Kia Karlberg by Henrik Karlberg

Fotograferad av världens bästa*

* Min man, Henrik Karlberg, är världens bästa man.

Och världens bästa vän.

Och världens bästa konstfotograf.

Det tycker i varje fall jag.

Visst, jag förstår att jag kanske inte är helt objektiv. Men det är en otrolig lyx att få bli fotograferad av någon som är så skicklig som han (om inte “den bästa”, så åtminstone en av världens bästa).

Här vill jag visa dig några härliga, svartvita bilder, som Henrik tog helt ad hoc när solen plötsligt visade sig en liten stund i början av februari. Vilka underbara klassiker.

Bilderna är som vanligt obearbetade – rakt från kameran.

Kia Karlberg by Henrik Karlberg
Kia Karlberg by Henrik Karlberg
Kia Karlberg by Henrik Karlberg
Kia Karlberg by Henrik Karlberg
Kia Karlberg by Henrik Karlberg
Kia Karlberg by Henrik Karlberg

Ps. Jag har uppdaterat Dokumentation & Bilder med dagliga bilder från 1 Januari – 28 Mars 2022.

* * * * *

Bangladesh ge inte upp målning av konstnär Kia Karlberg

Ny målning: Bangladesh, ge inte upp (till minne av Rana Plaza offren)

Den här målningen skildrar textilfabrikskollapsen i Bangladesh, hur jag föreställer mig att det kändes, när allt brakade ihop.

Jag har skapat målningen “Bangladesh, ge inte upp“, dels som ett minnesmärke över Rana Plazas offer, dels för att lyfta fram den bakomliggande orsaken till katastrofen; narcissismen.

Onsdagen den 24 april 2013 kollapsade Rana Plaza, en åtta våningar hög textilfabriksbyggnad i Savar, Bangladesh. Fabriksbyggnaden var eländig och dålig – och full av slavarbetare.

Åtminstone 1132 människor dog och mer än 2500 människor skadades.

De här människorna är lika unika, viktiga och värdefulla som du och jag. De har ett hjärta och de har en själ. Vi hör alla till samma stora familj.

Katastrofen var inte någon slumpmässig och isolerad tragedi. Det var ett narcissistiskt massmord, ett uppenbart resultat av det narcissistiska världssystemet.

Bangladesh är ett av världens fattigaste länder och finns i Sydasien (öster om Indien). Staden Savar ligger i huvudstadsregionen Dhaka. Dhaka är världens tionde största stad. De flesta i västvärlden vet ingenting om Bangladesh, och verkar inte heller bry sig. Varför är det så, kan man fråga sig?

Fabrikerna i Rana Plaza-byggnaden producerade kläder för märken som Benetton, Bonmarché, Prada, Gucci, Versace, Moncler, El Corte Inglés, Mango, Matalan, Primark och Walmart. Dessa märken ägs (direkt eller indirekt) av de rikaste människorna i världen.

Bangladesh är fullt av livsfarliga textilfabriker, där miljontals fattiga människor fortsättningsvis måste jobba i slavliknande förhållanden. Av dem är ca 80% kvinnor.

Arbetarna i textilfabrikerna får samma omänskliga lön (oftast mindre än 100 €/månad) oavsett vilket varumärke de producerar för.

Under 2-3% av klädernas detaljhandelspris går till arbetarna.

Om textilarbetarna istället skulle få en rättvis levnadslön, så skulle konsumentpriset för en produkt bara öka med ca 1% (även om den ökade lönekostnaden till fullo belastade slutkonsumenten). Priset på ett plagg som nu kostar 9,90 €, skulle istället bli 9,99 €.

Klädmärkena gör generellt en bruttovinst på 50-60% av försäljningspriset.

I praktiken betyder det att den fattiga kvinnan som tillverkar ett plagg (med butikspris 9,90 €) får ca 10 cent, medan klädmärket tar en bruttovinst på 5-6 €.

Varför godkänner och understöder du ett sådant system?

