Varje vår (vid den här tiden) så blommar körsbärsträdallén i vår trädgård, med en ljuvlig och himmelsk blomsterprakt, som vi glädjefullt får njuta av.
Det är en högtid i sig!
Denna vecka blommar körsbärsträden så här vackert för våra mammor.
I Åbo brukar den härligt skira, rosa och delikata körsbärsblomningen sammanfalla med en annan högtid; Mors dag.
Jag säger alltid att körsbärsträden blommar för våra älskade mammor!
Tack mamma för allt! Jag älskar dig och är stolt över dig! Det är i korthet vad jag vill säga, och vad detta inlägg huvudsakligen kommer att handla om.
Dessutom vill jag ge dig receptet (och bakgrunden) till en perfekt morsdagsdelikatess, den söta och rosa Alexandersbakelsen, som är enklare att baka än de flesta kan tro.
Ett hjärta av blommor från bergkörsbär (Prunus Sargentii), stor vårstjärna (Scilla luciliae) och rysk blåstjärna (Scilla siberica).
Glad Mors dag!
Den här Mors dagen vill jag berätta mer om min mamma.
Jag gör det i formen av ett personligt och kärleksfullt brev rakt till dig mamma!
Glad Mors dag mamma!
Du och jag, mamma, föddes i samma stund. Jag föddes till en flicka, och du omvandlades till en mor.
Du valde mig, älskade mig, och gav mig livet som gåva, redan långt innan jag kom till världen. Du stod upp för mig, beskyddade mig, och försvarade min existens, som en mäktig lejoninna. Utan dig skulle jag inte andas i dag. Din ädelhet och styrka, då du värnade mitt liv, var större än allt. Jag beundrar din styrka, och jag hoppas att du förstår det i dag, att du är starkare än de flesta!
Det var du och jag mot världen, och det fanns en mörk skugga över våra liv. Du var familjens ryggrad och stadga, och du skapade en trygg miljö mitt i alla stormar. Du var också familjens hjärta och själ.
Du uppoffrade dig för min skull, så att jag skulle få liv och kraft att växa till. Du gjorde alltid det bästa du kunde, och jag är så stolt över dig, och evigt tacksam! Du bar mig, och bär mig än i dag!
Jag vet att din kärlek aldrig tar slut, och det syns i allt du gör. Du är som en ros som aldrig slutar blomma. Så är det även med min kärlek till dig – den finns alltid där, och tar aldrig slut.
Sjuårig och målmedveten Kia, i Sibbo skärgård år 1982. Guldrosorna är nya, skapade till dig, mamma.
Jag kommer alltid att älska dig, med det lilla barnets hjärta, som i dag vuxit till sig och älskar dig än mer.
Som mor gick du alltid framför mig när jag var liten, och när jag blev större har du gått vid min sida, eller stått bakom mig.
Jag minns när jag var liten och bokstavligen gick i dina fotspår. Vi spenderade sommarloven på sommarstället i Kyrkslätt. På den tiden fanns det enbart utedass där, och stigen dit kändes lång och skrämmande. Jag följde dig. Jag kommer ihåg hur jag med hökögon tittade efter var du steg på den knöliga och krokiga lilla stigen (som hade mycket farliga trädrötter och stenar), och sedan trampade jag exakt i dina fotspår. Där du gick var det skönt och tryggt att gå, och jag undvek att snubbla och skada mig.
När jag växte upp har jag fått gå bredvid dig, som en jämställd individ, med egna visioner och planer, och egna vägar och stigar att gå på.
Nu när jag måste plöja vägen för en hel nation och en hel värld, och bära hela världens bekymmer på mina axlar, står du bakom mig.
Mycket av mitt arbete sker i det fördolda, i stilla tysthet och avskildhet. Jag är som ett ensamt litet moln på den blåa himlen, där jag filosofiskt vandrar över världens hav och böljande kullar. Det kan vara svårt att se eller förstå mitt arbete, och mitt tillvägagångssätt, men jag vet att det är oerhört viktigt.
Jag har inte sagt att det är lätt. Men jag vet, att det jag gör är rätt.
“The tallest oak in the forest was once just a little nut that held its ground.”
Jag har varit tålmodig och generös, och gett motspelaren rikligt med tid att korrigera sina grova fel. De fortsätter på sin självdestruktiva linje, och gräver sin egen grav bara djupare. De tror de kan gömma allt i mörker, men glömmer att det är jag som har huvudströmbrytaren till ljuset. När ljuset tänds, faller deras korthus ihop. Det har gjort mig till landets mäktigaste kvinna.
