Tag: Gruppnarcissism

Gruppnarcissism Group narcissism collective narcissism kollektiv narcissism

Lär dig upptäcka gruppnarcissism (på alla nivåer)

Du har de senaste åren fått bevittna hur grovt den finska staten missbrukat sin makt, då staten våldsamt och utan rim och reson förtryckt mig och min man. Statens maktmissbruk verkar inte ha någon ände.

Vad är det riktigt fråga om, tänker du? Och varför försöker staten gömma ärendet i största sekretess? Varför tystas saken ner av alla i landet?

Vad handlar Finlands spel egentligen om?

Det korta vetenskapliga svaret är narcissism och gruppnarcissism.

Finland har två ansikten. Ett prydligt ansikte som landet visar utåt, och ett annat fult ansikte (det sanna ansiktet) som landet försöker gömma. Dubbla standarder.

Det finns en ohälsosam verklighet bakom den putsade fasaden.

Det här problemet är inte något som bara gäller Finland. Nej, det handlar alltså om ett globalt och psykologiskt fenomen som kallas gruppnarcissism (eller kollektiv narcissism).

Gruppnarcissism

Gruppnarcissim är en destruktiv faktor som finns i alla länder, i alla grupper och i alla kulturer. Mer eller mindre överallt.

Gruppnarcissism är i princip samma som individuell narcissism, men tar sig uttryck i större sammanhang; i grupper och kulturer. Det är ett parallellfenomen till narcissism, men på en mycket större och mer destruktiv skala.

Narcissism i sig är ett påtagligt fel i en del människors hjärnor. Detta hjärnfel ger upphov till ett specifikt tankemönster, som manifesteras i ett identifierbart beteendemönster.

De här destruktiva mönstren leder alltid till orättvisa, ojämlikhet och ondska av alla olika former. Alla världens problem går att härleda till narcissism, direkt eller indirekt. Därmed kan man säga att narcissismen är roten till det onda.

Narcissisterna är världens bästa skådespelare, experter på bedrägeri. De är patologiska lögnare som manipulerar alla. De gör vad som helst för att utnyttja och dominera andra, samt dölja sina egna fel. De håller inte avtal eller överenskommelser. De gör falska anklagelser, och projicerar sina egna brott på andra. De svartmålar och isolerar offret. Narcissisterna spelar alltid oskyldigt offer.

Det är så här narcissister alltid fungerar. Det är så här de bedrar omvärlden med sina standardtrick. Mönstret är globalt och historiskt, alltid liknande, och lätt att känna igen.

Gruppnarcissism grundar sig på samma mänskliga dynamik, och det är alltid narcissistiska individer som ligger bakom.

Eftersom de flesta grupper formas och leds av narcissister, blir också grupperna narcissistiska.

Narcissisterna skapar kulturer, som du sedan måste följa och hålla upp. Du är skolad till att försvara kulturen, och blir en del av gruppnarcissismen, vare sig du vill det eller inte. De narcissistiska övertygelserna sprider sig till alla, och blir normaliserade i gruppen. Avviker du så bestraffas du.

Kännetecknande för narcissistiska grupper är ofta brist på empati, och problem med självförtroende och osäkerhet, vilket gör gruppen extra känslig mot alla upplevda hot (speciellt inom gruppen). En narcissistisk grupp tål inte öppen kritik.

När gruppen ifrågasätts eller hotas uppstår ilska, som sedan leder till våld och aggressivitet, ofta utan rim och reson. Gruppen kräver absolut lojalitet och förföljer alla personer som ifrågasätter gruppens ideal, linje eller auktoritet.

Gruppen reagerar känsligt på upplevda hot, helt som en narcissist gör. Alla upplevda hot slås brutalt och hänsynslöst ner så att gruppen ska kunna upprätthålla sin snedvridna självkänsla och sin falska fasad. Gruppens svaga egenskaper och fel projiceras på syndabockar, som smutskastas, bestraffas och raderas. Sanningen göms till varje pris.

Gruppnarcissismens offer är vanligtvis snälla, ärliga och empatiska människor med stor integritet – samvetsgranna personer som modigt vågar ifrågasätta den ohälsosamma kulturen. Sådana som jag och min man Henrik.

På högsta nivå drivs gruppnarcissism av myndigheter och press

Narcissister dras speciellt till makt och media. Myndigheter och press är ofta de som till varje pris upprätthåller och föder gruppnarcissism. De styr gruppen och du måste följa. Sist och slutligen är det bara ett litet antal personer, som dominerar och kontrollerar precis allt.

Mitt fall berättar om hur det är för en svag och utsatt konstnär att möta narcissistiskt våld från högsta möjliga nivå – från en hel nation med nästan obegränsade resurser. Finlands förtryck av mig är ett skräckexempel på både individuell narcissism och gruppnarcissism.

Jag tror att Finlands förtryck mot mig och min man så småningom kommer att bli en ögonöppnare för hela världen vad gäller gruppnarcissism.

