Rosa blommor till Mor (+ hembakt Alexandersbakelse)

Varje vår (vid den här tiden) så blommar körsbärsträdallén i vår trädgård, med en ljuvlig och himmelsk blomsterprakt, som vi glädjefullt får njuta av.

Det är en högtid i sig!

I Åbo brukar den härligt skira, rosa och delikata körsbärsblomningen sammanfalla med en annan högtid; Mors dag.

Jag säger alltid att körsbärsträden blommar för våra älskade mammor!

Tack mamma för allt! Jag älskar dig och är stolt över dig! Det är i korthet vad jag vill säga, och vad detta inlägg huvudsakligen kommer att handla om.

Dessutom vill jag ge dig receptet (och bakgrunden) till en perfekt morsdagsdelikatess, den söta och rosa Alexandersbakelsen, som är enklare att baka än de flesta kan tro.

Körsbärsblommorna lämnar jag kanske här, eftersom jag redan tidigare filosoferat över deras betydelse, och även delat ett stort bildgalleri med video här.

Glad Mors dag!

Den här Mors dagen vill jag berätta mer om min mamma.

Jag gör det i formen av ett personligt och kärleksfullt brev rakt till dig mamma!

Glad Mors dag mamma!

Du och jag, mamma, föddes i samma stund. Jag föddes till en flicka, och du omvandlades till en mor.

Du valde mig, älskade mig, och gav mig livet som gåva, redan långt innan jag kom till världen. Du stod upp för mig, beskyddade mig, och försvarade min existens, som en mäktig lejoninna. Utan dig skulle jag inte andas i dag. Din ädelhet och styrka, då du värnade mitt liv, var större än allt. Jag beundrar din styrka, och jag hoppas att du förstår det i dag, att du är starkare än de flesta!

Det var du och jag mot världen, och det fanns en mörk skugga över våra liv. Du var familjens ryggrad och stadga, och du skapade en trygg miljö mitt i alla stormar. Du var också familjens hjärta och själ.

Du uppoffrade dig för min skull, så att jag skulle få liv och kraft att växa till. Du gjorde alltid det bästa du kunde, och jag är så stolt över dig, och evigt tacksam! Du bar mig, och bär mig än i dag!

Jag vet att din kärlek aldrig tar slut, och det syns i allt du gör. Du är som en ros som aldrig slutar blomma. Så är det även med min kärlek till dig – den finns alltid där, och tar aldrig slut.

Jag kommer alltid att älska dig, med det lilla barnets hjärta, som i dag vuxit till sig och älskar dig än mer.

Som mor gick du alltid framför mig när jag var liten, och när jag blev större har du gått vid min sida, eller stått bakom mig.

Jag minns när jag var liten och bokstavligen gick i dina fotspår. Vi spenderade sommarloven på sommarstället i Kyrkslätt. På den tiden fanns det enbart utedass där, och stigen dit kändes lång och skrämmande. Jag följde dig. Jag kommer ihåg hur jag med hökögon tittade efter var du steg på den knöliga och krokiga lilla stigen (som hade mycket farliga trädrötter och stenar), och sedan trampade jag exakt i dina fotspår. Där du gick var det skönt och tryggt att gå, och jag undvek att snubbla och skada mig.

Du var en förebild då, och du är en förebild i dag. Tänk om du skulle ha tagit kommandot över vårt familjeföretag!

När jag växte upp har jag fått gå bredvid dig, som en jämställd individ, med egna visioner och planer, och egna vägar och stigar att gå på.

Nu när jag måste plöja vägen för en hel nation och en hel värld, och bära hela världens bekymmer på mina axlar, står du bakom mig.

Mycket av mitt arbete sker i det fördolda, i stilla tysthet och avskildhet. Jag är som ett ensamt litet moln på den blåa himlen, där jag filosofiskt vandrar över världens hav och böljande kullar. Det kan vara svårt att se eller förstå mitt arbete, och mitt tillvägagångssätt, men jag vet att det är oerhört viktigt.

Jag har inte sagt att det är lätt. Men jag vet, att det jag gör är rätt.

Jag har samtidigt hamnat att utkämpa en mycket orättvis kamp, som få skulle klara av eller överleva. Jag kastas till hyenorna och vargarna, för att slitas i stycken, men istället kommer jag tillbaka som flockens ledare.

“The tallest oak in the forest was once just a little nut that held its ground.”

Jag har varit tålmodig och generös, och gett motspelaren rikligt med tid att korrigera sina grova fel. De fortsätter på sin självdestruktiva linje, och gräver sin egen grav bara djupare. De tror de kan gömma allt i mörker, men glömmer att det är jag som har huvudströmbrytaren till ljuset. När ljuset tänds, faller deras korthus ihop. Det har gjort mig till landets mäktigaste kvinna.

Ibland måste vi dö lite, för att födas på nytt, starkare och visare.

