Här försöker vi vakna upp ur vår vinterdvala. Det går trögt. Lika trögt som våren kommer.
Min man Henrik har varit sjuk, och är fortfarande sjuk. Det har tagit alla våra krafter. Det är ledsamt, för tiden vi lever i är väldigt spännande. Vi får se den nuvarande världen (med alla dess narcissistiska system) braka ihop och kollapsa framför våra ögon, på alla plan. Det kommer en helt ny tid, en global revolution, och det finns så mycket att förbereda.
Vintern har varit tung och utdragen, och det har som vanligt tärt på vår hälsa. Henriks autoimmuna sjukdom, ulcerös kolit, kommer i varierande skov, som inte är enkla att hantera eller förstå. Under skoven kan Henrik bara äta mat som är skonsam för mage och tarmar (typ vitt ris och vitt bröd eller flytande föda).
Till all lycka har jag ett recept på ett supergott vitt bröd, som är enkelt att baka; Österrikiska kejsarbröd (Kaisersemmeln eller Kaiserbrötchen).
Kejsarbröd är en klassiker i länderna som tillhörde det österrikiska Habsburg-imperiet. Redan på 1700-talet serverades brödet i hovet där.
I dag finns det Kaisersemmeln i många varianter, och nästan varje bagare har sitt eget recept eller sin egen bakteknik.
Jag minns kejsarbrödet med värme från mina många vistelser i Österrike, Tyskland och Alperna. Och när jag växte upp köpte min smaksäkra mamma alltid härliga kejsarbröd (med blåa vallmofrön) från bröddisken i Stockmanns Delikatess, till finare söndagsfrukostar. Det var Stockmanns godaste bröd, tyckte jag.
De gyllenbruna bröden är enkla men också väldigt vackra. De har ett karaktäristiskt, symmetriskt och lättigenkänneligt mönster, som påminner lite om en stjärna, en blomma eller kanske en kejserlig krona. Mönstret ökar andelen krispig skorpa, vilket i sin tur ger brödet mer smak.
Originalbrödets mönster har bara fem segment, och viks för hand, men jag har förenklat det momentet, och trycker in ett mönster med min degskrapa istället. Mina kejsarbröd är också mycket större än normalt, så att Henrik ska få i sig mer näring. Du kan anpassa storleken till dina egna behov.
Kejsarbrödens yta är knaprig och krispig, medan insidan är mjuk och fluffig. Bröden är perfekta som smörgåsar, men passar också som hamburgare eller korvbröd. En verklig njutning och vardagslyx, som även kan serveras bara med smör eller sylt.
Jag är tacksam för receptet, som jag ursprungligen hittade här.
Recept: Kejsarbröd (Kaisersemmeln)
24 st stora frallor
Du behöver:
50 g jäst 1 l vatten 1,5 tsk socker 50 g margarin/smör 3,5 tsk salt cirka 28 dl vetemjöl ev. blåa vallmofrön att strö över
Jag använder: Keiju laktosfritt margarin, Myllärin halvgrovt vetemjöl + Kinnusen Mylly grovt vetemjöl, Jozo salt, Dansukker socker och färsk jäst från Suomen Hiiva.
Jag knådar degen i min Ankarsrum Assistent (som klarar stora mängder deg). Har du en mindre maskin kan du halvera receptet.
Gör så här:
Smula 50 g jäst i degskålen. Värm 1 liter vatten fingervarmt (37 grader) och häll det över jästen. Rör om tills jästen är upplöst.
Tillsätt 1,5 tsk socker och 50 g mjukt margarin/smör (i mindre klickar).
Blanda in 3,5 tsk salt i mjölet. Häll mjölet i degskålen (lite i taget) och låt maskinen knåda i cirka 12 minuter, tills degen känns smidig.
Låt degen jäsa (övertäckt på varm och dragfri plats) i cirka 30-40 minuter.
Baka ut degen till 24 släta runda frallor. Skapa det karaktäristiska stjärnmönstret på brödens ovansida med en degskrapa (tryck ordentligt men inte helt igenom). Lägg bröden på plåtar med bakplåtspapper. Låt jäsa under duk i cirka 25-30 minuter. Sätt ugnen på 230 °C. Om du vill kan du ännu förstärka mönstret en extra gång efter jäsningen.
Spraya/pensla bröden med kallt vatten innan du sätter in dem i ugnen. Strö över vallmofrön om du önskar.
Grädda mitt i ugnen i 230 grader i cirka 15 minuter (tiden kan variera beroende på ugn). Om du vill ha glansiga bröd kan du spraya/pensla med kallt vatten direkt efter gräddningen.
Bröden smakar allra bäst nybakade, men de går också bra att frysa in (efter att de svalnat helt).
Ps. Jag ska snart uppdatera min visuella dagbok med bilder från den senaste månaden, så ser du hur våren framskrider här. I går var jag ute i trädgården och fotograferade årets första krokusar och snödroppar. Och matförrådet vi handlade i december borde ännu räcka för minst en månad!
