen, så jag postar dem här åt dig också.
Drottningholms slottStrandparti vid Ålstensängen i Bromma (och min Volvo XC60)Min Volvo XC60 vid Bro Hof Slott (golfklubb med restaurang). Länk >KaknästornetPromenad på DjurgårdenVy mot Nacka strand.
Jag och min man har firat många bröllopsdagar i Stockholm. Bilderna ovan (från Sverigebåtshytten) är från 2012 när vi varit 14 år gifta. Det var vår första resa på flera år, eftersom Henrik varit så sjuk. Lika glada då som på bröllopet här nedanför år 1998. Och fortfarande är vi samma personer, lika kära.
Bröllopet i Svartå slott år 1998. Länk >Här firade vi vår 15 års bröllopsdag på Grand Hotel Stockholm. Länk >Frukost på rummet och utsikt mot slottet.Moderna Museet, blev lite till mig för jag hade just gått baklänges in i konstverket som skramlade till… (och märkte att det var en Calder). Länk >Kungsträdgårdens vackra körsbärsallé i full blom. Prunus Accolade heter arten.
Du kan se massor av bilder i mina bildgallerier på sidan Dokumentation & Bilder. Nu har jag sammanställt en del av bilderna till praktiska HD slideshows (som jag delar här och i bildgallerierna).
Var jag än befinner mig så njuter jag alltid av varje soluppgång, och av varje solnedgång, av varje fågel och av varje djur, av blommor, växter och den vackra naturen, och av varje dag och av varje natt. Trots förtryckande omständigheter lever jag ett lugnt, harmoniskt och glädjefyllt liv, fyllt av kärlek, skönhet och vishet.
Det har varit ett privilegium att ha fått bygga upp Villa Kia på Hirvensalo i Åbo, och att sköta om stället och njuta av läget vid Friskalaviken så länge.
Villa Kias underbara utsikt mot Friskalaviken.
Genom bilderna hoppas jag att också du får njuta av denna härliga omgivning.
Tryck på PLAY-knappen och luta dig tillbaka – så får du dela det jag fått uppleva åren 2014-2021. Under varje slideshow finns det en länk till just det bildgalleriet, där du kan se bilderna skilt för sig. Där finns det datum, en kort förklaring och EXIF-data i bildfilerna.
I dag vill jag lyfta fram 5 danska regioner (mina favoriter) som jag tycker är speciellt vackra, och värda att utforska. Alla regioner i min lista har närheten till havet som gemensam nämnare. För varje region ger jag dig exempel på speciellt besöksvärda platser.
Jag länkar platsernas namn till Google Street View. Genom att klicka på länkarna kan du själv se de fina ställena, och bli inspirerad.
Som konstnär uppskattar jag speciellt friheten, konsten och arkitekturen, de härligt böljande landskapen och de vackra kusterna i Danmark. Ibland får havet nästan samma turkosa färg som Medelhavet.
Och havet är alltid nära dig. Du är aldrig mer än 52 kilometer från havet var du än befinner dig i Danmark. Du kan enkelt åka kors och tvärs i hela Danmark och uppleva väldigt fina ställen.
Som högkänslig person värdesätter jag lugnet, grönskan och skönheten i naturen, långt borta från människor och stress.
Mitt första tips till dig är att skippa Köpenhamn helt och hållet. Jag har bott i Köpenhamn (i VM-husene i Ørestad) och tycker att Köpenhamn är en fungerande men tråkig storstad. Det finns så mycket mer att se.
Om du ändå väljer att ta en tur genom huvudstaden så vill jag tipsa dig om en plats som få känner till; besök det Kongelige Biblioteks trädgård, en grön och lugn oas med en bronsstaty av den kända filosofen Søren Kierkegaard, existentialismens fader. Om du vill kan du också leta upp Søren Kierkegaards grav på Assistens Kirkegård (kyrkogårdarna i Danmark är fina).