Ibland måste vi dö lite, för att födas på nytt, starkare och visare.
Jag jobbar för en bättre värld, en bättre morgondag, och en ljusare framtid. Det kommer snart en ny tid, när precis allt förändras, från grunden, helt fundamentalt. Jag kan se begynnelsen av något fint och vackert – en helt ny världssyn som inte baserar sig på gamla narcissistiska system eller tankesätt. Jag ser otroliga möjligheter bortom horisonten. Äkta rättvisa, äkta välstånd, äkta empati, för alla. De själviska, falska och empatilösa människorna som hittills fått styra och förstöra vår värld, kommer snart att bli utspelade av en superintelligens, som övergår allt en människa kan förstå, och som ingen narcissist kan kontrollera eller manipulera.
Jag gör mitt bästa för att allt färre människor ska behöva gå igenom det vi har hamnat att genomlida. Jag är tacksam för att nästan 100 000 har läst Vad definierar en narcissist och nästan 200 000 läst Vad är gaslighting från en narcissist på svenska Quora. Jag vill dedikera den succén till dig.
Den här Dom Pérignon Brut Vintage 2005 Champagne flaskan köpte jag till gåva för länge sedan (när jag ännu hade råd). Jag har lagrat den i min kyl och hoppas få ge den till dig mamma, nästa gång vi kan ses.
Jag skickar dig kärlek från min isolerade värld. Det har gått flera körsbärsblomningar sedan vi sist sågs, och jag hoppas att en dag ska det mörka, hotfulla och orättvisa klimatet som nu omger oss förändras till det bättre, så att den långa vintern äntligen kan ta slut och våren komma för oss alla. Då ska vi träffas under körsbärsträden, och skratta och dansa tillsammans, som vilda ängsblommor dansar i vinden, och kanske kalasa på en rosa prinsesstårta?
Jag hoppas att dagen kommer när jag får leva igen, och inte bara överleva. Jag hoppas att vi får dela en värld igen. Tills den dagen, när vi kan ses igen, fortsätter jag att skriva, berätta och visa bilder här, så att du, och alla andra nära och kära, får en inblick i mitt liv och vår vardag.
Jag har alltid kunnat vara mig själv med dig. Vår relation har varit avslappnad, okonstlad och okomplicerad. Med dig har jag aldrig behövt gå på äggskal. Både jag och Henrik har tyckt om att spendera tid med dig och göra saker tillsammans. Det har känts naturligt och roligt, och du är så trevligt sällskap! Som den gången när du hälsade på oss i vår Stockholmsbostad och vi åt Magnus Johanssons goda prinsesstårta, i två dagar. Eller när vi firade din födelsedag på Grand Hôtel och Operakällaren i Stockholm, och ännu hann åka på en snabb utflykt till Drottningholms slott precis innan du skulle åka med sverigebåten tillbaka hem.
Du är ett mirakel, och jag är ett mirakel! Även om vi inte alltid förstår vägen vi måste gå, eller varför vi måste lida, så kan du vara trygg i att det genom allt finns en mycket större plan. Jag tror att Gud har allt i sin hand. I den tjocka dimman kan det vara svårt att skönja broarna framåt, men de finns där, det vet jag, och de kommer när de ska komma. Gå vid min sida, även när du inte ser mig. Gå med mig, och håll min lilla hand. Det är en lång väg kvar, och mycket att göra. Sluta aldrig att tro på mirakel. Sluta aldrig tro. Jag är här. Du är inte utan mig.
Kraften hos en kärleksfull mor och dotter som drar tillsammans är ofantligt stor, och inget kan någonsin komma i vägen för det, eller lyckas med att konspirera mot det. Jag vet att du stöttar mig där du är, och jag vill att du ska veta att jag älskar dig där jag är. Fast det fysiska avståndet är stort, är du ändå hela tiden i mitt hjärta, och i mina böner.
Jag är för alltid tacksam för allt du har gjort och fortfarande gör! Din stora kärlek och omsorg har stärkt och burit mig genom hela livet.
Jag är stolt över att vara din dotter! Och jag kommer alltid att behöva dig.
Puss och kram, Kia
Glad Mors dag svärmor!