När sanningen kommer fram (och sanningen kommer alltid fram!) kommer ärendet öppet och internationellt att granskas från grunden. Då kan det inte bli mycket tydligare än så här; bakom en vacker finsk fasad döljer sig en rutten verklighet. Den ruttna verkligheten orsakas av narcissism och gruppnarcissism.

Jag tror egentligen att Finland är världens bästa land att belysa detta.

Varför det, frågar du dig kanske då?

Jo, narcissism kännetecknas speciellt av brist på empati.

Empati och narcissism är varandras motpoler. De existerar inte samtidigt.

De flesta har säkert läst och hört om forskningsundersökningen, som rankade världens länder enligt hur empatisk deras befolkning är (Chopik, O’Brien & Konrath, 2016). Studien var den mest omfattande globala studien av empati. Finland hörde till de sämsta i världen, till de länder som hade minst empati i världen. Här är en länk till den undersökningen: Differences in empathic concern and perspective taking across 63 countries.

Brist på empati betyder i allmänhet hög grad av narcissism.

Du kan alltså dra slutsatsen att om Finland har minst empati i världen så måste landet också höra till de mest narcissistiska/psykopatiska länderna i världen. Världsledande i narcissism?

Därmed kan du också anta att den finska kulturen är genomsyrad av narcissism och gruppnarcissism.

Du vet att man aldrig kan lita på en narcissist. De målar alltid upp en falsk fasad, som gömmer deras fel och brister.

Finland säger sig garantera konstens frihet, men slänger oss två skapande konstnärer i fängelse och beslagtar alla våra verk.

Finland säger sig vara världsledande i yttrandefrihet och pressfrihet, men sätter total munkavle både på oss och på landets media.

Finland säger sig vara öppet och demokratiskt, men hemligstämplar alla processer och all information.

Lyssna inte på narcissisters ord, granska deras handlingar istället. Deras ord är falska och bedrägliga. Finland är inte ett så fritt eller lyckligt land som det utger sig att vara. Hela landet är fast i narcissismens klor.

Gruppnarcissism är en underliggande struktur

Nu kanske du bättre förstår vad som sker oss, och varför statens maktmissbruk gentemot oss varit möjligt på så hög nivå. Och varför ingen vågar ifrågasätta något, eller hjälpa oss. Gruppnarcissismen är en otroligt destruktiv kraft.

Det är ändå viktigt att komma ihåg att kampen mot narcissismen inte är mot enskilda individer, eller mot något enskilt land. Detta är inte något unikt problem för Finland. Du kan hitta samma problem överallt, och därför kan det också vara svårt att se det. Det är ett gemensamt problem, som vi måste övervinna tillsammans.

Kampen handlar uttryckligen om att förverkliga Anti-narcissism, alltså att bryta järngreppet som narcissisterna har hållit hela världen i.

Narcissism och gruppnarcissism är en underliggande struktur, en gemensam patologisk kraft, i alla nuvarande samhällen och system. Det är dessa krafter som ligger bakom de flesta av världens hemskheter, stora som små. Olika former av ondska och orättvisa är alltså inte isolerade eller separata problem eller händelser, allt bottnar i samma psykologi och dynamik, som i sin tur går att spåra till ett fel i hjärnan.

Mitt mål är att alla människor ska lära sig att se och förstå denna dynamik, och vad som orsakar den. Nyckeln är att förstå och identifiera både narcissism och gruppnarcissism.

Gruppnarcissism är den mest svårupptäckta typen av korruption, för den är så djupt inprogrammerad och gömd i alla kulturer, och baserar sig på psykologisk dynamik. Gruppnarcissismens slutresultat är dock alltid ett korrumperat samhälle, på ett sätt eller annat.

Gruppnarcissism är även nära korrelerat med nationalism, rasism, fanatism, extremism och fundamentalism.

När vi förstår allt detta kan vi tillsammans ändra på våra nuvarande system, och skapa en bättre värld, full av kärlek, skönhet och empati. En vacker värld full av frihet och glädje.

Men först behövs det ett paradigmskifte, stora förändringar och en global revolution. Vi är på god väg. Revolutionen har redan börjat. Narcissisternas epok är snart förbi.

Jag kommer att skriva mer om gruppnarcissism senare, om jag överlever ett tag till.

Jag vill här ännu hänvisa dig till en artikel skriven av Shahida Arabi. Artikeln förklarar kort fenomenet gruppnarcissism ur hennes perspektiv:

The Narcissistic Conspiracy: Scapegoating, Smear Campaigns And Black Sheep – How Narcissistic Groups Bully Their Chosen Victims

Artikeln är skriven på engelska. Med denna länk kan du läsa artikeln maskinöversatt till svenska:

Den narcissistiska konspirationen: syndabock, smutskastningskampanjer och svarta får – hur narcissistiska grupper mobbar sina utvalda offer

Läs också:

Neurovetenskap avslöjar narcissister

63 saker du bör veta om narcissister (VIKTIGT)

Så här blir du gaslightad av narcissister (förklarat i 32 punkter)

Så här är det att möta narcissistiskt våld från en hel nation (Finland)

Hur många narcissister finns det i Sverige?