Ett annat tips är att undvika städer överlag (eller tillbringa endast kort tid i dem). Skippa all shopping, det är bättre både för miljön och för din plånbok, och det ger dig mer tid för andra upplevelser.
Undvik också motorvägarna så långt det är möjligt. Välj hellre mindre vägar – då får du en intressantare och estetiskt mer omväxlande resa. Jag själv upplever trafikkulturen i Danmark aningen enerverande, inte lika trevlig och artig som t.ex. i Sverige.
1. Själlands östkust (mellan Köpenhamn och Helsingør)
Östkusten är ett trevligt resmål när du vill göra en dagsresa. Strandvägen mellan Köpenhamn och Helsingør, längs Öresundskusten, är ca 45 kilometer och du kommer att passera det ena fina området efter det andra. Du får njuta av vackra infarter och planteringar, hus, slott och gårdar (i olika stilar, epoker och design). Hellerup, Charlottenlund och Klampenborg har också fina villaområden.
Bild: Poul Buchard/Brøndum & Co – Louisiana Museum of Modern Art
Ta dig tid att besöka konstmuseet Louisiana som finns i Humlebæk, 10 km söder om Helsingør. Samlingen och utställningarna håller absolut världsklass. Där finns bl.a. en betydande Alberto Giacometti samling. Den strandnära miljön i sig är värt ett besök – gå ut och njut i den fina skulpturparken (som hör till museet).
Røsnæs halvö i Kalundborg ligger sydväst om Själlands udde. Røsnæs har ett lite varmare mikroklimat och det finns flora och fauna som du inte hittar i resten av landet.
Mellan Røsnæs och Själlands Udde finns Asnæs, ett väldigt kuperat område. Här får du utsikt över böljande fält med det blåa havet i bakgrunden, nästan som i Toscana. Ordrup Næs ligger i närheten.
Från Själlands Udde finns det en snabb och praktisk färjförbindelse till Jylland. Färjorna går året runt till Århus (75 min) och sommartid till Ebeltoft (55 min). Ebeltoft finns i region nr 5 på min lista.
Om du väljer att köra landvägen från Själland till Jylland så kommer du att passera ön Fyn. Där kan du pausa t.ex. vid Egeskov Slottsträdgård, eller åka upp till Fyns Hoved, ett Natura 2000-område på Fyns nordligaste punkt.
4. Trekantområdet, Jylland
Trekantområdet är ett vackert och livskraftigt område som utgörs av städerna Vejle, Fredericia och Kolding med omnejd.
Naturområdet Trelde Næs avgränsar Vejle Fjord från Lillebælt. Nära Trelde Næs finns Hvidbjerg (som var centrum för en konstnärskoloni med medlemmar ur COBRA-gruppen). Trakten har kallats för “Ett annat Skagen“.
Bild: Bang Clemme Film & Openhouse – Trapholt Museum for Moderne Kunst
Om du vill se modern konst hittar du Trapholtmuseet i Kolding. Museet ligger invid Kolding Fjord. Vid fjorden kan du också beundra vackra trädgårdar med konstnärligt klippta häckar samt modern dansk arkitektur. Koldings Fjordvej har fina villaområden, likaså Bredballe i Vejle.
Danmarks största naturpark, Naturpark Lillebælt, finns i Trekantområdet. Här är en länk till naturparkens webbplats med en översiktskarta på platser du kan besöka i området.
Kör du förbi Århus (50 km från Ebeltoft) kan du se fina park- och villaområden i trakten vid Marselisborg. Vid stranden finns under sommarhalvåret en infinite bridge som är ett modernt konstverk i vattnet.
Generella tips för Danmark
Besök konstgallerier och utställningar, de finns överallt (danskarna är mycket duktiga på konst).
Njut av de härliga trädgårdarna i Danmark! Vart du än går eller kör så ser du fina, välskötta och inspirerande trädgårdar med välklippta häckar.