[Edit 27.3.2023] Vintern ville ännu inte släppa sitt grepp. Det blev ett snabbt omslag till kallare väder (och kraftigt snöfall). Vi är ändå tacksamma för den hoppfulla vårglimten, då solen värmde både kropp och själ. Vi fick även vårt apoteksmedicinförråd påfyllt. I dag har jag uppdaterat min visuella dagbok, se de nyaste bilderna här >
Bilderna är från den 23 mars 2023, en solig och vacker dag (9 grader varmt). Här njuter jag i Villa Kias trädgård.
För några år sedan beslagtog de finska myndigheterna alla datorer och lagringsenheter av mig och min man. Det skedde utan godtagbar grund och under full sekretess (läs mer om den absurda processen här och här).
I två dagar genomsökte myndigheterna olagligt vårt hem, Villa Kia, och beslagtog minst 10 datorer och 60 lagringsenheter – alla våra digitala ägodelar och verk, alla bilder och allt mitt forskningsmaterial.
Och vi har inte fått någonting tillbaka.
Som tur är hade jag sparat lite data i molntjänster. Jag lyckades nu komma ihåg lösenordet till en av dem, och hittade en hel del intressanta bilder, som jag vill dela med dig.
Kia Karlberg med prof. Jerzy Buzek (Polens premiärminister 1997-2001 samt Europaparlamentets president 2009-2012).
Nobelpriskonsert 2014
Då vi bodde i Stockholm deltog vi flera år i Nobelfestligheterna. Här är några bilder från Nobelpriskonserten 8.12.2014 i Stockholms konserthus. Vi var i god tid och fick delta i förfesten. Läs hela min konsertrecension: Med Kungen och Beethoven på Nobelkonsert >
Den följande bildserien visar hur jag såg ut år 2005, då jag var 30 år gammal. Vi hade här bott drygt ett år i Villa Kia (som vi byggde 2003-2004). Dessa bilder användes som grund för en porträttmålning, som en annan konstnär målade:
Bildgallerier
Jag hittade en del bilder från byggprocessen, och mera interiörbilder av Villa Kia. Och så hittade jag lite bilder från året 2015-2016, då vi bodde i tre länder (Finland, Sverige & Danmark). Det blev så mycket bilder att jag gjorde dem till egna bildgallerier, se dem här:
I början av augusti i fjol slutade min gamla batteridrivna gräsklippare att fungera. Jag har sedan dess varit tvungen att klippa gräsmattorna för hand, med en lång trädgårdssax.
Nu har jag äntligen fått införskaffat en ny liten klippare, av samma märke som den förra. Den kostade 199 euro, och jag betalade den med min dammsugare och ett kamerastativ (bytesaffär).
Jag fick paketet hemtransporterat på lördagsmorgonen, och packade direkt upp maskinen. Det var en vacker dag för första testklippningen. Jag är väldigt tacksam för den nya klipparen!
Min man Henrik filmade när jag monterade ihop maskinen och klippte gräset. Hans hälsa just nu är så dålig att han knappt hålls på benen, så videon blev lite svajig.
Här ser du lite stillbilder från videon (Youtube strulade när jag skulle ladda upp videon, men så fort det börjar fungera igen lägger jag upp videon här).
Här kommer jag med paketet, som bara väger drygt 10 kg.Gräsklipparen är en batteridriven Einhell GE-CM 18/33 Li.Jag är glad och tacksam för den nya klipparen.Här monterar jag handtaget, allt annat var färdigmonterat.Monteringen var enklare än jag trodde.Gräsuppsamlaren var också monterad, bara att sätta på plats.Äntligen får jag klippa gräsmattan igen.Bara att trycka på startknappen och börja klippa.Först klippte jag runt de vackra tulpanerna.Klipparen är liten men förvånansvärt effektiv.Den klippte bra både med och utan gräsuppsamlare.En fin dag i Friskalaviken.Snabbt fylldes gräsuppsamlaren.Gräsklippet ger bra och kväverik kompost till trädgården.Mitt första intryck av maskinen var överraskande positivt.Klipparen använder samma Power X-Change batterier som min förra maskin.Nu har jag fem batterier så jag kan klippa hur länge som helst.
Jag har också lagt till nya fågelobservationer på min fågelkrysslista. Se min fågelskådningslista här med alla 114 arter som jag observerat från Villa Kia.
I dag firas det Mors dag i Finland (samtidigt som körsbärsträden blommar så vackert).
Jag stannar ofta upp och tänker på min mamma, och på min man Henriks mamma, och vill börja dagens inlägg med ett kärleksfullt budskap till dem:
Glad Mors dag!
Tack för all omsorg och kärlek! Tack för allt ni gjort!
Jag är innerligt tacksam för att ha fått växa upp med en omtänksam, älskande och varm mamma.
Våra körsbärsträd blommar just nu för er – med sina rosa, delikata och ljuvliga blommor!
I Sverige firas Mors dag lite senare, den sista söndagen i maj. Den enkla anledningen till det är att det brukar finnas mera blommor att plocka och ge till mammorna då.
En ny säsong
Körsbärsblomningen är inledningen på en ny säsong – en ny början med nya möjligheter.
I år slog den allra första körsbärsblomman ut 4.5.2022 i vår trädgård.