Vad är exempel på narcissism?

Varför unga, vackra och attraktiva kvinnor blev monster (de var narcissister)

5 regler som hjälper dig bli Anti-narcissist (och förbättra världen)

Vems förnuft har upplysningen förlitat sig på (en ohållbar paradigm)?

Två orsaker till att världen redan går mot sin undergång (plus lösningen)

Så här fungerar världen (i ett nötskal)

Var sätter du gränsen för narcissister (0-100)?

Varför alla revolutioner misslyckas

Hur kristendomen präglats av narcissism (i 2000 år)

Enklare än så här kan det inte bli (Ockhams rakkniv)

Kulturkritik: Hur (finsk) narcissism släckte Victor Westerholms låga

#14 Biografi: Mångdubbelt offer för narcissistiskt våld

#22 Biografi: Min banbrytande forskning om narcissism

#23 Biografi: Finlands förtryck av mig

Så här blir du fri från narcissister (No Contact)

* * * * *

Så här är det att möta narcissistiskt våld från en hel nation (Finland)

Anti-narcissism, min nya globala filosofi, grundar sig dels på min banbrytande forskning, dels på de unika insikter jag fått när jag och min man blivit förtryckta i Finland, vårt östliga hemland (som tidigare var en del av Ryssland).

Jag har varit med om saker som jag aldrig trodde skulle vara möjligt.

Det finska förtrycket är sjukt och saknar all rim och reson – men det exemplifierar samtidigt narcissisternas vidriga mönster, så tydligt det kan bli.

Min man Henrik (som också är konstnär, och släkt med Victor Westerholm) har detaljerat beskrivit händelserna i ett brev som jag vill att du läser. I brevet berättar han hur det är att möta narcissistiskt våld från högsta möjliga nivå – från en hel nation med nästan obegränsade resurser. Det är ett skräckexempel på både individuell och kollektiv narcissism. Brevet är på engelska.

Du kan läsa brevet här:

Kafkaesque Process in Finland – Artist needs help

Ladda ner brevet som PDF (649 kB).

Exemplet visar hur några få narcissister (i all hemlighet) kan förändra ett demokratiskt land till en stalinistisk diktatur, som inte längre respekterar demokratiska principer, mänskliga rättigheter eller internationella förpliktelser.

Sist och slutligen är det ett litet antal personer, en handfull narcissister, som dominerar och kontrollerar precis allt. De är roten till det onda. Genom totalitär makt och sekretess har de kunnat bedra omvärlden med sin gaslighting. De drar ner hela landet i skam.

Nej, jag accepterar inte detta narcissistiska och odemokratiska förfarande. Det är en sjuk och olaglig skenprocess. Det kränker mina rättigheter och mitt människovärde. Jag går inte med på att behandlas så här.

Maktmissbruket sker i Finlands namn. Just nu ligger ansvaret på Finlands president Sauli Niinistö och Finlands regering.

Landet gör fel. Deras sekretess är värdelös.

Jag och min man är högkänsliga och särbegåvade personer. Vi har kapacitet och förmågor som få andra. Vi ser igenom allt. Vi minns allt. Vi har en fantastisk förmåga att observera, dokumentera och kommunicera. Vi ger aldrig upp.

Vi dokumenterar allt. All väsentlig information finns i säkerhet. När tiden är rätt kommer hela världen att få veta exakt vad som hänt, varje detalj, varje ord, varje bild. Sanningen om alla och allt.

Alla ögon bör sättas på Finland. Det här är bara toppen av ett isberg, som kan få Finland-skeppet att sjunka. Den egentliga kampen har inte ens börjat ännu.

Ännu hinner landet erkänna sina fel, ta sitt ansvar och rätta sig. Lära sig av sina misstag.

Istället för att bli världens skräckexempel så kan Finland fortfarande bli ett praktexempel, ett föredöme för anti-narcissism för alla i världen.

Allt är möjligt.

Det här är exemplet som vetenskapen och hela världen väntat på, oavsett hur det går.

Processen är bara i början och mycket mer kommer ännu att hända. Det här kommer att bli den största, längsta och mest omskakande processen i Finlands historia, internationellt sett.

Det här är inget personligt för mig. Jag arbetar målmedvetet mot all narcissism i världen.

Som heterodox vetenskapskvinna vet jag att narcissisterna har ett fel på sin hjärna, att de är obotligt sjuka. De har ingen empati och inget samvete.

Narcissister är världens bästa skådespelare, experter på bedrägeri. De är patologiska lögnare som manipulerar alla. De gör vad som helst för att utnyttja och dominera andra, samt dölja sina egna fel. De håller inte avtal eller överenskommelser. De gör falska anklagelser, och projicerar sina egna brott på andra. De svartmålar och isolerar offret. De spelar alltid oskyldigt offer.