Jag har tidigare skrivit om wienerbröd och vill igen lyfta fram den danska specialiteten. De bästa wienerbröden jag någonsin ätit har jag fått i Danmark.
Du kan enkelt och tryggt hyra en stuga i Danmark. Det finns fint organiserade uthyrningssystem, där du kan specificera önskemål, boendestandard, antal bäddar och hitta de bästa alternativen enligt din budget. Vi har själva hyrt hus och stugor via Novasol och Dansommer och även hyrt privat, utan förmedlande företag. Våra erfarenheter har varit positiva, och vi har varit nöjda. Det har varit ett utmärkt sätt att ha en bas med eget kök, tvättmöjligheter och alla bekvämligheter, helt som i ett eget hus.
Det finns restauranger och take-away på de flesta ställen (jag brukar dock göra all mat själv). Matbutikerna i Danmark hör inte till mina favoriter. Jag saknar speciellt ett bredare urval laktosfria produkter samt de stora, goda och praktiska hushållsostarna som Arla producerar i Nr. Vium (Jylland) för grannländerna Sverige och Finland. Varför säljs inte dessa gräddostar i Danmark?
Jag hoppas denna reseguide kan fungera som en startpunkt för din reseplanering. Låt inte listan begränsa dig alltför mycket – det finns många intressanta platser att upptäcka överallt i Danmark (exempelvis platsen du ser på inläggets huvudbild: Rubjerg Knude fyr vid Lønstrup Klint på Nørrejyske ø i Nordjylland, nära den populära turistorten Skagen, som också har en fin kyrkogård).
Nästan alla minnen från 1998-2019, och allt jag någonsin skapat digitalt, är borta. Några få av mina bilder finns arkiverade på Internet Archive, på den arkiverade versionen av min internetsida 2011. Där kan du själv se hur duktig jag var (och vad Finland har tagit, censurerat och svartmålat).
Här kommer de inskannade bilderna, med korta förklaringstexter:
Kia (till vänster) tittar på färggranna nyårsfyrverkerier med sin lillasyster, hos Kias gudföräldrar Svante & Hedvig.
Kia (11 år) äter ordentligt på mormors och morfars båt, efter en flera timmars simtur.
Kia äger tillsammans med sina syskon en fin sommarvilla & strandfastighet på Medvastvägen 169a i Kyrkslätt. Se sommarstället på kartan här. Här är Kia på sin strand, iklädd en topp som hon sytt och designat själv.
Kia bodde och volontärarbetade flera somrar på en bondgård i Mouhijärvi. Gården hade 20-30 kor, och många kalvar. Till Kias arbetssysslor hörde djurskötsel, och att mjölka kor både för hand och med mjölkmaskin.
Visste du att Kias familjeföretag Elfving tidigare (på 1950-talet) också var en betydande importör av mjölkmaskiner, och även av motorsågar och Vespa scooters?
Heli-skiing i Alperna, Schweiz.
Lavin i St. Anton, Österrike
Lavinen dödade flera människor och förstörde hem.
Järnlady Kia hemma i Grankulla, innan studentskrivningen, redo att bli fri och erövra världen.
Kia, den snabbaste i backen.
Kia var under många år tärna till flera rikslucior – en spridare av ljus och glädje. Här ett Luciabesök på vårdhem (Kia till höger). Kias egen handikappade morbror Mikael (1963-1992) bodde på ett liknande hem.
Kia sitter och skissar utanför första studiebostaden, på Lisagatan i Åbo.
Kia uppträder med egen danskoreografi på Svenska Gården, i Åbo. Micke Fhinn (Swe) med band spelar.
Kia i Niagara Falls, med sin lillasyster.
Kia och Henrik på traditionell vårjakt i Åbolands skärgård (med Henriks far). Varken Kia eller Henrik är jägare, och Henrik är ledsen för fågeln (en ejder).
Kia med sin kanin, hemma i Akropolis, Åbo.