Så skir, så vacker, slog blomman ut i den bländande vårsolen. Först en, sedan en till. Här idag, borta imorgon. En stund i tiden. Ett ögonblick. Så närvarande men ändå så bräcklig.
Jag önskar att jag kunde stanna tiden. Just här, under körsbärsträden. I en tyst sekund, som varar för evigt.
Vad är det som gör körsbärsträdens blomning så speciell? Är det den korta tiden de blommar? Att man vet, att blommorna endast är en övergående prakt? Är det att blommorna är delikata och sköra? Eller är det de vackra, sirliga och bara grenarna med sina känsliga och näpna blommor, med härliga rosa färger?
Det är alltihop. Att man får njuta av något så fantastiskt bräckligt och vackert, en kort stund.
Körsbärsblomningen är en bra metafor för livet. En metafor för den kraftfulla, vackra men övergående gåvan som livet är. En symbol för skönhet, förnyelse och livets tragiska bräcklighet. En påminnelse om att livet är kort, och att vi ska leva i nuet med full styrka innan vi faller ner som blombladen. Vår tid är begränsad. Så ta vara på tiden, det du har fått, det är din gåva.
Vi föds, blommar upp med färgsprakande prakt, för att sedan försvinna. Allt är förgängligt.
Jag väljer att blomstra. Om och om igen. Jag väljer liv, sanning och skönhet. Jag väljer den goda kampen. Kärleken. Jag står upp mot det onda. Om och om igen.
Körsbärsblomningen kommer varje år, med sin härlighet, oavsett omständigheterna. Krig eller fred, demokrati eller tyranni, körsbärsträden blommar ändå.
Körsbärsblommorna är inget du bara observerar. Vi är alla som körsbärsblommorna. Vi kan blomma klart och vackert, en kort tid, men det kommer alltid ett slut, alldeles för fort.
Det ger perspektiv på livet, och påminner oss att blomma upp, varje stund av våra korta liv.
Skulle livet vara vackrare om körsbärsträden blommade året runt? Jag tror inte det. Deras skönhet sitter i det bräckliga, det kortvariga. Det är den efemära, flyktiga blomningen som gör den så speciell.
Bara en dryg vecka brukar körsbärsträden blomma (ibland upp till 10 dagar). Om vädret är regnigt och blåsigt så blir blommornas liv kortare.
Varje moment är speciellt: knopparna och förblomningen, den första blomman, huvudblomningen, och när blommorna slutligen trillar av och faller till marken.
Vi kan inte påverka när blomningen sker. Vi får tålmodigt vänta, se dem komma och gå, och uppskatta varje stund, och sedan släppa dem. Borta för alltid.
Så här har körsbärsträden blommat i vår trädgård (på Hirvensalo i Åbo) de senaste åren:
Efter en utdragen vinter får man äntligen vakna upp ur sitt ide.
Fjärilarna började redan för flera veckor sedan vakna och jag får nu och då beundra dem då de hastigt fladdrar förbi. Humlorna har också vaknat, och de letar nu efter mat och boplatser.
En del flyttfåglar har anlänt. Den bruna kärrhöken som häckar i närheten observerade jag för första gången den 11 april. Rödhaken har också återvänt och granskar förbryllat trädgårdens sista snö.
Tranor, duvor, hägrar, måsar, gäss, sjöfåglar och många svanar (både knölsvanar och sångsvanar) har återvänt fastän Friskalaviken ännu till stor del har varit isbelagd. Här är några bilder från 1.4.2022 när tranan traskar omkring på isen.
Haren gjorde också flera påskbesök i vår fina trädgård. Den gillar det färska gräset, men lämnar vårblommorna ifred.
Denna vår har nätterna varit väldigt kalla så vårblommorna blommar mycket senare i år än på många år.
De underbara och delikata våririsarna, de ivriga krokusarna och de ljuvligt blåa scillorna har tålmodigt fått vänta på värmen, men nu blommar de vackert i trädgården.
Hos vår granne svajar Egentliga Finlands vimpel i topp.
Hur kan jag vara så innovativ, företagsam och nytänkande i min konst och i min forskning?
Det är frågor som folk ofta ställer mig.
För att förstå mig bättre, kan det vara bra att förstå min bakgrund, och mina anor. Min släktkultur.
Du kommer i den här artikeln att få lära känna min morfars far, Hemming Elfving, som var kommerseråd, konsul och affärsman. Han levde 1887-1965.
Du kommer också att få läsa om hans fina sommarställe, Villa Dannebrog, som du ser på akvarellmålningen ovan. Villa Dannebrogs trädgård var en av Finlands finaste och konstnärligaste trädgårdar på sin tid.
Hemming Elfving grundade vårt anrika familjeföretag Elfving. Jag är ägare i bolaget, och är född som Kia Elfving.
Hemming var en mycket innovativ, modig och företagsam person, som inte var rädd för utmaningar. Han var verksam inom många branscher.
De flesta finländarna förknippar honom troligtvis med varumärket Hangö kex, och dess välkända logo med ett leende ansikte.
Hemming var på sin tid en betydande industriidkare, och en av de allra bästa på reklam och marknadsföring.