Tack för att du har varit en underbar mor till din son, och för att du födde och uppfostrade den finaste, bästa och mest empatiska mannen i världen! Tack för att du har varit lika underbar gentemot mig!
Jag är tacksam för att jag har fått dig till svärmor – den bästa svärmor jag någonsin kunde få. Du har en speciell plats i mitt hjärta, och jag älskar dig!
Tack för din kärlek och värme, och för din omtanke och omsorg, och för allt du gör och har gjort!
Jag vet att Henrik kan rikta samma beröm till dig, som jag skrivit till min mamma, så ta till dig allt du vill!
Jag och Henrik vill önska dig en fin Mors dag – och till er båda, världens två bästa och sötaste mammor, vill vi säga: Vi älskar er!
Glad Mors dag till alla kärleksfulla mammor!
Jag vill slutligen bjuda alla mammor och modersfigurer på en kejserlig bakelse, Alexandersbakelsen, och lite tillhörande historik:
Alexandersbakelsen är en klassisk rysk-finsk delikatess, namngiven efter tsar Alexander I av Ryssland (1777-1825).
Bakelsen är ett rektangulärt och relativt enkelt bakverk som består av mördegsbotten, hallonsyltfyllning och rosa glasyr på toppen. Den är lättbakad och hållbar, och går enkelt att göra även i större mängder.
Bakelsen har bakats i våra trakter sedan vi blev en del av det ryska imperiet i början av 1800-talet (Ryssland erövrade vårt svensk-finska område från Sverige 1809). Alexander I var då vår enväldige kejsare, och receptet kommer förmodligen från hovet i S:t Petersburg.
Kejsar Alexander I reste runt och inspekterade vår provins från 22 augusti till 15 september 1819, och det var troligen då som Alexandersbakelsen introducerades här. Alexander besökte bland annat Uleåborg, Kuopio, Kajana, Österbotten, Åbo, Tammerfors, Tavastehus och slutligen Helsingfors.
Under många år hade Alexander, på grund av krig och internationella konferenser, tillbringat långa tider utomlands, bland annat i Paris som han intagit efter att Ryssland besegrat Napoleons Frankrike. Stormakten Ryssland hade alltså vunnit över sin motspelare stormakten Frankrike, och därmed var Alexander I Europas mäktigaste man. I Paris bodde han i Élyséepalatset (Napoleons palats och nuförtiden den franske presidentens officiella residens) och stjärnkocken Marie-Antoine Carême fungerade som hans kökschef där. Några tror att det kan ha varit just Carême som skapat Alexandersbakelsen 1819, i S:t Petersburg, men det är enligt min mening osannolikt, eftersom Carême tydligt brukade ta äran för allt han skapade, vilket inte är fallet med Alexandersbakelsen.
Alexandersbakelsen är ännu i dag den populäraste bakelsen i Finland – ett sött minne av vår dåvarande kejsare (som var mycket populär och omtyckt av folket här) och vår gemensamma ryska historia.
Det var Alexander I som lät bygga upp Helsingfors till ny provinshuvudstad, enligt rysk modell i nyklassicistisk stil. Därför liknar Helsingfors så mycket på vackra S:t Petersburg. Före det var Åbo provinshuvudstad, och Helsingfors en obetydlig småstad (med bara 3534 invånare år 1810). Det var främst för att fjärma provinsen från väst som kejsaren år 1812 beslöt att flytta huvudstaden närmare S:t Petersburg, till Helsingfors. År 1819 stod de första administrationsbyggnaderna klara (kasernen, senatens hus och generalguvernörens palats), och provinsens Kejserliga senat och ämbetsverk kunde då flyttas österut, bort från Åbo. Efter Åbo brand 1827 flyttades också provinsens enda universitet till Helsingfors (Kejserliga Alexanders Universitetet).
Som kuriositet kan jag nämna att tsar Alexander I också övernattat i Svartå slott, där min man och jag gifte oss för 25 år sedan.
Nu vet du lite mer om bakgrunden till Alexandersbakelsen. Det finns olika varianter av receptet, och jag vet att man för hundra år sedan ibland också hade ett tunt lager marsipan i bakelsen. I Danmark finns det för övrigt en liknande bakelse som kallas hindbærsnitte. Här får du mitt grundrecept på Alexandersbakelser.