Kia älskar att simma och dyka (och har dykarcertifikat). Här på en dyktur i Medelhavet (på resa i Kreta, Grekland).
När Kia studerade på Handelshögskolan vid Åbo Akademi var hon aktiv i flera olika föreningars styrelser.
År 1997 var Kia styrelsemedlem och värdinna för Merkantila Klubben, den officiella ämnesföreningen för ekonomstuderande.
Studenternas traditionella pulkåkningstävling (på fastlagstisdagen), med spektakulära farkoster, på Vårdberget i Åbo. Kia representerade Merkantila Klubben.
Merkantila Klubbens värdinna Kia arrangerade årsfest och gör entré med hedersgästen.
Värdinnan Kia (andra till vänster) tar emot presenter, mellan Studentkårens ordförande Patrik Fellman och Merkantila Klubbens ordförande Ville Vihervaara, på årsfestens solenna akt i Åbo Akademis solennitetssal.
Merkantila Klubbens styrelse 1997 (Kia är den fjärde från vänster).
I Svartå Slott. Bruden Kia förbereder sig inför vigseln.
Vi har rest mycket, och ett av mina favoritresmål är Kreta i Grekland. Kreta är en stor ö i Medelhavet, nästan som ett eget land.
Naturen på Kreta är mycket vacker, med intressant topografi och mycket höga berg. Stränderna är vidsträckta, och man kan hitta stränder som inte har en enda person i sikte.
Det finns många ställen att bo på, enligt tycke, smak och budget. Hyr en bra fyrhjulsdriven bil så kan du sedan bekanta dig med hela ön.
Det tar längre att köra runt än vad man tror. Fågelvägen kan avstånden se korta ut men de höga bergen gör restiden mycket längre. Vägarna är ofta snirkliga och nästan helt utan räcken, också i de höga, branta bergen. Utsikten längs med vägarna är ställvis hisnande. Trafiken på Kreta kan ibland vara lite skrämmande men är man alert och flexibel så går det nog bra.
Det finns hur många fina stränder som helst. Elafonissi-udden är speciellt vacker. De flesta människorna solar och badar topless men om man inte är okej med det så finns det nog också nudiststränder.
Historiskt har Kreta varit en viktig plats i Medelhavet. I Knossos kan man se utgrävningar och känna historiens vingslag.
En svarthakad buskskvätta, på en buske uppe i bergen. Den är vanlig i Medelhavet men ytterst sällsynt i Finland. Vi har en gång haft en på besök i vår trädgård i Åbo.
Min man Henrik är väldigt mörk så i Grekland trodde alla att han är grekisk, och alla talade grekiska med honom. Här står Henrik utanför ett hotell vi bott på.
Jag tycker om att dyka och snorkla i det klara och härliga vattnet i Medelhavet. Jag har dykarcertifikat och kan dyka med dykarutrustning. Det är rogivande och fridfullt att få betrakta världen och livet under vattenytan. En helt ny värld öppnar sig.
Visste du att mer än 50% av vårt syre kommer från växter i havet? Om haven mår illa och dör så dör också världen.
Den grekiska salladen är så härlig att man aldrig blir trött på den. Fetaosten, oliverna och grönsakerna är goda och fräscha. På Kreta har de lokala heirloom-tomater, som är väldigt söta, saftiga och smakrika. Ju fulare tomater, desto godare, sägs det.
På Kreta finns någonting för alla, om det sen är party eller lugn och ro man söker.
Det finns mycket paketresor till Kreta. Eftersom vi kan åka när vi vill (och när andra inte kan) så har vi rest många gånger på billiga “sista minuten”-resor. Vi köpte ofta resan ena dagen och åkte följande dag. På så sätt kunde vi få en veckas resor för så lite som 85-135 euro per person. I priset ingick flyg, hotell med frukost samt transport till och från hotellet.
De allra förmånligaste resorna överlag kunde man hitta i slutet av maj (innan skolorna slutat), i slutet av augusti (när skolorna och jobben börjat igen) och i december veckorna innan julen.