De rika utnyttjar de svaga och fattiga, för att bli ännu rikare. Det gäller både nationellt, och internationellt. Det finns ingen gräns för narcissisternas girighet. Världssystemet godkänner detta, skyddar detta, och belönar detta. Det här följer narcissisters tanke- och beteendemönster. Det är narcissister som har lagt grunden till alla våra system.

Jag vill lyfta fram allt det här igen genom min konst. Jag vill påminna om orättvisan och ojämlikheten, som grundar sig på narcissism. Jag vet hur det känns att slita på utan skälig ersättning, och jag behandlas själv som en slav utan rättigheter i mitt land. Du kan läsa mer om det i inlägget Så här är det att möta narcissistiskt våld från en hel nation (Finland).

Vårt nuvarande världssystem är bara en fortsättning på kolonialismen och slaveritiden. Vi har bara kompartmentaliserat och utlokaliserat hemskheterna, så att de hamnat utanför vårt medvetande. Det är en ohälsosam försvarsmekanism. Det gör att vi undviker moraliskt, ekonomiskt och politiskt ansvar. Det gör att vi förhåller oss apatiska till den sorgliga situationen. Vi låtsas inte se verkligheten.

Vi kanske skenheligt säger saker (för att tysta vårt samvete) men gör egentligen ingenting. Det är dock våra handlingar som är avgörande, inte orden vi säger. Handlingarna avslöjar hur vi faktiskt tänker.

Narcissisterna putsar skenheligt upp fasaden lite, men grundproblemet kvarstår alltid. Kom ihåg att du aldrig kan lita på narcissisters ord!

Rana Plaza katastrofen belyser problemen inom en bransch; mode- och klädindustrin. Dessa problem är dock bara symptom på det verkliga och underliggande problemet bakom allt; narcissismen.

Narcissism är ett påtagligt och identifierbart personlighetsproblem, som hittas speciellt ofta i personer som har politisk, ekonomisk och religiös makt. Makt och narcissism är en dålig och farlig kombination. Vi måste radikalt ifrågasätta systemet. Om vi inte begränsar och åtgärdar narcissismen först, så kan vi aldrig lösa våra problem på ett hållbart sätt. Anti-narcissism är nyckeln – pusselbiten som saknats. När du förstår den bakomliggande dynamiken så öppnar det upp helt nya möjligheter till effektiv problemlösning.

Jag kommer att kritisera modeindustrin mera i ett senare blogginlägg, men jag vill redan nu säga att jag inte är en vän av modeindustrin. Modeindustrin är ett monster som har katastrofal inverkan på både människor och miljö. Branschen främjar en skadlig och ohälsosam kultur, som baserar sig på utseendemässig status, exploatering och ohållbar konsumtion. Industrin är den näst största förorenaren i världen, strax efter oljeindustrin.

Efter Rana Plaza katastrofen startades Fashion Revolution, en global rörelse som försöker lyfta fram problemen inom mode- och klädindustrin.

Du kan fråga #WhoMadeMyClothes eller #VemTillverkarMinaKläder av modeföretagens ledare, för att kräva ökad transparens i produktionskedjorna. Använd din köpmakt vist! Själv köper jag väldigt lite kläder (du kan se mitt hushålls alla kvitton listade här).

Fashion Revolution kampanjerar för ökad genomskinlighet. Det är en början. Genomskinlighet leder till granskning. Granskning leder till ansvar. Ansvar leder till förändringar. Det är så vi begränsar narcissisternas spelrum och gaslighting.

Alltid när någon gör saker i hemlighet (utan insyn från allmänheten) så kan du vara säker på att de gör något fel – något som inte tål öppen granskning. Genomskinlighet och insyn är en grundförutsättning för rättvisa och jämlikhet i samhället.

Rana Plaza tragedin var en glimt av de stora världsproblemen som narcissisterna skapar. Ansvaret är dock på oss alla. Vi måste göra allt vi kan för att förbättra situationen.

I dagens globala värld måste vårt ansvar gå mycket längre än de nationella gränserna. Det behövs ett globalt ansvar. Och vi måste hålla våra politiska och ekonomiska ledare och förmånstagare personligt ansvariga. Först då kommer vi att få se drastiska förändringar.