Fyllning: 1,5 – 2 dl hallonsylt (ev. äppel-, jordgubbs-, körsbärs-, lingon- eller annan sylt)
Rosa glasyr: 3 dl florsocker + 2-3 msk vatten 2 msk saft från sylten (eller några droppar röd livsmedelsfärg)
Gör så här:
Blanda ihop de torra ingredienserna. Arbeta in mjukt margarin/smör. Tillsätt ett ägg och blanda tills degen är jämn. Forma till en platt klump och ställ den en halvtimme i kylen.
Kavla ut degen (mellan två bakplåtspapper) till en platt och 4-5 mm tunn rektangel (lika stor som din ungsplåt).
Grädda cirka 15 minuter i 175 grader. Låt svalna.
Skär plattan i två lika stora halvor. Sprid syltfyllningen på den ena platthalvan. Lägg försiktigt den andra platthalvan ovanpå.
Blanda ihop glasyren och bred ut den över toppenplattan. Låt glasyren stelna.
Skär i lämpliga bitar med en vass kniv.
Alexandersbakelserna är som bäst efter en dag. Förvara i kylskåp eller frys ner.
Du kan se några bilder på hur jag bakar Alexandersbakelser i min visuella dagbok (den 25.4.2023).
Till sist kan jag inte låta bli att lämna dig med en paradoxal morsdagsfråga du kan suga på. Den gäller mänsklighetens oansvariga tillväxt på bekostnad av allt annat (och speciellt på naturens ekosystem som upprätthåller våra liv). När Alexandersbakelsen skapades i början av 1800-talet, fanns det mindre än 1 miljard människor på vår jord, och exempelvis 27 miljoner elefanter i Afrika. I dag är vi över 8 miljarder människor, men i Afrika finns det bara cirka 400 000 elefanter kvar. Hur har det gått så?
Nu i april har jag och min älskade man Henrik varit gifta i 25 år. Vi firar alltså Silverbröllop.
Jag har fortfarande svårt att förstå att det gått så lång tid. Tjugofem år! Det känns som bara några ögonblick, och vi räknar oss fortfarande som nygifta och nyförälskade!
Man brukar säga att tiden går fort när man har roligt. Det har vi haft, även genom tider av lidande, möda och sorg. Få gifta par har dels varit så privilegierade som vi har varit, dels haft sådana otroliga krafter emot sig som vi har haft. Kontrasterna är stora, men vår relation har utvecklats och förstärkts genom allt vi fått gå igenom.
Det finns trots allt ingen bättre känsla, än att få dela livet med den du älskar. I slutändan mäts din levnadsframgång i kärleksfulla relationer, inte i karriär, förmögenhet eller status. Att finna ditt livs kärlek är den största gåva du kan få. Att ge och få ta emot kärlek är det vackraste som finns!
Varje kväll somnar Henrik och jag in hand i hand – och varje morgon när vi igen vaknar upp hand i hand, tittar vi djupt in i varandras ögon och viskar förväntansfullt;
“En dag till, min skatt, vi får en dag till!“
För oss är varje ny dag en värdefull gåva, något vi är oerhört tacksamma för, och ingenting vi kan ta för givet. Vårt liv har präglats av funktionshinder och sjukdom, och vi inser människans bräckliga existens i denna värld.
Vår relation och kärlekshistoria har kontinuerligt utvecklats och mognat under äktenskapets gång. Vi både gläds och slipas fortfarande, varje dag.
Varje dag vill vi vara en bättre partner för den andra personen. Varje dag gör vi vårt yttersta för att respektera, älska och högakta varandra, och överösa varandra med kärleksgester.
Jag är oändligt tacksam för att ha fått förmånen att uppleva den kärlek och den relation vi har fått ha. Det är inte många förunnat, och jag önskar att varje människa skulle få uppleva det.
TACK min älskade Henrik, för att du är den du är och för att jag får vara din fru! Du lyfte upp mig, gav mig vingar, lärde mig att flyga, och släppte mig fri!
När jag nu blickar tillbaka och reflekterar över vårt äktenskap och vårt silverbröllop, inser jag att det finns så många minnen och så mycket mer jag vill berätta för dig.
Jag börjar med att ta dig tillbaka till tiden för bröllopet (året 1998). Du får läsa om bröllopet i Svartå slott, brudklänningen, vigselringarna, bröllopsnatten, bröllopsresan till Koh Samui och mycket mer.
I ett senare blogginlägg ska jag fundera på receptet för ett lyckligt äktenskap – hur du kan få ditt äktenskap att blomstra.