För femton år sedan, en kall januarikväll i New York, gick Henrik och jag ut från Bryant Park-hotellet, på väg mot kvällens dinnerparty med Ford Models. Det var en av flera gånger vi varit i New York för modelltävlingen Supermodel of the World.
“Kia och Henrik” ropade någon, “kom med oss!“
Det var Eileen och Jerry Ford (de legendariska grundarna av modellagenturen Ford Models) som stod där utanför hotellet och väntade på sin transport.
“Vi väntar på en limousin, det finns plats, kom med oss!” sade Jerry.
Vi pratade och pratade med dem, och märkte inte hur tiden gick. Det kom ingen limousin.
Jerry ringde ett samtal och fick veta att det skett ett missförstånd. Ingen bil var på kommande. Vi föreslog en taxi, men Eileen sade: “Nej, nej. Vi åker alla med modellernas buss, som strax är här.“
Bussen kom, och modellerna fyllde bussen bakifrån. Vi satte oss med Eileen och Jerry i framändan.
Det var som en “private tour” med Eileen som tourguide. Resan tog en halvtimme. Eileen berättade ivrigt om allting och gav många insidertips. När vi åkte förbi gropen där World Trade Center stått strömmade tårarna längs hennes kinder. Hon hade förlorat många vänner. Det var ett rörande och känsligt ögonblick.
Människor öppnar alltid upp sig för oss. Henrik och jag är högkänsliga och super-empatiska personer, och vi känner alltid med människorna. Vi lever oss in i deras lidande. Med oss kan alla vara sig själva, utan fasader.
Vid middagen satte sig Eileen och Jerry med oss igen. Vi förstod inte riktigt varför, vi var ju de minst betydelsefulla personerna i rummet, i deras värld i alla fall. Vi representerade ju ett litet, betydelselöst land. Lokalen var ju ändå full med de viktigaste agenterna i världen (Paris, Milano, Barcelona etc.).
Eileen och Jerry Ford bemötte oss alltid med värme och värdighet, vilket är mycket ovanligt i den branschen.
De flesta andra agenter vi mött är raka motsatsen.
Agenter är oftast blodsugande narcissister som man inte kan lita på. Det är ingen rolig upplevelse att vara på fester där salen är full av agenter. 200 år tidigare skulle de helt klart ha varit de värsta slavdrivarna.
* * * * *
New York är staden som är full av liv, rörelse och puls. De säger att New York är staden som aldrig sover. Så mycket buller, lukter, trängsel, oro och köer. Människor och bilar överallt.
För högkänsliga personer som oss blev det väldigt många intryck. Vi kände oss ofta överväldigade. Vi längtade efter tystnad och lugn.
I motsats till vad man tror så sover faktiskt New York på natten. Man kan promenera runt i lugn och ro. Vi upplevde ingen fara. Det kändes tillräckligt tryggt.
Att traska i ett öde New York på nätterna, mitt i arbetsveckan, blev ett minne för livet. Det var tyst och tomt och nästan surrealistiskt. En stad på så många miljoner invånare, och alla sover. Ingen trängsel, inga ljud. Det var som lugnet före stormen.
Gatorna var mörka och tomma. Man kunde promenera kors och tvärs, över alla gator, hursomhelst.
Det var väldigt kallt. Jag började frysa. Vi letade efter en plats att värma oss på innan vi skulle vända tillbaka till hotellet. Vi var vid Grand Central Terminal. Jag ryckte i dörren för att se om den var öppen.
Till min förvåning var dörren olåst. Vi gick in. Vad skönt med värmen som mötte oss.
Den jättelika salen var helt folktom. Vilken sensationell upplevelse. Stationen brukar alltid vara full av tusentals stressande människor. Nu var den lugn, tyst och tom. Det var bisarrt och imponerande på samma gång. Det är inte många som upplevt den vackra byggnaden så här.