Vill också du smaka på de härligt goda kexen efter att du sett hans reklam?:
Hangö kex reklam från 1920-talet
Hangö kex hette egentligen Finsk-Engelska Biscuit-fabriks Ab. Det var den första kexfabriken i landet (grundad år 1910 under Kejsardömet Rysslands tid).
Vid sidan av sin huvudtjänst vid kexfabriken i Hangö startade Hemming Elfving även en mycket lönsam fabrik tillsammans med Gustav Pauligs son Eduard Paulig, som senare blev VD för Paulig 1919-1947 (under hans tid växte Paulig till ett mycket betydande företag inom livsmedelsbranschen).
Elfvings och Pauligs gemensamma fabrik tillverkade havregryn för ryska armén, av spannmål som de köpte upp från ryska storgods.
Havregrynsproduktionen var så lönsam att Hemming kunde köpa in alla de övriga delägarnas aktier i Hangö kex. Från 1919 var han ensam huvudägare och direktör för Finsk-Engelska Biscuit-fabriks Ab. Verksamheten utvidgades kraftigt. Förutom förstklassiga kex producerade han även landets godaste lakrits, sötsaker och våfflor. Bolaget hade bl.a. en egen lådfabrik, ett eget tryckeri samt en kraftcentral.
Hemming gjorde också affärer i Danmark, och våren 1919 gifte han sig med Ingeborg Mathiasen i Köpenhamn. Ingeborg (1893-1969), eller Inge som hon kallades, var född i Knabstrup / Holbæk kommune på Själland (läs gärna min reseguide till Danmark här).
Min danska morfars mor Inge Elfving på ett av deras fartyg S/S Petsamo, 1931. Bild: Pietinen / Museiverket (CC BY 4.0)
Vid den här tiden grundade Hemming också en annan industri i Finland; Hangö margarinfabrik Ab, som introducerade idén att sätta “hälsosamt” margarin på brödet, istället för dyrt smör.
År 1921 utnämndes Hemming Elfving till riddare av den Kongelige Danske Dannebrogordenen. Dannebrogorden är en av två kungliga danska riddarordnar (den andra är Elefantordenen). Det är en ära som få finländare förunnats.
Några år tidigare (år 1917) hade Hemming köpt en konstnärsvilla och lantgård i Kyrkslätt.
För att hedra den danska värdinnan Inge, döptes stället om till Villa Dannebrog. Danmarks flagga heter nämligen Dannebrog på danska.
Hemming utvidgade gården, förstorade villan och anlade en fantastisk trädgård. Han byggde ett ståtligt danskinspirerat stall (som idag är en Ortodox kyrka). Han byggde växthus, ett vattentorn och en av Finlands första utomhusmaneger. Trädgårdsmästaren, chauffören och arbetarna fick egna bostadshus på området.
Han hade hästar, Ayshire-kor och hundar, och t.o.m. en egen björn.
Elfvings björnunge har klättrat upp i en björk, 1920. Bild: Bernhard Åström / Svenska litteratursällskapet i Finland (CC BY 4.0: beskuren)
Hemming byggde också Jorvas kvarn, nära tågstationen. Kvarnen hade ett stort spannmålsförråd, en verkstad samt ett elverk som försåg hela Jorvas med ström. Kvarnen var länge en av Kyrkslätts få stora industrianläggningar. Hemming byggde också här bostäder åt arbetarna. De speciella kvarnvillorna byggdes enligt dansk design, med branta tegeltak, öppna farstur och vita fönsterluckor.
Kvarnen byggdes för att säkerställa råvarutillgången till kexfabriken.
Villa Dannebrog fungerade främst som Elfvingfamiljens sommarställe. Huvudbostaden fanns i Hangö (på vackra Badhusvägen som i dag heter Appelgrensvägen).
Villa Dannebrog
“Vilken underbar ordning, skönhet och föredömlighet i allting!“
Så här beskriver hortonom Jenny Elfving Villa Dannebrogs innovativa trädgård i sin bok “Suomalaista puutarhataidetta / Finsk trädgårdskonst” år 1929. Jenny Elfving var en framstående kvinnlig pionjär inom trädgårdsbranschen, och hennes bok (som presenterade 15 konstnärliga trädgårdar) blev en riktig klassiker. Jenny var även en pionjär vad gäller utbildning för kvinnor.
Notera också att Villa Dannebrogs trädgård planerats av Lisa Geijer, en kvinnlig trädgårdsplanerare (mycket ovanligt på den tiden). Hemming Elfving verkade fördomsfritt för jämställdhet, baserat på merit och talang.
Utdrag ur boken “Suomalaista puutarhataidetta” (Finsk trädgårdskonst) av Jenny Elfving:
Lantbruksträdgård i Kyrkslätt
Vi får bekanta oss med en stor gårds väldiga, exemplariska trädgård.
Från en liten tågstation i Kyrkslätt leder vägen oss österut, och där öppnar sig, på högra sidan, stora, svagt sluttande trädgårdsland inför våra ögon. Den frodiga växtligheten och perfekta skötseln fångar din blick.
Det här är trädgårdskultur in i minsta detalj.