Här kan du läsa mer om Rana Plaza katastrofen och modeindustrin:

Omvärlden berättar | Bangladesh: Ett brutalt uppvaknande

Al Jazeera | In Pictures: Recounting horror of Rana Plaza

Al Jazeera | May Day: Reflecting on Bangladesh factory disaster and corporate terror

Al Jazeera | Pope condemns Bangladesh ‘slave labour’

The New York Times | Why Won’t We Learn from the Survivors of the Rana Plaza Disaster?

Fashionista | 7 Years After Rana Plaza, ‘Brands Still Do Not Value Human Lives’

The Guardian | The shirt on your back: the human cost of the Bangladeshi garment industry (interactive presentation)

The Guardian | Low pay in the garment industry still a reality despite pledges – study

Clean Clothes Campaign | Rana Plaza

Good On You | Rana Plaza – the Day the Fashion World Changed

Good On You | What Is a Living Wage and How Does It Benefit Garment Workers?

Klicka på bilden för att se “Bangladesh, ge inte upp” målningen i större format.

* * * * *

Haiti painting by Artist Kia Karlberg

Video | Kia målar tavlan “Haiti” (Anti-narcissism genom konst)

“HAITI”, min nyaste målning, belyser en av världens hemskaste historier. Det är en historia som de flesta människor inte känner till, inte ens de mest allmänbildade personerna.

Målningen berättar om hur vidrigt mänskligheten har behandlat Haiti och dess befolkning, som till största delen varit slavar. Med målningen vill jag lyfta fram det som västvärlden försöker dölja och glömma. Jag försöker fånga den obeskrivliga våndan, ångesten och orättvisan, och det enorma lidandet, som människorna på Haiti genom tiderna varit tvungna att genomgå, utan att omvärlden reagerar eller bryr sig.

Min man Henrik filmade när jag målade tavlan (det tog flera dagar).

Jag presenterar här en “making of” video från den kreativa processen. Följ med och se hur den viktiga målningen kom till.

Haitis historia är ett av de hemskaste (men också ett av de tydligaste) exemplen på narcissism, narcissistiskt våld och exploatering, som man kan hitta – oavsett med vilket perspektiv man ser på saken.

Haiti exploaterades omänskligt genom kolonisation, slaveri och utpressning.

Hur många vet t.ex. att Frankrike och Napoleon slutligen bestämde att hela Haitis vuxna befolkning skulle avlivas (alla över 12 år) – och att fransmännen konstruerade gaskammare på sina krigsskepp (där över 100.000 människor gasades ihjäl)? Napoleons gaskammare var prototypen för Hitlers gaskammare.

Hur många vet vilken ofantligt enorm summa Frankrike (genom utpressning) har tagit av Haiti, och förstört deras framtid för alltid?

Saken är ännu inte uppredd (eller knappt ens behandlad). Frankrike slingrar sig från sitt ansvar. Hela världen blundar – och ingen vill göra något åt saken. Förtrycket fortgår ännu idag.

Det går inte att ändra på det som hänt – men det finns möjlighet att ändra på hur världen går framåt.

Det är nu dags för Frankrike, Europa och världen att ta sitt ansvar. Genom anti-narcissism kan vi äntligen ta itu med saken.

Så fort jag hinner skall jag presentera Haitis historia mycket utförligare för dig, och ge dig referenser till djupare forskning i ämnet. Alla bör känna till informationen.

Här finns några länkar till att börja med:

The Conversation
When France extorted Haiti – the greatest heist in history

New York Times
Napoleon Isn’t a Hero to Celebrate

Mail Online
The French Fuhrer: Genocidal Napoleon was as barbaric as Hitler, historian claims

Wikipedia
Napoleon’s Crimes

1804 Haiti massacre

Haiti indemnity controversy

The Guardian
France urged to repay Haiti billions paid for its independence

France’s debt of dishonour to Haiti

Forbes
In 1825, Haiti Paid France $21 Billion To Preserve Its Independence — Time For France To Pay It Back

Medium
Haiti’s Debt to France

ATI
Toussaint Louverture: The Slave Who Defeated Napoleon And Led The Haitian Revolution

Washington Post
Is it time for France to pay its real debt to Haiti?