Bröllop i Svartå slott, den stora dagen
Henrik och jag hade varit nästan tre år förlovade, när vi skulle gifta oss våren 1998. Vi var 23 år gamla och fortfarande studeranden. Vi hade drömt om ett litet och elegant slottsbröllop, och om en lång smekmånad i värme och sol, direkt efter bröllopet.
Vi planerade, arrangerade och bekostade vårt bröllop själva.
Budgeten var stram. Bröllopet (inkl. allt som hade med bröllopet att göra, också bröllopsresan) skulle få kosta max 60 000 mk (10 000 euro). Den summan hade jag sparat på sparkonto – och det motsvarade då ungefär ett års inkomst från Elfving (mitt anrika släktföretag från mammas sida).
Det gällde att prioritera rätt saker, och bara satsa på det som var allra viktigast för oss. Det är vi bra på! Vi kunde följa våra hjärtan, och förverkliga alla våra drömmar och visioner med integritet och stil.
Vi började med att välja plats för bröllopet.
Valet var enkelt. För det första fanns det inte många slott att välja på i Finland, och för det andra har jag personlig anknytning till Svartå slott, det elegantaste slottet du kan hitta för ett bröllop. Svartå slott ligger i västra Nyland, cirka 1,5 timme från Åbo (vår hemort) och en timme från huvudstadsregionen (där min släkt bor).
Vi var helt förtjusta i Svartå slott. Där hade vi tillbringat många fina stunder, och vi hade också ätit mycket gott på slottets fina restaurang Slottskrogen (en av de bättre restaurangerna i landet, i stjärnklass enligt min bedömning). Slottets stora park är också unik i finska förhållanden. Helheten är en riktig pärla!
Min mormors farfar, Karl August Möller (1839-1914), var trofast präst i Svartå slottskyrka i över 50 år, ända fram till sin död 1914. Han tjänstgjorde under slottets glansperiod, då slottet beboddes av Hjalmar Linder (Finlands då rikaste man).
Min fina mamma bredvid slottskyrkans porträtt av min mormors farfar Karl August Möller.
Svartå slott kändes som ett självklart och praktiskt val för vårt bröllop. Vi ville absolut gifta oss där.
Slottsherre Magnus Linder gick med på att låna ut det museiskyddade slottet till oss, och låta oss använda dess vackra festsal (stora salen) som bröllopslokal. Det var ett privilegium som är få förunnat. Tänk att få ordna bröllopsfest i samma kulturhistoriska byggnad som också kung Gustav III och tsarerna Alexander I och Alexander II sovit i.
Vi hade reserverat slottet till lördagen den 9.5.1998, men märkte att det var svårt att (inom vår begränsade budget) hitta en passande bröllopsresa då. Vinterns förmånliga fjärrmål hade paus, och det var fortfarande relativt svalt att resa i Europa.
Vi ville resa iväg på bröllopsresa direkt efter bröllopet, och jag ville simma i varmt vatten.
Via Finnairs resebyrå TopClub hittade vi en prisvärd drömresa till den tropiska paradisön Koh Samui, men vårens sista avgångar var redan i april.
Då bestämde vi oss för att boka om hela bröllopet till april istället.
Vädermässigt var det förstås en risk, för vårvädret är alltid osäkert i Finland.
Vi hade dock otrolig tur med vädret. På vår bröllopsdag (i april) var det tolv grader varmt och växlande molnighet, ibland lite solglimt, och nästan hela dagen uppehåll. Det var jag tacksam för. Dagen efter snöade det.
Nervös inför bröllopet, i Svartå slott. Jag anlände i god tid, tillsammans med min brudtärna Kamilla, för att klä mig till brud.
Vigseln i kyrkan, som ligger ett stenkast från slottet, skulle börja klockan 15:00.
Hela mitt liv, ända sedan jag var liten, hade jag drömt om denna stund – att få vara brud, och att få gifta mig med min drömprins.
Nu stod jag där, i kyrkans lilla entré, redo att målmedvetet och i sakta mak skrida upp till altaret – till min älskade drömprins. Jag sken som en sol, och kände mig strålande vacker i min gnistrande klarvita brudklänning.
Henrik stod nervös i sin högtidliga frack och väntade vid altaret, tillsammans med bröllopsmarskalkarna Simon och Marcus. Som sedligt är, hade brudgummen inte fått se sin blivande brud innan vigseln.