Redan granhäcken vid landsvägen är beundransvärd. Den är ung, bara ca 80 cm hög, men redan formklippt, dessutom i spetsig form.
Mot landsvägen öppnar sig en djup dal med ett brett, djupt vattenflöde. Dalens mitt är uppdämd, och över den går det en lång, elegant, gulfärgad bro. Dammen släpper normalt ut bara begränsat med vatten, men ibland, när vattnet sänks, finns här ett riktigt vattenfall. Vi förstår det bra när vi märker att det finns en stor konstgjord sjö på övre sidan av bron. Sjöns ena strand är skogsmark, medan den andra stranden upptas av stora områden med bärbuskar och köksträdgårdsodlingar. Sett från landsvägen är alltså den egentliga köksträdgården, samt den sköna, formella trädgården placerade till höger om vattendraget.
Vi befinner oss i en förmögen ägares trädgård, men ett brett spektrum av nytto-odlingar indikerar på att man även här tänker på lönsamheten. Platsen är alltså samtidigt en stor handelsträdgård.
Vilken underbar ordning, skönhet och föredömlighet i allting!
När vi går längs de breda, välskötta sandgångarna, som kurvar fritt enligt terrängen, kan vi med fascination konstatera, att man på dessa stora områden ypperligt bemästrat att kombinera hemträdgårdsbegreppet – detta förvisso i stor skala – med lönsamma odlingar.
Förhållandevis stora områden är också gräsmatta, men det finns en naturlig orsak till detta. På många platser märker du att dessa böljande gräsmattor täcker bergiga delar, vars toppar ofta lämnats synliga medan mellanområdena kompletterats med planteringar.
Vi konstaterar med nöje att trädgårdsplaneringen har krävt verkligt stor förtrogenhet. Vi gratulerar fru Geijer för denna vackra och utomordentliga prestation! – För övrigt sköts området av en manlig trädgårdsmästare.
Den mästerliga ordningen, som man så sällan får se ens i plantskolor, och i förhållandevis få privata trädgårdar, är delvis trädgårdsmästarens förtjänst, men framför allt gårdsägarens förtjänst.
Det talas allmänt om hans eminens och mästerlighet. Naturligtvis också om hans “krävande natur”, utan vilken inget skapligt föds.
Ägaren är en affärsman, som bor med sin familj här bara en del av sommaren.
Lantbruket är delat i två delar, varav den andra delen med nötkreatur och åkrar ligger några kilometer bort.
På huvudtomten finns det flera byggnader.
Förutom huvudbyggnaden bör även trädgårdsmästarens mycket nätta bostad nämnas, samt en viss arbetarbyggnad och ett vackert stall.
De bästa hästarna hålls nämligen på denna del.
Hela det här området är ca 10 hektar.
Eftersom platsen är en höjd finns det vid utsikt åt två håll. Mellan och runt alla byggnader finns jämna, välskötta gräsmattor som avskärs av några få, praktiskt dragna och släta körvägar.
Trädgårdsmästarens bostad ligger mycket centralt vid en huvudgång. Den är i sig en liten sevärdhet ur trädgårdsplaneringsperspektiv. Just så här borde omgivningen kring det lilla hemmet arrangeras, också om huset skulle stå skilt för sig! Det var synd att vi inte lyckades få någon bild. Byggnaden omges av gräsmatta och i närheten finns en liten skogsdunge. På sydsidan har man på grund av sluttningen skapat ett stenröse som är täckt av vildvin. På insidan av stenröset finns en syrenhäck. Runt röset och delvis på den sluttande gräsmattan finns prydnadsbuskar såsom korneller, älggräs och parkrosor. En sådan här central belägenhet på bostaden, med vid utsikt åt alla håll, har stor betydelse för övervakandet av arbetet.
Annorstädes, till vänster om huvudbyggnaden, finns det ett lägre beläget utbrett område, där moderna växthus och stora drivhus är placerade. Dessa sköts av en särskild trädgårdsarbetare. Läsaren får ursäkta, att vi börjar härifrån. Men eftersom ägaren själv sällan bor här, har vi ur trädgårdens synpunkt velat lyfta fram den här livsnerven. På gården bor förvisso också en agronom, som delvis fungerar som gårdsägarens ställföreträdare och sköter det egentliga jordbruket, som finns på den andra delen av gården.
Huvudbyggnaden är placerad på en ganska hög plats, från vilken tomten sluttar svagt åt olika håll.
Bakom huset, på norra sidan, ser vi skog en liten bit bort. Närområdet runt byggnaden är utjämnat. Området till vänster utgörs av en brant backe, som är formad till en sluttning med en hög stenmur. På kanten har man planterat en hagtornshäck. Innanför den finns en smal gräsmatta med några buskar, som ädelsyrener, doftschersmin, naturligt växande träd, samt en sittplats med vita trädgårdsmöbler. I övre delen av sluttningen växer vildvin, som syns i sin fulla prakt på bilderna. Också byggnadens vägg är delvis täckt av vildvin.
På båda sidor av huvudgången stoltserar uppstammade buxbomar, Buxus sempervirens, planterade i lådkrukor. Hagtornshäcken fortsätter en bit högerut, till ett jämnt område. Den stora huvudgången, som börjar vid landsvägen, slutar här vid en öppnare del, och på båda sidorna höjer sig stiliga, fyrkantiga hagtornspelare upp från häckarna.