The Huffington Post
Why the US Owes Haiti Billions — The Briefest History

CounterPunch
Haiti: From Slavery to Debt

Klicka på bilden för att se Haiti-målningen i större format.

* * * * *

Kia Karlberg by Henrik Karlberg

Se min farfars dyrgrip (en charmig Olympus filmkamera)

Den här charmiga kameran har jag ärvt av min farfar Karl-Erik, som var borgmästare i Karleby. Kameran var hans dyrgrip – det han älskade mest av allt i livet.

Farfar hade sitt namn vackert ingraverat på kameran (framför avtryckaren), som på en vigselring. Kameran var hans skatt.

Min farfar var jurist. Han var en sträng och allvarlig man. Jag minns honom som en rätt sorgsen man, och hans största besvikelse i livet var hans barn.

Men när han hade denna kamera i handen var han gladare, så han hade den nästan alltid med sig. Jag tror det var hans lyckoamulett. Det var kanske hans flykt från verkligheten.

Här ovan poserar min farfar stolt, med kamerafodralet i handen, framför en reklam för tyska Playboy. Bilden är från början av 1990-talet.

Den tyska versionen av Playboy publicerar väldigt vackra nakenbilder, i en mer europeisk stil än den amerikanska versionen. På farfars tid uppskattade vettiga människor nakenhet som något vackert och fint – det var ingenting folk var barnsligt livrädda för. Nakenhet representerar ju den ultimata friheten, det mest naturliga av allt. Och det ser man tydligt på den här frigjorda, glada och stolta bilden av min farfar.

Kameran är en Olympus Trip 35 från 1973. Det är en filmkamera.

Som konstnär har jag fått utbildning i traditionell framkallningsteknik, så jag kan själv göra pappersbilder manuellt i mörkrum. Det finns en charm i det, som inte går att återskapa med digital utrustning.

Jag tar det som en ära att det var jag som fick farfars dyrgrip. En kamera säger mer än tusen ord.

* * * * *

Kulturkritik: Hur (finsk) narcissism släckte Victor Westerholms låga

Victor Westerholm (1860-1919) var en banbrytande konstnär och släkt med min man Henrik Karlberg. Båda härstammar från Åbo skärgård.

Victor levde på den ryska tiden i provinsen Finland. Det var efter den svenska tiden men innan Finland grundades 1917. Det var vid den tiden som lokala opinionsledare började konstruera finsk nationalism.

Victor var mästaren inom finländskt landskapsmåleri. Men han dog redan som 59-åring, kuvad, nedtryckt och deprimerad. Han blev offer för narcissistiskt våld, det osynliga våldet.

Hur gick det till?

Victor var otroligt skicklig och begåvad. Han studerade utomlands, i Paris och Düsseldorf. Han var inspirerad av nya, internationella vindar och tog med sig inspirationen utomlandsifrån.

Victor Westerholm: Seine invid Paris, 1888.

Victor var Finlands första impressionist.

1888 kom han som en frisk fläkt tillbaka till Åbo från Paris, och målade en vacker, impressionistiskt inspirerad tavla, “Björkhage”.

Skandaltavlan Björkhage som orsakade stort ramaskri 1888. Inte konst, ansåg finska kulturen.

Tavlan var målad i en mycket försiktig impressionistisk stil för Victor visste hur brutal, trångsynt och enkelspårig den lokala kulturen var.

“Björkhage” lämnades in till den stora, årliga landskapsmåleritävlingen i Helsingfors.

Där blev det SKANDAL.

Man fick inte måla impressionistiskt i Finland! Det här var inte konst. Det var inte tillåtet. Det var förbjudet.

Hela tävlingen avbröts och annullerades. Victor kritiserades, mobbades och tvingades överge sin nyupptäckta internationella stil.

Agendan sattes av ett fåtal ledande personer (narcissister) som ville bestämma över alla. Dessa personer påverkade och styrde opinionen. Pressen förmedlade deras agenda. Den kollektiva narcissismen trädde fram.