Jag minns fortfarande hur en tsunami av adrenalin och känslor svallade över mig, när kantorn inlevelsefullt började spela Närmare Gud till Dig (Nearer my God to Thee), den känsloladdade hymnen som skulle inleda vår vigselceremoni, innan ingångsmusiken.
Min bröstkorg höll på att sprängas av ett euforiskt glädjetryck, och mina knän darrade. Jag försökte att andas lugnt, och kramade kraftigt om min söta brudbukett. Jag var trött, men ivrig och glad – jag hade följt mitt hjärta i allt.
Den gångna veckan (innan bröllopet) hade varit otroligt intensiv. Förutom alla förberedelser för bröllopet, och den tre veckor långa bröllopsresan till tropikerna, hade vi även slutfört alla vårens studier, hälsat på vigselprästen i Karis, och flyttat ut från våra gamla bostäder till ett nytt gemensamt hem i Akropolis-huset på Gamla Hirvensalovägen 4 (dubbel ner- och uppackning, städning & flytt). Det blev många stora livsomställningar på bara några få dagar.
Dessutom hade min kära brudtärna Kamilla och mina vänner ordnat en oförglömlig möhippa för mig, med en privat flygtur (där jag nästan kunde snudda vårt kommande hem från luften) och festmiddag på en fin restaurang. Det hade inte blivit många timmars sömn den senaste veckan.
Allt hade ändå gått bra och enligt plan. Alla förberedelser var gjorda. Allt var under kontroll. Stunden var kommen och målet hägrade.
Plötsligt dånade Mendelssohns mäktiga bröllopsmarsch fram ur kyrkorgelns blankpolerade pipor, och stämningen tätnade. Äntligen! Nu var det dags att träda in i kyrkan, där min mormors farfar varit präst i över 50 år.
Vår vigsel förrättades av prost Gunnar Weckström. De vackra blomsterdekorationerna lades på min mormor Inger Elfvings (1926-1967) grav efter bröllopet.
Vår kyrkliga vigselceremoni följde evangelisk-luthersk vigselordning, och vigseln förrättades av prosten Gunnar Weckström. Vid vigseln framfördes också frihetspsalmen Amazing Grace (Förunderlig nåd) som en vacker duett av bröllopsmarskalken Marcus och hans fru.
Efter cirka 45 minuter var ceremonin (med löften, ringväxling och en varm och innerlig kyss) avklarad. Vi var gifta!
Utgångsmarsch var J.S. Bach Preludium och Fuga i F-dur, som i likhet med ingångsmarschen spelades på orgel. Du kan lyssna på vigselmusiken i inlägget här.
Efter en kort andningspaus och några ord med prosten (då vi tackade honom, och han överlämnade det signerade vigselbeviset och en vit vigselbibel till oss), trädde vi ut på kyrkans trappa och blev överösta av riskorn och jubelrop. Riskornen följde oss flera dagar, i olika skrymslen, vrår och hår.
Ett ögonblick som aldrig kommer tillbaka. Nygifta herrskapet Kia och Henrik Karlberg träder för första gången fram inför hela världen.
Nu skulle det snart bli dags för bröllopsfest!
Vi fördes i minikortege genom den vackra slottsparken till Svartå slott.
Framme i slottet väntade brudskål och mingel, som följdes av en snabb fotosession i Fruns salong. Medan Ålandsfotografen Kjell Söderlund rutinerat tog våra stiliga och tidlösa bröllopsporträtt, fick gästerna en guidad rundtur i slottet.
Det var rätt stressigt att ordna fotograferingen mitt i bröllopet, men det var den enda möjligheten vi kunde hitta. Vi ville inte bli fotograferade före vigseln (Henrik fick inte se mig i brudklänning innan) och direkt efter bröllopet skulle vi åka iväg på en flera veckors bröllopsresa.
Brudskål i slottet, innan fotograferingen. Bredvid oss står min fantastiska brudtärna Kamilla.
När fotograferingen var avklarad förflyttade vi oss till slottets andra våning. Allt var så ståtligt och fint! En underbar doft av nylagad mat spreds i den flera hundra år gamla byggnaden.
Stora salen, med sina väggmålningar i trompe-l’œil-stil, var högtidligt uppdukad till bröllopsfest. Snart skulle vi och våra drygt fyrtio bröllopsgäster få sätta oss vid det formella, vitduksbeklädda, u-formade långbordet.