På båda sidor av vägen, finns det i långa blomsterkolumner stora, ljusröda pelargoner, och på kanterna silvriga Santolina maritima. Bakom blomsterkolumnerna ståtar en rad med stamrosor.
Lite till höger, på mitten av gräsmattan, höjer sig en väldig flaggstång. Vid dess bas finns en blomrundel, där det förra sommaren växte heliotroper och Montbretia – den sistnämnda är en knölväxt, som har svärdaktiga blad och små, brunaktiga, liljeliknande blommor.
På byggnadens högra sida ser vi en bergskulle täckt av perenner. Helt som alla bergsplatser här i allmänhet, så har också denna sin alldeles egen prägel. Trots att det här är husets enda “stenpartiplantering”, så innehåller den också annat än enbart “stenpartiväxter”. Här och där möter du lägre och även halvhög blomstring. På detta sätt ser vi en harmoni mellan denna och de gräskulleplanteringar som presenteras senare. Speciellt alltså, på alla sätt, och rekommenderas som omväxling!
Trädgårdsskapelsen sammansmälter från denna plats stegvis med orörd natur.
Nära bergspartiet, på andra sidan vägen, innanför buskagen, finns en intensiv praktplantering – härliga och vackra rosor.
Efter att vi har njutit av “centralpunktens” eleganta planteringar går vi längs den stora gången vänsterut. Vi passerar, på den högra sidan, trädgårdsmästarens bostad och unga körsbärsträd planterade i gräsmattan.
Till vänster, kopplad till gången, noterar vi en liten, rolig träbrunn, som omges av ett fyrkantigt sandområde, kantat av buskrosor. Vi konstaterar: just så här borde brunnens plats vara, – och tillika befinner vi oss vid det vida, gräsmattsomgivna stallområdet, vars sandgård på norra sidan, med sina jämna sluttningsvallar, är infälld i den högre gräsbevuxna sluttningen.
Stallet är vitrappat, och två av väggarna är täckta av vildvin, likaså pumphuset närmare vägen.
Som vi redan nämnde, så finns odlingarna på andra sidan om huvudgången. Den största delen är unga äppelträd, och mellan dem finns köksväxter.
Där odlingsmarkernas fyra vägar möts, noterar vi en egendomlig vit ribbad staketcirkel. Det är en vattenreservoar, och den är mycket dekorativ mitt i de stora odlingslanden, och eftersom platsen är lite högre så syns den i varje riktning, och bryter monotonin. På samma gång fyller den en praktisk funktion. I staketet finns en liten dörr, där man kan hämta vatten. I augusti omgavs reservoaren av glödande, rödblommande krasse.
När man betraktar denna plats kan man inte låta bli att tänka: “Det här borde vara en trädgårdsskola.” Då allt är så exemplariskt ordnat och odlingarna så mångsidiga både på friland och “under glas”, så är det synd att många privatpersoner, men också professionella, inte får komma hit för att lära sig förträffliga odlingsmetoder, samt de två mycket viktiga och svåra principerna som följs här: effektiv tidsanvändning och ordning! – Det vore önskvärt att man hädanefter åtminstone skulle ta emot praktikanter”.
Här slutar det översatta utdraget ur boken.
Villa Dannebrog
Akvarellmålningen av Villa Dannebrog är gjord 1924 av konstnären Juho Mäkelä.
Efter att Hemming hade ägt Villa Dannebrog i ca 20 år, såldes stället till friherre Aminoff (år 1937). Här tog villans blomstringsperiod slut.
I dag är Villa Dannebrog ett Ortodoxt kloster, som heter Pokrova Ortodoxa Brödraskap. Det vackra stallet har gjorts om till en Ortodox kyrka. Du kan besöka trädgården (i nuvarande form) under evenemanget Öppna trädgårdar.
Hangö kex såldes & nya projekt
Hemmings gode vän Karl Fazer var väldigt förtjust i Hangö kex – och ville köpa hela verksamheten. Fazer lyckades slutligen övertala Hemming att sälja. Oy Karl Fazer Ab övertog verksamheten 1927.
Hemming hade då flera andra projekt på gång.
Han hade grundat Hangö konservfabrik (en fiskförädlingsfabrik).
År 1928 grundade Hemming också Leipomotuote Oy, ett stort bageri i Viborg (en stad i Karelen som en kort period hörde till Finland).
Nästa stora projekt blev storskaligt sillfiske (från 1928/1929 framåt).
Hemming införskaffade 5-6 stora fartyg som fiskade i vattnen kring Island.
S/S Petsamo. Bild: Finlands sjöhistoriska museum (CC BY 4.0)
Huvudfartyget, S/S Petsamo, var ca 125 meter långt. Det fungerade som en flytande konserveringsfabrik (den största och modernaste i världen på den tiden). Fisken rensades och packades redan på fartyget, direkt efter fångst. Det var effektivt, nytänkande och möjliggjorde en högre kvalitet. Själva fiskandet sköttes av 25 båtpar som drog not (totalt 50 mindre fiskemotorbåtar).