Det är så här narcissister alltid fungerar. Det är så här de bedrar omvärlden med sina standardtrick. Mönstret är globalt och historiskt, alltid liknande, och lätt att känna igen. Narcissisterna har inget val, de är sjuka och kan inget annat.

Det är vi friska människor som måste sätta stopp för dem. Vi måste sluta tro på deras lögner och manipulationer. Vi måste kräva öppenhet och information. Vi måste avslöja alla narcissister och sätta gränser för dem.

Det är därför jag har grundat anti-narcissism. Det är enda sättet att hjälpa alla i världen.

Det är alltid farligt att ställa sig upp mot en narcissist (miljontals människor har mist sitt liv så). Narcissister är aggressiva och extrema, de respekterar inga gränser. Om inte omvärlden sätter stopp för dem så finns det ingen ände på deras ondska och förtryck.

Vi bör minnas hur Finland (i hemlighet) avrättade pacifisten Arndt Pekurinen, vilket jag lyft fram genom min konst.

Följ med situationen och kräv full demokratisk insyn i allt som sker och skett! Myndigheterna, presidenten och regeringen måste ställas till svars.

Se vad de gör till näst.

* * * * *

Kulturkritik: Hur (finsk) narcissism släckte Victor Westerholms låga

Victor Westerholm (1860-1919) var en banbrytande konstnär och släkt med min man Henrik Karlberg. Båda härstammar från Åbo skärgård.

Victor levde på den ryska tiden i provinsen Finland. Det var efter den svenska tiden men innan Finland grundades 1917. Det var vid den tiden som lokala opinionsledare började konstruera finsk nationalism.

Victor var mästaren inom finländskt landskapsmåleri. Men han dog redan som 59-åring, kuvad, nedtryckt och deprimerad. Han blev offer för narcissistiskt våld, det osynliga våldet.

Hur gick det till?

Victor var otroligt skicklig och begåvad. Han studerade utomlands, i Paris och Düsseldorf. Han var inspirerad av nya, internationella vindar och tog med sig inspirationen utomlandsifrån.

Victor Westerholm: Seine invid Paris, 1888.

Victor var Finlands första impressionist.

1888 kom han som en frisk fläkt tillbaka till Åbo från Paris, och målade en vacker, impressionistiskt inspirerad tavla, “Björkhage”.

Skandaltavlan Björkhage som orsakade stort ramaskri 1888. Inte konst, ansåg finska kulturen.

Tavlan var målad i en mycket försiktig impressionistisk stil för Victor visste hur brutal, trångsynt och enkelspårig den lokala kulturen var.

“Björkhage” lämnades in till den stora, årliga landskapsmåleritävlingen i Helsingfors.

Där blev det SKANDAL.

Man fick inte måla impressionistiskt i Finland! Det här var inte konst. Det var inte tillåtet. Det var förbjudet.

Hela tävlingen avbröts och annullerades. Victor kritiserades, mobbades och tvingades överge sin nyupptäckta internationella stil.

Agendan sattes av ett fåtal ledande personer (narcissister) som ville bestämma över alla. Dessa personer påverkade och styrde opinionen. Pressen förmedlade deras agenda. Den kollektiva narcissismen trädde fram.

Istället för att nyfiket välkomna den nya stilen slogs den ner, brutalt. Och Victor med den.

Tavlan fick mycket negativ kritik i Helsingforspressen. Sedan blev tavlan effektivt, kollektivt ignorerad.

Victor skulle uteslutas om han inte fogade sig till den trångsynta kulturen. För att bli accepterad här tvingades han in i en form som på inget sätt gör honom och hans talang rättvisa. Victors möjligheter till fritt skapande blev avskurna och han måste skaffa sig ett jobb som lärare.

En frustrerad Victor Westerholm, med nakenmodell och elever i Åbo ritskola ca 1908

Victor skulle ha kunnat bli en av världens bästa impressionister (kanske i klass med Monet) men istället blev han slagen och kuvad.

Jag vet det själv (som förtryckt konstnär i Finland) hur det är att vara utnyttjad, slagen och kuvad av en narcissistisk kultur.

Victors konstnärliga frihet togs ifrån honom och han fick bara göra landskapsmålningar och porträtt. Det finns inget värre öde för en konstnär än att vara tvungen att anpassa sig efter etablissemanget.

Denna händelse satte djupa spår i Victor och man kan även tydligt se detta i sättet på vilket hans konst utvecklades.

I Victors tidigare målningar ser man en lätthet, ett ljus och en stark påverkan av impressionism. Man anar potentialet, att kunna gå väldigt långt. Han hade spenderat mycket tid i konstnärernas kreativa centrum i Europa, där större frihet råder.

I de senare målningarna ser man att han fortfarande försöker, han drömmer sig tillbaka till Paris och har ett svagt minne av färgerna men han ser dem inte längre.