Istället för att nyfiket välkomna den nya stilen slogs den ner, brutalt. Och Victor med den.

Tavlan fick mycket negativ kritik i Helsingforspressen. Sedan blev tavlan effektivt, kollektivt ignorerad.

Victor skulle uteslutas om han inte fogade sig till den trångsynta kulturen. För att bli accepterad här tvingades han in i en form som på inget sätt gör honom och hans talang rättvisa. Victors möjligheter till fritt skapande blev avskurna och han måste skaffa sig ett jobb som lärare.

En frustrerad Victor Westerholm, med nakenmodell och elever i Åbo ritskola ca 1908

Victor skulle ha kunnat bli en av världens bästa impressionister (kanske i klass med Monet) men istället blev han slagen och kuvad.

Jag vet det själv (som förtryckt konstnär i Finland) hur det är att vara utnyttjad, slagen och kuvad av en narcissistisk kultur.

Victors konstnärliga frihet togs ifrån honom och han fick bara göra landskapsmålningar och porträtt. Det finns inget värre öde för en konstnär än att vara tvungen att anpassa sig efter etablissemanget.

Denna händelse satte djupa spår i Victor och man kan även tydligt se detta i sättet på vilket hans konst utvecklades.

I Victors tidigare målningar ser man en lätthet, ett ljus och en stark påverkan av impressionism. Man anar potentialet, att kunna gå väldigt långt. Han hade spenderat mycket tid i konstnärernas kreativa centrum i Europa, där större frihet råder.

I de senare målningarna ser man att han fortfarande försöker, han drömmer sig tillbaka till Paris och har ett svagt minne av färgerna men han ser dem inte längre.

Han åker ut till Kökar, så långt han kan komma inom givna gränser. No contact – med längtan efter frihet.

Victor Westerholm: Strandlandskap i Kökar, 1908. Henriks fars släkt Karlberg (från Kökar) och mors släkt Westerholm kopplade i samma bild.

Victor försöker. Han gräver i sitt innersta. Han hoppas finna en låga – en svag flackande låga av ljuset han en gång sett.

Men ljuset dör. Själen dör. Allt är borta. Ljuset är bara ett svagt, blekt, minne som han börjar betvivla – har det någonsin existerat? Så verklig är hans overklighet. Han är gaslightad av den narcissistiska kulturen. Han börjar misstro sig själv.

Man ser det tydligt, att allt är borta. Allt han hade. Kreativiteten, friheten, färgerna, ljuset, harmonin, friden. Han kan inte längre låtsas. Livet är över. Men inte slut ännu.

Allt kunde kanske se bra ut på ytan. Victor var ansedd. Han hade inkomster. Han var chef för Åbo konstmuseum. Han dansade efter narcissisternas pipa.

Det man inte ser, är det osynliga våldet. Hur han blev psykiskt misshandlad av andra konstnärer, av konstetablissemanget och av den kollektiva narcissismen. Han blev av den finska kulturen degraderad till en mekanisk målare, en slav. Han tilläts inte vara en fri konstnär.

Victor Westerholm: Vallinkoski, 1913.

I Victors senare konst dominerar de mörka, dystra färgerna. Ofta svarta, virvlande vatten. Kylan och gråheten är påtagliga. Det visar hans sinnesstämning.

Man kan känna hur han står där och överväger att hoppa i, och låta strömmarna föra bort honom, för att aldrig komma tillbaka.

Victor Westerholm: Karis, 1915.

Han var en fånge. Han hade ingen frihet. Han hade inget val. Han var kuvad, underkastad, sönderslagen och deprimerad. Narcissisterna dödade hans kreativitet, hans själ.

Stackars Victor!

Under sitt sista levnadsår, 1919, åsidosattes han igen vid en viktig utställning av finländsk konst (i Köpenhamn). Victor var alltmer deprimerad.

I början av november 1919 deltog han i en väns begravning.

Han stod och stirrade på kistan. Längtansfullt. Han längtade efter döden. Han ville också dö. Han önskade att det var han som låg i kistan.