S/S Petsamo hade en stor besättning på över 400 personer, varav ca 80-150 var kvinnor. Matbordet lär ha varit 80 meter långt – och maten bättre än vad folk var vana med.
Hemming utrustade också fartyget med ett litet sjukhus (med läkare, sjuksköterskor, poliklinik och operationssal) – för att kunna ta hand om besättningen, ifall någon blev sjuk. Det var en så stor trygghetsfaktor för alla, att knappt någon alls blev sjuk. Den sysslolösa läkaren fyllde sin tid med fotografering istället.
Fartyget hade t.o.m. en egen fotoateljé, samt ett flygplan (med en berömd pilot), som kunde spana efter stora fiskstim från luften.
S/S Petsamos Junkers-flygplan. Bild: Finlands sjöhistoriska museum (CC BY 4.0)
Elfvings fiskeflotta var en av världens största och bäst utrustade. Rederiets huvudkontor fanns i Hangö.
År 1936 fusionerades Elfvings fiskeflotta med ett annat bolag och bytte namn till Finska fiskeri Ab (Suomen kalastus Oy). Hemming var bolagets VD till 1939.
Vid denna tid inleddes också Elfvings import- och partihandelsverksamhet (i Helsingfors), som under årens lopp varit mycket varierande och mångsidig.
Kappsegling med kungen
Hemming tillbringade alltid en stor del av sin fritid till sjöss. Han var en ivrig och berömd tävlingsseglare, och tävlade (och vann) flitigt i både Skandinavien och Amerika.
Han var gammal bekant med Danmarks kung Kristian X (som allmänt kallades Danmarks seglarkung). Båda två hade en livslång passion för kappsegling – och de tävlade i samma regattor.
Hemming beställde flera segelbåtar från Åbo Båtvarf – smäckra och otroligt vackra båtar konstruerade av mästerlige Zaké Westin. Åbo Båtvarf var på den tiden en av världens bästa båtbyggare. Du kan beundra en av Hemmings fina båtar, Merenneito II, på varvets hemsida här. På bilden har Hemming vit kaptenshatt, och står bredvid fru Inge.
Hemming var även Kommodor i Hangö Segelförening 1926-1933.
Elfving med sin pluton. Kyrkslätts ulaner i Hangö 1920. Bild: Bernhard Åström / Svenska litteratursällskapet i Finland (CC BY 4.0: beskuren)
Hemming var ulanernas ledare och firade ofta med general Mannerheim. Mannerheim var nämligen en av hans grannar i det fina villaområdet på Badhusvägen i Hangö (Mannerheim var skriven i Hangö 15.2.1919-1.3.1935, och ägde en villa där till 1931).
Hemming Elfving erhöll titeln kommerseråd 1932.
Hemming bodde också många år i Skagen (Danmark), där han ägde ett hus på Østre Strandvej 63. Vid andra världskriget var han utsänd där av finska regeringen (Folkförsörjningsministeriet), med uppdrag att bl.a. förse Finland med livsviktig proviant. Efter kriget, år 1945, grundade han Fin-Fisk A/S i Danmark. Han reste med diplomatpass, har jag för mig.
Det finns så mycket mer spännande att berätta om honom – men för att inte göra detta inlägg allt för långt, så får det bli till en senare artikel.
Jag hoppas du fått en liten inblick i min morfars fars liv, och att du på så sätt kan förstå hur allt kommit att påverka också mitt liv, och vem jag är; en fördomsfri, företagsam och kreativ pionjär och nytänkare.
Min morfar Nils Elfving, som också är kommerseråd, tog över Elfving-familjeföretaget efter sin far Hemming. Min morfar växte upp och gick i skola i Hangö, men somrarna (samt vinterloven) tillbringade han i Villa Dannebrog. Mycket av det jag har skrivit här, om Hemming, Inge och Villa Dannebrog, är sådant jag minns att han har berättat för mig.
Som äldsta barnbarn tränades jag till att ta över familjeföretagets ledning. Jag valde dock en annan väg. Trädgårdar växer igen, gamla fartyg skrotas, och döda glöms bort. Deras värde är förgängligt. Idéer däremot kan bestå för evigt. Jag valde att satsa på bestående värden, såsom konst, filosofi och stora idéer. Och jag vet att min filosofi Anti-narcissism en dag kommer att revolutionera hela världen.
Du kan se massor av bilder i mina bildgallerier på sidan Dokumentation & Bilder. Nu har jag sammanställt en del av bilderna till praktiska HD slideshows (som jag delar här och i bildgallerierna).
Var jag än befinner mig så njuter jag alltid av varje soluppgång, och av varje solnedgång, av varje fågel och av varje djur, av blommor, växter och den vackra naturen, och av varje dag och av varje natt. Trots förtryckande omständigheter lever jag ett lugnt, harmoniskt och glädjefyllt liv, fyllt av kärlek, skönhet och vishet.
Det har varit ett privilegium att ha fått bygga upp Villa Kia på Hirvensalo i Åbo, och att sköta om stället och njuta av läget vid Friskalaviken så länge.