Han åker ut till Kökar, så långt han kan komma inom givna gränser. No contact – med längtan efter frihet.

Victor Westerholm: Strandlandskap i Kökar, 1908. Henriks fars släkt Karlberg (från Kökar) och mors släkt Westerholm kopplade i samma bild.

Victor försöker. Han gräver i sitt innersta. Han hoppas finna en låga – en svag flackande låga av ljuset han en gång sett.

Men ljuset dör. Själen dör. Allt är borta. Ljuset är bara ett svagt, blekt, minne som han börjar betvivla – har det någonsin existerat? Så verklig är hans overklighet. Han är gaslightad av den narcissistiska kulturen. Han börjar misstro sig själv.

Man ser det tydligt, att allt är borta. Allt han hade. Kreativiteten, friheten, färgerna, ljuset, harmonin, friden. Han kan inte längre låtsas. Livet är över. Men inte slut ännu.

Allt kunde kanske se bra ut på ytan. Victor var ansedd. Han hade inkomster. Han var chef för Åbo konstmuseum. Han dansade efter narcissisternas pipa.

Det man inte ser, är det osynliga våldet. Hur han blev psykiskt misshandlad av andra konstnärer, av konstetablissemanget och av den kollektiva narcissismen. Han blev av den finska kulturen degraderad till en mekanisk målare, en slav. Han tilläts inte vara en fri konstnär.

Victor Westerholm: Vallinkoski, 1913.

I Victors senare konst dominerar de mörka, dystra färgerna. Ofta svarta, virvlande vatten. Kylan och gråheten är påtagliga. Det visar hans sinnesstämning.

Man kan känna hur han står där och överväger att hoppa i, och låta strömmarna föra bort honom, för att aldrig komma tillbaka.

Victor Westerholm: Karis, 1915.

Han var en fånge. Han hade ingen frihet. Han hade inget val. Han var kuvad, underkastad, sönderslagen och deprimerad. Narcissisterna dödade hans kreativitet, hans själ.

Stackars Victor!

Under sitt sista levnadsår, 1919, åsidosattes han igen vid en viktig utställning av finländsk konst (i Köpenhamn). Victor var alltmer deprimerad.

I början av november 1919 deltog han i en väns begravning.

Han stod och stirrade på kistan. Längtansfullt. Han längtade efter döden. Han ville också dö. Han önskade att det var han som låg i kistan.

Han var förkyld, men visste hur han skulle hantera kyla. Han var Finlands främsta landskapsmålare och kunde måla i -40 graders temperatur, ofta många dagar i sträck. Han visste vad han gjorde.

Han tog bort hatten och stod hela begravningen barhuvad.

Han insjuknade allvarligt i lunginflammation.

Efter någon vecka var Victor Westerholm död. Bara 59 år gammal. Hans sista målningar var några vackra solnedgångar. Och ett sista självporträtt.

Victor Westerholm, Självporträtt, 1919.

Han var ännu ett offer för det osynliga våldet; narcissismen och dess gaslighting.

Jag känner din sorg, Victor. Vila i frid.

* * * * *

#14 Biografi: Mångdubbelt offer för narcissistiskt våld

Jag är mångdubbelt offer för narcissistiskt våld. Jag är dotter till en narcissist och har vuxit upp i en dysfunktionell familj. Du kan läsa mer om min uppväxt här.

Som jag tidigare nämnt, så är både jag och min man mycket snälla och generösa människor, super-empatiska och högkänsliga personer som psykologin kallar det. På psykologernas NPI-skala (Narcissistic Personality Inventory) får jag resultatet 3 av 40, och min man 4 av 40. Medeltalet för alla människor är drygt 15 av 40, och narcissister får förstås de högsta poängen.

Vi var lätta offer för narcissistiska människor som såg en möjlighet att utnyttja oss, och dra nytta av vad vi hade. Vi var godtrogna och blåögda. Vi trodde gott om alla. Vi litade på illusionen om ett rättvist finskt samhälle med jämlikhet, öppenhet, demokrati och konstnärlig frihet.

Några av de mest falska och exploativa människor jag träffat började en kampanj av psykiskt våld mot min man när de fick veta att han var sjuk och svag. De drog in mig också. De elaka människorna ville inte bara kontrollera och dominera oss, de ville förgöra oss (enligt det typiska mönstret som narcissister och psykopater har). De började göra vårt liv till en mardröm av aldrig tidigare skådade proportioner.

Narcissisternas mönster är alltid att hänsynslöst exploatera andra för sin egen nytta. Mönstret är tydligt och prediktivt.

Jag forskar om narcissism och kommer nedan att beskriva narcissisternas prediktiva mönster noggrannare; hur de ljuger, förvränger, manipulerar, svartmålar samt projicerar sina egna fel på sitt offer, för att med härskartekniker upprätthålla absolut makt och dominans, och för att totalt förgöra och straffa de offer som vägrar dansa efter deras pipa. Omgivningen går alltid på narcissistens skickliga spel och tror att narcissisten är ett offer, vilket i praktiken skär av all support för de verkliga offren. För att detta skall fungera bra behövs det hemlighetsmakeri, alltså sekretess och ingen insyn.