Han var förkyld, men visste hur han skulle hantera kyla. Han var Finlands främsta landskapsmålare och kunde måla i -40 graders temperatur, ofta många dagar i sträck. Han visste vad han gjorde.

Han tog bort hatten och stod hela begravningen barhuvad.

Han insjuknade allvarligt i lunginflammation.

Efter någon vecka var Victor Westerholm död. Bara 59 år gammal. Hans sista målningar var några vackra solnedgångar. Och ett sista självporträtt.

Victor Westerholm, Självporträtt, 1919.

Han var ännu ett offer för det osynliga våldet; narcissismen och dess gaslighting.

Jag känner din sorg, Victor. Vila i frid.

* * * * *

Så här blir du fri från narcissister (No Contact)

Det finns bara en fungerande strategi för att framgångsrikt bli fri från narcissister. Det är No Contact-strategin. No Contact innebär att man undviker all kontakt med narcissisten (och dennes följe).

Vad betyder No Contact i praktiken?

Det betyder ingen kontakt, ordagrant. En av de mest specifika och informativa beskrivningarna på vad No Contact praktiskt innebär, återfinner man på sidan Luke 17:3 Ministries. Ursprungstexten är på engelska så jag återger den här fritt översatt till svenska (i aningen förkortad version).

Ingen kontakt betyder:

Prata inte med narcissisterna, oavsett vad som än händer, och oavsett vad du än hör.

Låt dem inte tala med dig, lyssna inte på något som de säger, inget mer “lyssna på mig nu den här gången”.

Släpp inte in dem i ditt hus och åk inte hem till dem. Om det är möjligt att flytta bort, så gör det. Det bästa draget är att flytta mer än en dags bilresa bort. I själva verket ju längre bort, desto bättre. Ge dem inte din adress. Skaffa en Postbox. Låt dem inte veta när eller vart du far någonstans.

Inga telefonsamtal. Svara inte på röstmeddelanden. Byt ut ditt telefonnummer till ett hemligt nummer, och ge det inte till någon som du inte kan lita på (så att de inte ger det vidare till narcissisterna).

Svara aldrig i telefonen. Sålla dina samtal noga. Om du får några konstiga meddelanden från personer du knappt känner eller som du inte har hört från på flera år, så ring inte tillbaka om de inte berättat varför de ville prata med dig när de lämnade sitt meddelande. Var speciellt på din vakt mot någon som bara lämnar sitt namn och nummer och säger något i stil med “Jag behöver prata med dig”. Det är mycket troligt att denne är en hjälpare till narcissisten.

Inget skickande eller svarande på e-post. Blockera deras e-postmeddelanden, instant messages, och möjligheten att se när du är online. Blockera dem från att se dina profiler på alla sociala nätverkssajter. Se till att du använder ett annat, oidentifierbart namn och e-postadress på alla forum eller chattgrupper du tillhör.

Inga möten för att “tala ut om saker” eller “reda ut saker”.

Ingen kommunikation alls förutom genom advokater. Aldrig genom terapeuter. Om du går till terapi med en narcissist/psykopat, garanterar jag att du kommer att ångra det.

Inga vykort eller brev. Inga svar på vykort eller brev. Inga födelsedagskort. Inga julkort. Inga morsdags- eller farsdagskort.

Inga gåvor och inget mottagande av gåvor. Om en gåva skickas till dig, inget vidkännande av gåvan och inget svar. Returnera inte gåvor, vykort eller brev (för en narcissist innebär det ett svar – vilket betyder att du fortfarande är emotionellt kopplad till dem, att du fortfarande bryr dig, och att om de fortsätter så kan de tära ut dig).

Ignorera, ignorera, ignorera.

Inga undantag för födelsedagar, bemärkelsedagar eller högtider.

Inga besök, inklusive sjukhusbesök.

Låt dem inte komma nära dina barn. Om de är giftiga för dig, så är de också giftiga för dina barn. Varna dina barn så att de håller sig borta från dem. Meddela också barnens skola.