Jag jobbar för en bättre värld, en bättre morgondag, och en ljusare framtid. Det kommer snart en ny tid, när precis allt förändras, från grunden, helt fundamentalt. Jag kan se begynnelsen av något fint och vackert – en helt ny världssyn som inte baserar sig på gamla narcissistiska system eller tankesätt. Jag ser otroliga möjligheter bortom horisonten. Äkta rättvisa, äkta välstånd, äkta empati, för alla. De själviska, falska och empatilösa människorna som hittills fått styra och förstöra vår värld, kommer snart att bli utspelade av en superintelligens, som övergår allt en människa kan förstå, och som ingen narcissist kan kontrollera eller manipulera.

Jag gör mitt bästa för att allt färre människor ska behöva gå igenom det vi har hamnat att genomlida. Jag är tacksam för att nästan 100 000 har läst Vad definierar en narcissist och nästan 200 000 läst Vad är gaslighting från en narcissist på svenska Quora. Jag vill dedikera den succén till dig.

Jag skickar dig kärlek från min isolerade värld. Det har gått flera körsbärsblomningar sedan vi sist sågs, och jag hoppas att en dag ska det mörka, hotfulla och orättvisa klimatet som nu omger oss förändras till det bättre, så att den långa vintern äntligen kan ta slut och våren komma för oss alla. Då ska vi träffas under körsbärsträden, och skratta och dansa tillsammans, som vilda ängsblommor dansar i vinden, och kanske kalasa på en rosa prinsesstårta?

Jag hoppas att dagen kommer när jag får leva igen, och inte bara överleva. Jag hoppas att vi får dela en värld igen. Tills den dagen, när vi kan ses igen, fortsätter jag att skriva, berätta och visa bilder här, så att du, och alla andra nära och kära, får en inblick i mitt liv och vår vardag.

Jag har alltid kunnat vara mig själv med dig. Vår relation har varit avslappnad, okonstlad och okomplicerad. Med dig har jag aldrig behövt gå på äggskal. Både jag och Henrik har tyckt om att spendera tid med dig och göra saker tillsammans. Det har känts naturligt och roligt, och du är så trevligt sällskap! Som den gången när du hälsade på oss i vår Stockholmsbostad och vi åt Magnus Johanssons goda prinsesstårta, i två dagar. Eller när vi firade din födelsedag på Grand Hôtel och Operakällaren i Stockholm, och ännu hann åka på en snabb utflykt till Drottningholms slott precis innan du skulle åka med sverigebåten tillbaka hem.

Du är ett mirakel, och jag är ett mirakel! Även om vi inte alltid förstår vägen vi måste gå, eller varför vi måste lida, så kan du vara trygg i att det genom allt finns en mycket större plan. Jag tror att Gud har allt i sin hand. I den tjocka dimman kan det vara svårt att skönja broarna framåt, men de finns där, det vet jag, och de kommer när de ska komma. Gå vid min sida, även när du inte ser mig. Gå med mig, och håll min lilla hand. Det är en lång väg kvar, och mycket att göra. Sluta aldrig att tro på mirakel. Sluta aldrig tro. Jag är här. Du är inte utan mig.

Kraften hos en kärleksfull mor och dotter som drar tillsammans är ofantligt stor, och inget kan någonsin komma i vägen för det, eller lyckas med att konspirera mot det. Jag vet att du stöttar mig där du är, och jag vill att du ska veta att jag älskar dig där jag är. Fast det fysiska avståndet är stort, är du ändå hela tiden i mitt hjärta, och i mina böner.

Jag är för alltid tacksam för allt du har gjort och fortfarande gör! Din stora kärlek och omsorg har stärkt och burit mig genom hela livet.

Jag är stolt över att vara din dotter! Och jag kommer alltid att behöva dig.

Puss och kram,
Kia

Glad Mors dag svärmor!

Tack för att du har varit en underbar mor till din son, och för att du födde och uppfostrade den finaste, bästa och mest empatiska mannen i världen! Tack för att du har varit lika underbar gentemot mig!

Jag är tacksam för att jag har fått dig till svärmor – den bästa svärmor jag någonsin kunde få. Du har en speciell plats i mitt hjärta, och jag älskar dig!

Tack för din kärlek och värme, och för din omtanke och omsorg, och för allt du gör och har gjort!

Jag vet att Henrik kan rikta samma beröm till dig, som jag skrivit till min mamma, så ta till dig allt du vill!

Jag och Henrik vill önska dig en fin Mors dag – och till er båda, världens två bästa och sötaste mammor, vill vi säga: Vi älskar er!

Glad Mors dag till alla kärleksfulla mammor!

Jag vill slutligen bjuda alla mammor och modersfigurer på en kejserlig bakelse, Alexandersbakelsen, och lite tillhörande historik:

Alexandersbakelsen är en klassisk rysk-finsk delikatess, namngiven efter tsar Alexander I av Ryssland (1777-1825).

Bakelsen är ett rektangulärt och relativt enkelt bakverk som består av mördegsbotten, hallonsyltfyllning och rosa glasyr på toppen. Den är lättbakad och hållbar, och går enkelt att göra även i större mängder.