Narcissister dras till varandra. När flera narcissister samarbetar blir våldet exponentiellt.

Definition av Narcissistens beteendemönster:

Narcissister döljer sig bakom en söt, trevlig, charmig och sympatisk fasad. I verkligheten är de onda, egocentriska, manipulativa och odrägliga personer. De ljuger så de tror det själva. Och de ljuger om precis allt. Deras sanning och fakta är vad de tycker. De saknar empati, sympati och samvete. De styrs av en strävan efter makt, status och berömmelse, och söker endast sin egen nytta. Varje relation med en narcissist är ensidig och destruktiv.

Narcissister är skickliga på att nå sina mål, alltid på bekostnad av andra. De har ett enormt kontrollbehov, och vill dominera till varje pris. De utövar diverse härskartekniker, våld, hot och utpressning för att få sin vilja igenom. De har helt egna spelregler, som ständigt ändras. De är inte lojala mot någon. De håller inte överenskommelser. De är otroligt avundsjuka och lättkränkta. De har orealistiska krav. De tror de har rätt till precis allt, och att de står över alla andra. De tar alltid äran, men aldrig ansvar, skulden eller konsekvenser för något. De plockar russinen ur kakan. De förvrider allt så att felet skall sättas på andra. De projicerar sina egna fel och brott på andra. De låtsas alltid vara ett offer. De skapar konflikter, drama och intriger, där narcissistens enda mål är att dominera och förstöra sin motpart. Narcissister har förödande konsekvenser för alla. De smutskastar alla som står i vägen för deras ego. De vänder omgivningen mot offret, isolerar offret och skär av allt stöd. De gör vad som helst så att ingen skall ha insyn i vad som pågår. Allt måste hållas hemligt. De vill ha fullständig kontroll i ett fullständigt mörker. Saker tas ur sitt sammanhang och förvrängs för att passa narcissistens berättelse. De tar bort fokus från den egentliga frågan. De har bara rättigheter och inga skyldigheter. De är hypokriter, mästare i skådespel. De lever i en låtsasvärld, och levererar åsikter som fakta. De förväntar sig alltid särbehandling. Narcissister hatar sanning, öppenhet och verklighet, för allt det avslöjar dem.

När omgivningen tror på narcissistens falska spel blir konsekvenserna ödesdigra. Om man litar på en narcissist drar man alltid fel slutsats. Omgivningens sympatier ges till narcissisten, som är den verkliga förövaren, skurken. Narcissistens offer får ingen förståelse eller hjälp, utan dubbelbestraffas. När det sker genom maktpositioner på kollektiv nivå leder det till felaktiga och förödande myndighetsingrepp och svartmålning i massmedia. Den kollektiva narcissismen träder fram.

För att kunna se igenom narcissisters beteendemönster behövs fullständig genomskinlighet och öppenhet. Det behövs ljus. Sakfrågan måste öppet diskuteras.

Det är enkelt att avslöja narcissistens mönster om man objektivt kan addera ihop spelet med full information. Mönstret är mycket förutsägbart när man vet vad man skall leta efter. Bitarna faller på plats och narcissisten avslöjas.

Det har varit tungt att bli orättvist anklagad och anfallen men detta har samtidigt öppnat mina ögon för problematiken gällande narcissistiska människor i större bemärkelse än bara inom familj och relationer.

Följande chock var att identifiera att det narcissistiska mönstret fortsätter, nivå för nivå, genom hela samhällssystemet, ända upp till toppen. Systemet har gjort fel efter fel, och skyddat sig genom att göra ännu större fel. Allt detta döljs av total sekretess, helt utan offentlig insyn, genomskinlighet och offentlig debatt. Du kan läsa mer om det i blogginlägget: Så här är det att möta narcissistiskt våld från en hel nation (Finland).

Ur mänskligt perspektiv är situationen givetvis tragisk för mig och min man, men händelserna har avslöjat ett tydligt mönster hos de narcissistiska individerna och det narcissistiska samhället. Systemet avslöjar sig själv, i sin kamp för att upprätthålla den falska fasaden till varje pris.

Mina empiriska observationer av händelserna kan bygga vetenskaplig förståelse för hur narcissistiskt våld fungerar i samhällssystem.

Genom att identifiera och forska i detta mönster har jag fått insikter som är banbrytande och som på sikt (under de kommande generationerna) kommer att leda till stora globala förändringar och förhoppningsvis en revolution av sanning, kärlek och öppenhet. Jag återkommer till det här senare i min text.

* * * * *

#23 Biografi: Finlands förtryck av mig

Mina insikter har kommit till ett högt pris.