Inga offentliga artighetsutbyten. Om du stöter på dem på ett offentligt ställe, ignorera dem, vänd ryggen till, och gå iväg. Om de närmar sig dig, säg med hög röst “Lämna mig ifred!” och “Tala inte med mig”. Om de insisterar, eller om du tror att du blir trakasserad/stalkad, ring polisen. Dokumentera och spara bevis – för framtiden, om det behövs i processer.

Ingen diskussion om dem med någon som har kontakt med dem.

Inget tal alls med någon person som kan spionera på dig eller försöka få reda på information, som de sedan rapporterar till narcissisterna. Skär bort alla som inte är lojala mot dig.

Lyssna inte på några nyheter alls om dem. Om du absolut dör av nyfikenhet, lyssna men visa inget intresse, reagera inte och ge inte någon information i gengäld.

Ge inte andra personer information om dig eller din familj som de kan förmedla vidare till narcissisten.

Bjud inte in dem till dina stora evenemang, och ge inget svar på inbjudningar som de skickar dig.

Ge ingen reaktion eller något svar på nyheter om att de skall gifta sig, få barn, få ett nytt jobb, bli pensionerade, flytta, åka på resa, är sjuka, håller på att dö, eller har dött.

Ge inga stora tillkännagivanden om ditt liv till dem – låt dem inte veta att du gifter dig, flyttar eller får barn. Låt dem inte veta när dina barn gifter sig, var de bor, jobbar eller går i skola, eller när dina barnbarn föds.

Printa ut e-post och spara alla vykort, brev och annan kommunikation i en mapp för framtida processer, men svara aldrig.

Ingen kontakt betyder INGEN KONTAKT. Ingenting, Nada, Zilch, Zip, Noll. Som om de vore totala främlingar som också råkar vara livsfarliga, rubbade, psykopatiska stalkers. Som de egentligen är. Så varför skulle du inte skydda dig och din familj från dem?

Narcissister respekterar inte gränser. De är extrema. Det är allt eller inget med dem. Därför är det viktigt att acceptera att det inte går att ha “begränsad” eller “tillfällig” kontakt med dem.

Ingen kontakt (No Contact) är SLUTET. Du har redan ödslat hela ditt liv på att försöka göra allt som är möjligt för att ha ett gott och fredligt förhållande, och inget fungerade. Därför nådde du detta vägskäl.

Det finns inget kvar att göra. Det är över. Det är dags att sätta punkt, promenera iväg och aldrig se tillbaka.

Det är äntligen dags att leva ditt liv. Det är dags att göra det du måste för att skydda dig själv och dina nära och kära från onda människor som skadar dig. Om du bryter No Contact, dras du bara tillbaka. Om du följer No Contact, kommer du att få leva ditt liv i fred, frihet och säkerhet.

* * * * *

Jag vet något som Finland vill hålla hemligt

Jag vet någonting, som de vill att ingen skall veta.
Jag vet något som de vill hålla hemligt.

Och jag iakttar, observerar och dokumenterar.

Jag vet vad Finland vill hålla hemligt.

Vänta och se.
En dag vet alla det jag vet.
Allt de gör. Allt de säger.
Allt.

Alla kommer att få veta sanningen.
Och se vem de verkligen är.

Vill du förstå mer redan idag? Läs 63 saker du bör veta om narcissister (VIKTIGT)

* * * * *

#11 Biografi: Min konstnärsutbildning och fotokonst

Läsåret 2010-2011 gick jag en fotograf- och konstnärsutbildning i Åbo.

I min fotokonst var jag fokuserad på estetik och ville fånga skönhet och ta fram det vackraste i allt jag fotograferade. Jag gillade inte att fotografera människor och tyckte det var frustrerande och jobbigt trots att jag är en av Finlands bästa. Jag fotograferar helst saker, djur, fåglar och natur. Min specialitet är att hitta skönhet och att finna det som är vackert där andra inte har upptäckt det. Det var som en väldig utmaning, en jakt på det vackraste jag kunde hitta varje gång jag fotade, i varje person eller objekt framför min kamera. Som konstnär lyckas jag fånga unik skönhet i varje person jag fotograferar, oberoende av utgångsläget.