Vi stod och tittade runt oss en lång stund.
I den stora salen, i den stora staden, kände man sig väldigt, väldigt liten.
* * * * *
Varje kväll var det ett nytt party på nåt av de hetaste inneställena i stan. Ny plats, och nya människor. Partyna kryllade av supermodeller och kändisar. Crème de la crème av New York. Vackra ansikten, som man kände igen från de största modemagasinen och reklamkampanjerna i världen.
Vi stod i ett hörn och kände oss överväldigade. Det var så mycket intryck och så mycket oljud. Så mycket onödigt prat. Alla hade sin egen agenda och inget annat räknades.
I ett annat hörn stod ett vackert par. Han var mörk och hon var blond. Jag kände igen henne från Vogue-tidningens omslag. Hon var en av Ford Models toppmodeller. Precis som vi, stod de ensamma för sig själva.
Vi tyckte synd om dem och gick och pratade med dem. De blev jätteglada och rörda. De tyckte inte om fester. Han var en franskfödd konstnär, en pedantisk surrealist (som Salvador Dalí), det kunde ta ett år för honom att färdigställa en tavla. Hon hade arbetat med de skickligaste fotograferna i världen, och tyckte Henrik hörde till dem. Båda var högkänsliga och konstnärliga.
Vi tillbringade kvällen med dem och också de följande dagarna.
De visade oss sevärdheter och intressanta platser, New York ur ett lokalt perspektiv. Vi rea-shoppade, åt och hade roligt. Det var ännu en upplevelse vi inte glömmer. Det vi uppskattade mest var nog ändå de djupa, meningsfulla samtalen med dem. Filosoferingarna om konsten och livet.
* * * * *
Tidigare i veckan besökte vi Empire State Building. Det var just före stängningsdags så det var ingen kö. Det var bara att gå rakt in i den tomma hissen och åka upp.
Utsikten var hisnande.
Men bättre kan man väl, tänkte vi. Är det här allt?
Jämfört med CN Tower i Toronto (som hade genomskinligt glasgolv högst uppe och EdgeWalk) så var Empire State Building lite tråkig.
Går det inte att komma högre upp?
Henrik frågade vakten, som sade att man inte får gå högre upp, eller över kanten, vi måste ta en helikopter. Sagt och gjort. Vi tog en taxi till heliport och satte oss i helikoptern.
Flygturen gav oss ett unikt perspektiv över Manhattan och New York.
Vi flög först några varv runt Frihetsgudinnan (Statue of Liberty) och såg att hon hade kättingar runt fötterna. Det uppfattar man inte från normalt perspektiv. Symbolen för frihet är alltså i själva verket en fånge? Ser man upp till henne är hon fri. Ser man ner på henne är hon en fånge. Motsägelsefullt, som allt annat i den narcissistiska världen.
Vi lyckades pricka in både skymning och mörker i flygturen.
Det var otroligt vackert.
När vi började flyga var det ljust och när vi slutade hade det blivit mörkt.
Stadens lampor tändes när mörkret sänkte sig över skyskraporna. Vi fick se den legendariska staden i sitt bländande ljus.
Här är ett exempel från år 2004-2005 på hur vi brukade leva sådana tider då sjukdomen inte var ett hinder:
Vi for i oktober till Spanien och bodde där i några månader, kom hem i mitten av december för att följande dag åka för två veckor (jul och nyår) till Zermatt, Schweiz. När vi kom hem åkte vi till New York för någon vecka för att delta i finalen av den största internationella modelltävlingen i världen, Ford Models Supermodel of the World. Vi kom sedan tillbaka och var några dagar hemma, och åkte därefter några veckor till Florida. Då bodde vi i Miami, Palm Beach och Key West. Efter det kom vi tillbaka till Åbo innan vi några dagar senare igen åkte till Spanien och tillbringade den större delen av våren där. Så här fortsatte livet, ofta mer än halva året på resa och vi spenderade främst somrarna i Finland.