Den finska staten har obefogat slängt mig i fängelse, svartmålat mig, beslagtagit mitt forskningsmaterial och alla mina hundratals tusen digitala verk, och dessutom tagit alla mina livsbesparingar ifrån mig (nästan 200.000 Euro). Allt har skett i hemliga processer, där allmänheten inte har någon insyn alls. Jag får inte försvara mig eller berätta något. Finlands media får inte rapportera om saken. Sekretessen är total.

Det är alltså med stor och unik erfarenhet jag uttalar mig om den kollektiva narcissismen och maktstrukturer.

Finland har övergett mänskliga rättigheter och alla demokratiska rättsstatsprinciper i sitt desperata förtryck av mig och min man.

Situationen är så tragisk, in absurdum, att den nästan blir komisk; som en urdålig parodi på ett totalitärt och dysfunktionellt samhälle. Hur detta är möjligt i verkligheten, i ett land som många tidigare har ansett vara ett framstående och öppet land, kan egentligen ingen förstå?

Finlands grundlag tryggar explicit vetenskapens och konstens frihet. Men i praktiken följer Finland varken sin egen grundlag eller internationella fördrag om mänskliga rättigheter och friheter. För att dölja detta förkastar Finland demokratin i ett fullständigt mörker; i absolut sekretess.

Jag kan inte göra annat än luta mig tillbaka och beskåda Finlands absurda skådespel, på den hemliga teaterscenen i deras lilla och betydelselösa låtsasvärld. Jag iakttar hur den finska nationen skadeskjuter sig själv, inte bara i foten, utan också rakt i sitt eget huvud. Alla vet hur det slutar.

Vad systemet försöker säga, kommunicera eller bevisa förstår varken jag eller någon annan?

Det enda som verkligen bevisas är det narcissistiska systemets tyranni och dårskap.

I all den ondska som jag blivit hänsynslöst utsatt för de senaste åren finns en röd tråd, och det är ett mönster av narcissistiskt utnyttjande, tyranni och kollektiv narcissism.

Ser du det inte ännu så vänta och se vad Finland gör till näst. Mönstret är tydligt.

Jag har en fantastisk förmåga, och en stark vilja att främja samhällets bästa. Finland är uppenbart en svag och dysfunktionell nation, med dåligt självförtroende, som inte kan ta tillvara denna resurs, utan istället sätter otroliga resurser på att förtrycka, förstöra och förgöra den.

Det här förtrycket, våldet och maktmissbruket har lyft fram helt nya insikter om ett tydligt, igenkännligt mönster i både narcissistiska individer och i hela systemet, den kollektiva narcissismen.

Narcissismen avslöjas, sakta men säkert, lager efter lager. Mönstret går allt högre upp. Hur mycket som kommer att avslöjas återstår att se men det är en process på tiotals år och den är bara i startgroparna. Systemets tyranni blir avslöjat. Sanningen kommer alltid fram. Ingen kommer någonsin undan verkligheten och sanningen.

Samhället kan fortfarande välja sin position; att barnsligt fortsätta den totalitära linjen i riktning mot en stalinistisk diktatur, eller öppna ögonen och lära sig, ta del av denna empiriska erfarenhet, information och insikt, och använda det till att skapa ett öppnare, starkare, rättvisare och jämlikare samhälle.

Ansvaret och möjligheten till förbättring ligger främst hos allmänheten, den kollektiva intelligensen och vetenskapen; på varje individ, enade tillsammans. På myndigheter och media kan vi inte förlita oss.

* * * * *

Arndt Pekurinen by Kia Karlberg

Hur Finland avrättade pacifisten Arndt Pekurinen

“För Arndt Pekurinen”
Konstnär: Kia Karlberg, 2020
Blandteknik på dukpannå

Arndt Pekurinen
Död, genom avrättning, 36 år gammal, den 5 november 1941.

Denna målning skildrar det kallblodiga mordet på den finska pacifisten Arndt Pekurinen, född 1905. Arndt var en fredsälskande, religiös, snäll och tålmodig familjefader som utan våld protesterade mot den finska statens krav på att ta upp vapen.

Pekurinen kastades i fängelse, upprepade gånger och i flera år, bara för att han vägrade att bära uniform och ta upp vapen. I domstolarnas behandlingar föreslog han att han kunde utföra civiltjänst under mycket längre tid för att kompensera, förutsatt att han inte skulle behöva utföra militärtjänsten. Varje gång han överklagade sitt ärende till en högre domstol förlängdes hans straff.

Fallet med Pekurinen fick överraskande stor internationell uppmärksamhet, så att även Albert Einstein skrev till den finska försvarsministern 1930. Ministern svarade honom med lögner och felinformation om ärendet (till exempel att Pekurinen skulle ha vägrat att göra civiltjänst), vilket ledde till att Pekurinen skrev till Einstein personligen med rätt information. Einstein blev väldigt arg på Finland och skrev tillsammans med 60 brittiska parlamentsledamöter och andra dignitärer en petition för Pekurinen.