Min konst är filosofisk framför allt annat, ofta med estetiska inslag, men estetiken är inget självändamål. Fulhet kan filosofiskt fungera väldigt bra i konst. Det var ändå tack vare mitt estetiska öga som jag kom till en nivå som ingen annan är på och det var därför folk, kända och okända från hela landet, kom till min konstnärsateljé. Jag hade någonting som man inte annars hittade i detta landet. Jag hittade alltid skönhet och estetik även i det estetiskt fulaste objektet.

Jag hade en “magic touch” när jag fotograferade, en speciell förmåga som jag inte riktigt kan sätta ord på själv, men som kanske kunde uttryckas som en konst att skapa stjärnglans av vem eller vad som helst. Eller helt enkelt att skapa internationella och lockande verk av högsta klass, oavsett objekt.

Jag fotograferade många människor som var på toppen, eller ville till toppen, i olika synliga branscher; modeller, skådespelare, kändisar, artister, politiker och affärsmän. De flesta av de här människorna var själviska, otrevliga, och rent av vidriga som människor. Vackra på utsidan men fula inuti. De hade ingen själ, inget hjärta, inget samvete. De upprätthåller en falsk fasad, för att lura allmänheten och omgivningen.

Jag förstod att någonting var fel men inte exakt vad. Jag kände igen det narcissistiska mönstret från barndomen och min sorgliga uppväxt, men hade ännu inget ramverk för att hantera problematiken.

Först senare insåg jag att de flesta personerna jag fotograferat verkligen var giftiga narcissister som utan samvete ensidigt ville utnyttja min förmåga till sin egen nytta – de ville stjäla stjärnglansen. Min unika förmåga var för dem otroligt värdefull, men de ville bara exploatera mig som en slav.

Man kan säga att jag omedvetet var med och byggde upp en kultur, där jag med min förmåga lyfte fram ondskefulla och illasinnade människor till kändisskap, till toppen av samhället. Dessa hemska människor borde inte få ha någon synlig eller påverkande position/makt i ett hälsosamt samhälle.

Jag såg alltså verkligheten bakom narcissisternas fasader, men i brist på bättre förståelse där och då, var jag tyvärr med och byggde upp de vackra fasaderna.

Alla människor älskade mina bilder, vilket också ledde till att folket började tycka om de personer som var avbildade i mina verk. Jag kunde väcka ett ha-begär genom mina verk. Jag hade makt att styra människors perception.

* * * * *

#12 Biografi: Konstutställningar och mitt skapande

Mina tavlor och bilder har varit med i flera konstutställningar men jag har aldrig strävat efter att göra mitt namn berömt. Jag har inte sökt ära. Skapandet, inte erkännandet har varit viktigt.

Idag är konst för mig mer än bara skönhet, det är liv.

Jag uppskattar det icke-perfekta, och ju knäppare desto bättre.

Äkthet är viktigt. Jag vill skilja det äkta från det oäkta.

Jag vill ha råheten, verkligheten, skörheten och det bräckliga. Jag söker sanningen. I kombination till skönheten, på sitt sätt. Där finns det verkligt vackra.

Eftersom mina inkomster kommit från familjeföretaget Oy Elfving Ab så har tanken med min konstnärsverksamhet aldrig heller varit ekonomisk utan jag har sett det som min plikt och mitt ansvar att förvalta och förädla mitt konstnärskap eftersom jag har haft unik möjlighet till det, på ett sätt som är få förunnat.

Det självständiga, fria skapandet har varit det viktiga.

Jag är en fritt utövande konstnär och det konstnärliga skapandet är mitt liv och min livsstil, inte mitt jobb. Jag gör inte konst för konstinstitutioner eller marknaden, utan för det verkliga livet.

Idag är målet med min konst att ”verken ska vara en katalysator för att göra världen bättre”.

Jag skapar inte för pengar – jag har alltid helt och hållet skapat självständigt, för mitt eget konstnärliga skapandes skull, med min egen vision som min drivkraft. Denna frihet har möjliggjorts av min privilegierade ekonomiska situation. Jag har aldrig gjort något på beställning och aldrig fått en euro för något jag gjort.

* * * * *