Det här var främst under åren som Henrik mådde lite bättre, de senaste 12 åren har vi inte flugit alls.
Henriks hälsa blev åter sämre och det var svårt att utföra regelbundet förvärvsarbete. Hans designföretag Dreamsite (som hade t.ex. Gigantti och börsbolag som kunder) avslutades 2005/2006 och verksamheten såldes till en reklambyrå.
Vi bestämde oss för att ännu försöka resa runt världen, samla inspiration för konsten och skaffa erfarenheter, samt göra goda gärningar. Vi deltog i (och arrangerade) olika välgörenhetsprojekt på väldigt hög nivå.
Kia tar farväl av ministrar, statsministrar, presidentfru och Kungliga Högheter utanför Schloß Neuwaldegg i Wien, Österrike, 2007.
Vi har samvetsgrant samarbetat med många kända och ledande personer, som alla kan gå i godo för oss. Ni kan fråga t.ex. statsministrarna Mart Laar från Estland, Kjell Magne Bondevik från Norge, och Andrius Kubilius från Litauen. Ni kan fråga Jerzy Buzek som varit både Polens statsminister och Europaparlamentets talman. Ni kan fråga internationella finländare som t.ex. Ari Vatanen, Eija-Riitta & Atte Korhola, och Hannu Takkula. Listan kan göras hur lång som helst.
Kia Karlberg med prof. Jerzy Buzek (Polens premiärminister 1997-2001 samt Europaparlamentets president 2009-2012).
Vi har förmågan att jobba på högsta internationella nivå – och kommer även i fortsättningen att göra det, om bara hälsan det tillåter.
Speciellt vintrarna är krångliga för hälsan för oss båda. Vi kan inte alls röra oss på vintern i Finland och längre sjukdomsperioder med rygg/ledbesvär brukar oftast inträffa under vintrarna. Kylan och halkan är besvärliga för artritis, reumatism och rygg- och ledproblemen.
Som tur är så är vårt hus varmt och skönt. Vi har nästan alltid 26,7 graders innetemperatur året runt, vilket varit det mest optimala för hälsan. Tack vare att vi byggt huset otroligt välisolerat går det att hålla denna temperatur nästan helt med en enda energisnål luftvärmepump, vilket gör huset mycket miljövänligt.
Vi har gjort många resor och bott på många platser.
Vi spenderade fortsättningsvis mycket tid utomlands, främst i Medelhavsområdet; Spanien, Frankrike, Portugal, Italien och Grekland. Detta har alltid varit en självklar del av våra liv. I övrigt lever vi väldigt stilla och lugnt, som sagt med långa sjukdomsperioder då vi inte alls kan åka någonstans.
Vi är inte turister. Vi är upptäckare och forskare, som med nyfikna ögon och öppna sinnen tar del av vardagslivet och kulturen överallt där vi befinner oss. Vi vill alltid lära oss nya saker. Vi går våra egna vägar. Vi har samlat unika och spektakulära erfarenheter till våra liv. Vi är uppmärksamma och känsliga och ser möjligheter som ingen annan ser. Vi hittar nya dörrar och frågar oss alltid: Vad finns där bakom? Och vi fortsätter alltid framåt.
Hösten 2007 åkte vi omkring med bil runt Europa. En dag vaknade vi i Cannes och bestämde oss för att köra tillbaka till Åbo. Vi satte oss i bilen och efter 20 timmar i ett sträck (drygt 1800 km) var vi i Malmö. Sedan vilade vi oss lite på en bensinstation tills vi körde dryga 600 km till Finlands-båten som avgick från Stockholm till Åbo. Vi hann till färjan med 20 minuters marginal.
Detta var med min föregående bil, en blå Ford Cougar V6 coupé, som jag hade i 8 år. Före Cougarn hade jag en gul Honda HR-V 4×4 SUV och innan det en mörkblå Opel Calibra coupé (min första bil).