Den finska regeringen skämdes antagligen för att bli fast för lögner och ville lägga skulden på Pekurinen och straffa honom ännu mer än tidigare. För att rädda sitt ansikte och låtsas att rätta till Pekurinens situation gjorde den finska regeringen en ny lag för möjlighet till civiltjänst. Pekurinen släpptes därefter 1931. Lagen var dock tillämplig endast i fredstid.

Det är troligt att regeringen tyckte att Pekurinen var ansvarig för det dåliga rykte som landet fick, och att det sedan, bakom maktens stängda dörrar, beslutades att Pekurinen skulle dödas vid första tillfälle. Detta följer mönstret hos en narcissist, som överkänsligt reagerar på all kritik genom att bli förolämpad, och sedan sjukt besvarar med överdrivna och orimliga bestraffningar.

Under några år levde Arndt ett lyckligt liv, gifte sig och blev far till två små barn, en flicka och en pojke. De mörka molnen i Arndts framtid började dock hopas när kriget bröt ut. För att vidare måla bilden hade det högsta kommandot i landet inte glömt sina tankar om vedergällning och väntade ivrigt på en möjlighet att hämnas på Pekurinen. Ingen vågade röra vid honom i fredstid eftersom det i det här fallet var internationella ögon på regeringen, och det enda sättet att ta hämnd på honom skulle vara på ett lömskt och fegt sätt.

Kriget började. I enlighet med sina principer vägrade Pekurinen att bära vapen. Det borde inte komma som någon överraskning att han igen kastades i fängelse, även om han återigen uppgav att han var villig att utföra civiltjänst. Var det här som regeringen plötsligt kunde se en möjlig väg för vedergällningen? Under krigets oroligheter kan ett mord lättare döljas och glömmas bort.

Pekurinen hölls i fängelse i nästan två år. Sedan skickades han plötsligt till krigsfronten. Varför då?

Att skicka honom dit var meningslöst (åtminstone för någon opartisk observatör) eftersom han inte hade någon militär utbildning. Alla visste att han inte skulle vara till nytta vid fronten (tvärtom, mer i vägen) eftersom han håller fast i sina principer och aldrig skulle röra vid ett gevär. Regeringen var fullt medveten om att han skulle vägra och därmed skulle staten få sin chans till en dåligt förklädd hämnd.

Pekurinen visste att myndigheterna skulle döda honom. På vägen mot fronten sade han: “Förgäves tar du mig till vildmarken för att dödas. Du kunde ha dödat mig i Helsingfors.”

“Förgäves tar du mig till vildmarken för att dödas. Du kunde ha dödat mig i Helsingfors.”

Händelserna utvecklades så som regeringen ondskefullt hade planerat. Pekurinen, hängiven pacifist, vägrade än en gång orderna att ta upp vapen.

Pekurinen beordrades att skjutas. De två första soldaterna vägrade skjuta honom, men den tredje soldaten genomförde ordern. Pekurinen var död. Avrättad utan rättegång.

Pekurinens kropp lämnades i skogen.

Regeringen ljög för Pekurinens fru och sa till henne att han hade fallit i strid. Detta är igen ett typexempel på hur narcissister fungerar. De tog inte bara Pekurinens liv och förstörde hans frus och hans barns liv, men regeringen försökte också förvränga sanningen och vanära honom så att hans fru skulle tro att han också hade svikit sin övertygelse.

När Pekurinens fru äntligen lyckades få hans kropp transporterad till Helsingfors avslöjades att kroppen hade stympats av regeringen och att hans öra slagits in i hans huvud, med ändan av ett gevär.

Regeringen ville att han skulle lida, och tyckte troligen att en snabb avrättning skulle vara för smärtfri. Därför misshandlade de antagligen honom grovt innan de sköt honom. Vilket barbariskt, omänskligt och ociviliserat beteende!

Officeren som beordrade mordet belönades senare med det högsta militära förtjänsttecknet, Mannerheim-korset med swastikan.

Kan detta vara en indikation på att ordern i första hand kom rakt från det högsta befälet? Det gjordes ingen ordentlig utredning av mordet och ingen straffades någonsin för avrättningen.

Dessutom höll Finland Pekurinens fall hemligt i över femtio år.

Alla dessa faktorer torde vara ett indirekt bevis på att hela charaden var en ond, motbjudande och grym handling från toppen av kommandot, som avslöjar ledarnas omänskliga natur. Hur en mäktig, tyrannisk nation utövar hämnd på en liten, söt, snäll individ som inte skadat någon.

Den blodiga handlingen var ett bevis på brutal och sjuk illvilja från statens sida, och själva döljandet och hemlighållandet av allting, samt den totala tystnaden därefter, gör det bara ännu mer djävulskt.

För att återgå till analogin om narcissisten; en narcissist lär sig aldrig och förändras aldrig utan gör allt om och om igen. Inget har förändrats.

Kräv fullständig upprättelse för Arndt Pekurinen!

Länge leve ditt minne.
Peace.

* * * * *