Bakelsen har bakats i våra trakter sedan vi blev en del av det ryska imperiet i början av 1800-talet (Ryssland erövrade vårt svensk-finska område från Sverige 1809). Alexander I var då vår enväldige kejsare, och receptet kommer förmodligen från hovet i S:t Petersburg.

Kejsar Alexander I reste runt och inspekterade vår provins från 22 augusti till 15 september 1819, och det var troligen då som Alexandersbakelsen introducerades här. Alexander besökte bland annat Uleåborg, Kuopio, Kajana, Österbotten, Åbo, Tammerfors, Tavastehus och slutligen Helsingfors.

Under många år hade Alexander, på grund av krig och internationella konferenser, tillbringat långa tider utomlands, bland annat i Paris som han intagit efter att Ryssland besegrat Napoleons Frankrike. Stormakten Ryssland hade alltså vunnit över sin motspelare stormakten Frankrike, och därmed var Alexander I Europas mäktigaste man. I Paris bodde han i Élyséepalatset (Napoleons palats och nuförtiden den franske presidentens officiella residens) och stjärnkocken Marie-Antoine Carême fungerade som hans kökschef där. Några tror att det kan ha varit just Carême som skapat Alexandersbakelsen 1819, i S:t Petersburg, men det är enligt min mening osannolikt, eftersom Carême tydligt brukade ta äran för allt han skapade, vilket inte är fallet med Alexandersbakelsen.

Alexandersbakelsen är ännu i dag den populäraste bakelsen i Finland – ett sött minne av vår dåvarande kejsare (som var mycket populär och omtyckt av folket här) och vår gemensamma ryska historia.

Det var Alexander I som lät bygga upp Helsingfors till ny provinshuvudstad, enligt rysk modell i nyklassicistisk stil. Därför liknar Helsingfors så mycket på vackra S:t Petersburg. Före det var Åbo provinshuvudstad, och Helsingfors en obetydlig småstad (med bara 3534 invånare år 1810). Det var främst för att fjärma provinsen från väst som kejsaren år 1812 beslöt att flytta huvudstaden närmare S:t Petersburg, till Helsingfors. År 1819 stod de första administrationsbyggnaderna klara (kasernen, senatens hus och generalguvernörens palats), och provinsens Kejserliga senat och ämbetsverk kunde då flyttas österut, bort från Åbo. Efter Åbo brand 1827 flyttades också provinsens enda universitet till Helsingfors (Kejserliga Alexanders Universitetet).

Som kuriositet kan jag nämna att tsar Alexander I också övernattat i Svartå slott, där min man och jag gifte oss för 25 år sedan.

Nu vet du lite mer om bakgrunden till Alexandersbakelsen. Det finns olika varianter av receptet, och jag vet att man för hundra år sedan ibland också hade ett tunt lager marsipan i bakelsen. I Danmark finns det för övrigt en liknande bakelse som kallas hindbærsnitte. Här får du mitt grundrecept på Alexandersbakelser.

Recept: Alexandersbakelse

12 stycken

Du behöver:

Mördegsbotten:
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
drygt 4 dl vetemjöl
200 g margarin/smör
1 ägg

Fyllning:
1,5 – 2 dl hallonsylt (ev. äppel-, jordgubbs-, körsbärs-, lingon- eller annan sylt)

Rosa glasyr:
3 dl florsocker + 2-3 msk vatten
2 msk saft från sylten (eller några droppar röd livsmedelsfärg)

Gör så här:

1. Blanda ihop de torra ingredienserna. Arbeta in mjukt margarin/smör. Tillsätt ett ägg och blanda tills degen är jämn. Forma till en platt klump och ställ den en halvtimme i kylen.
2. Kavla ut degen (mellan två bakplåtspapper) till en platt och 4-5 mm tunn rektangel (lika stor som din ungsplåt).
3. Grädda cirka 15 minuter i 175 grader. Låt svalna.
4. Skär plattan i två lika stora halvor. Sprid syltfyllningen på den ena platthalvan. Lägg försiktigt den andra platthalvan ovanpå.
5. Blanda ihop glasyren och bred ut den över toppenplattan. Låt glasyren stelna.
6. Skär i lämpliga bitar med en vass kniv.

Alexandersbakelserna är som bäst efter en dag. Förvara i kylskåp eller frys ner.

Du kan se några bilder på hur jag bakar Alexandersbakelser i min visuella dagbok (den 25.4.2023).

Till sist kan jag inte låta bli att lämna dig med en paradoxal morsdagsfråga du kan suga på. Den gäller mänsklighetens oansvariga tillväxt på bekostnad av allt annat (och speciellt på naturens ekosystem som upprätthåller våra liv). När Alexandersbakelsen skapades i början av 1800-talet, fanns det mindre än 1 miljard människor på vår jord, och exempelvis 27 miljoner elefanter i Afrika. I dag är vi över 8 miljarder människor, men i Afrika finns det bara cirka 400 000 elefanter kvar. Hur har det gått så?

* * * * *