Villa Kias underbara utsikt mot Friskalaviken.
Genom bilderna hoppas jag att också du får njuta av denna härliga omgivning.
Tryck på PLAY-knappen och luta dig tillbaka – så får du dela det jag fått uppleva åren 2014-2021. Under varje slideshow finns det en länk till just det bildgalleriet, där du kan se bilderna skilt för sig. Där finns det datum, en kort förklaring och EXIF-data i bildfilerna.
Årets rekordheta sommar har varit extra krånglig för oss. Vi har fått avnjuta en giftcocktail ingen vill smaka på. Sommaren har bara försvunnit.
Men vi lever ännu, båda två!
Varje dag försöker vi jobba på, så mycket vi klarar av. Anti-narcissism är avgörande för jordens framtid – pusselbiten som kan skapa en bättre värld för miljarder människor (plus djur och natur). Jag ser mitt liv som en samhällstjänst, och satsar allt. Jag vill bygga en ny, hållbar och välfungerande värld, som baserar sig på sanning, öppenhet, rättvisa och jämlikhet. En värld full av kärlek och empati. En värld utan narcissism.
Det finns så mycket viktigt att göra!
Det har varit svårt att sköta trädgården i år. Dessutom gick min Einhell gräsklippare sönder i slutet av augusti. Efter det har jag klippt gräset för hand. Det som förut tog 20 minuter att klippa tar nu 20 timmar.
Jag vet inte om vi kommer att klara av att sköta trädgården fler år.
Jag har uppdaterat webbplatsen med över 3000 bilder (från åren 2014-2021), kvittodata (1500 verifikat) plus mycket annan information om mig och mitt liv. Du hittar allt här: Dokumentation & Bilder
Bilder från det senaste året finns i dessa tre bildgallerier:
Jag tycker om min gräsklippare; en batteridriven Einhell GE-CM 43 Li M. Det är redan fjärde säsongen jag använder den – och jag är mycket nöjd.
Jag har gjort följande video för att visa dig hur bra maskinen klarade av sommarens första klippning i vår trädgård. Jag vill också visa hur fint tulpanerna blommar.
Einhell klipparen väger bara drygt 12 kg (utan uppsamlare), och är väldigt ergonomisk, praktisk och ryggvänlig att använda. Klipparen är lätt att hantera och handtaget är skönt. Klipphöjden är lätt att ställa. Klipparen rullar bra (med stora bakhjul). Viktfördelningen och designen är väldigt bra.
Maskinen är relativt tyst, mycket tystare än bensinklippare. Det är skönt att slippa alla avgaser.
När man klippt klart så kan man enkelt vända klipparen på sida (eller upp och ner) för rengöring. Klipparen har en elmotor, så den har ingen olja och behöver ingen service.
Klipparen startas med en knapp.
Maskinen anpassar automatiskt effekten efter behovet. Med ett batteripar kan jag klippa 20-30 minuter, beroende på motstånd. Är gräsmattan tunn eller torr kan jag klippa i närmare 40 minuter.
Det tar drygt en timme att ladda batterierna. Jag har två set batterier så jag kan nästan klippa oavbrutet, med några små vilopauser emellan.
Vi har en 1863 m² stor tomt, varav ca 1100-1200 m² är gräsmatta.
Klipparen levererades med en gräsuppsamlare (som väger ca 4 kg), men den har jag aldrig prövat. Jag föredrar att lämna kvar det finfördelade bio-klippet till naturligt gödsel för gräsmattan (jag har aldrig skilt gödslat gräsmattan).
Jag har varit mycket nöjd med den batteridrivna gräsklipparen, och skulle aldrig vilja byta tillbaka till en bensindriven klippare.
Sommarens första klippning
Jag väntar längre med årets första gräsklippning än de flesta andra.
Den första klippningen (med långt gräs) är alltid en intressant utmaning.
Jag har fullt med blommor och vårlökar överallt i trädgården (också i gräsmattorna). Jag har bl.a. irisar, krokusar, narcisser, scilla, tulpaner, allium och snödroppar. Gräsmattan blommar hela våren, och vårlökarna måste efter blomning få god tid på sig att dra ner energin tillbaka till lökarna (för att orka blomma nästa år igen). Jag måste alltså vänta lite innan jag kan klippa ner allt.
Jag har också massor av vackra maskrosor, som är viktig föda för insekter och bin på våren. Jag brukar låta maskrosorna blomma innan jag klipper gräsmattan första gången. Jag sköter trädgården på ett naturligt sätt, och ser alla växter som berikande. Estetiken är viktig för mig, men naturligheten ännu viktigare.
Vår trädgård är indelad i flera olika rum (med hjälp av välskötta, arkitektoniska häckar). Jag klipper ofta några rum i taget, och lämnar andra rum oklippta. På så sätt finns det alltid lite klöverblommor, maskrosor och blommande ogräs för de viktiga insekterna.
Vi har också en trädgårdsdel som vi kallar “Wildlife”, som jag klipper bara 1-2 gånger i året (på hösten). Det är en oas för fåglar, djur och insekter. Där finns fågelholkar, bihotell, kompost, vattendamm och ett rikt växtliv.