Bröllopsmiddag i stora salen, i Svartå slott.
Vi hade valt att satsa på kvalitet framför kvantitet. Vårt mål var att varje gäst skulle få känna sig som en uppmärksammad hedersgäst – och få ett oförglömligt minne för livet.
I Svartå slott var vi alla i mycket goda händer.
Svartå slott bedriver högklassig hotell- och restaurangverksamhet, och skräddarsyr varje bröllop och fest enligt önskemål. Servicenivån är hög och professionell. Vi bemöttes som kungligheter.
Vi hade tidigare fått provsmaka bröllopsmenyn, under våra planeringsmöten med hovmästaren Hannele (som hade stor rutin på bröllopsmenyer). Att välja meny var inte alls komplicerat.
Vår minimalistiska bröllopsmeny:
Purjo-potatispurésoppa And på slottets vis Bröllopstårta och kaffe
Slottets personal skötte om allt det praktiska, med största finess. Flera av våra nära familjemedlemmar, släktingar och vänner hjälpte oss också med att förbereda och verkställa firandet, på många olika sätt. Vi behövde bara slappna av och njuta av festen.
Bröllopet var barnfritt och klädkoden var mörk kostym.
Bruden och gästerna underhålls med spex av brudgum, brudtärna och marskalk.
Bröllopsmiddagens program följde det klassiska formatet. Föräldrar, släktingar och vänner framförde tal, och många gjorde också sång- och musikframträdanden. Programmet varvades med musik, allsång och lite lekar och spex.
Min högkänsliga Henrik hade förberett ett härligt tal, som blev en succé.
Kvällens höjdpunkt var den magnifika, tre våningar höga prinsessbröllopstårtan från St. Honoré! Det var ett riktigt mästerverk, som jag redan tidigare har presenterat här.
Vår underbara bröllopstårta från St. Honoré.
Innan vi smet iväg från festen, först av alla, hann vi också med brudvalsen, som var ackompanjerad av brudgummens far.
Det blev ett riktigt drömbröllop, ett minne för livet. Jag är glad och tacksam för alla som deltog, och jag vill återigen rikta ett stort tack till varenda person, familj och vänner, som generöst ställde upp och gjorde allt ni kunde för att dagen skulle bli så fin, lyckad och oförglömlig som möjligt! Varje sak ni gjorde, varje detalj, betydde massor för oss, tack ännu en gång!
Ett speciellt stort tack vill jag rikta till brudtärnan Kamilla och bröllopsmarskalken Simon, som även fungerade som värdar vid middagen! Ni har haft en enorm betydelse, både för oss och för många andra, genom allt!
Brudklänning & accessoarer
Några månader innan bröllopet var det dags att välja brudklänning.
Jag önskade mig en enkel, klassisk och elegant brudklänning, i modernt snitt.
Tillsammans med min omtänksamma och stilsäkra brudtärna Kamilla gick vi till Fiancée, en fin liten brudklänningsbutik i Åbo. Den erfarna och skickliga butikspersonalen lyssnade på mina önskemål, och plockade snabbt fram några klänningar som skulle passa mig.
En av klänningarna stod ut ur mängden, och jag begärde att få prova den.
I samma stund som jag klätt mig i den frasigt vita brudklänningen, och tittat mig själv i spegeln, visste jag att det här var den rätta klänningen för mig. Den passade mig och min personlighet perfekt. Stram elegans och minimalistisk finess. Den var som gjord för mig!
Jag tittade inte på fler klänningar, och provade endast denna. Jag visste precis vad jag ville ha och behövde inte fundera mer. Valet var gjort.
När jag vet att något är rätt, är det inte svårt att bestämma sig. Den första blev den enda.
Min brudklänning var en klassiskt vit, A-linjeformad, ärmlös klänning, med ett litet sidenrosettband i midjan. Den var okomplicerad och praktisk, och skön och bekväm att bära. Jag tyckte speciellt om stadgan i det sköna sidentyget. Designen är skandinaviskt stilren och tidlös. Brudslöjan, handskarna och bröllopsskorna valde jag också ut från samma butik. Jag är fortfarande i dag väldigt nöjd med alla mina val.
Vad var det för märke på brudklänningen, frågar du kanske nu?
Jag plockade fram klänningen ur garderoben, för att ta reda på det, men hittade inget märke. Den är märkeslös.
Jag fäster inte så stor vikt vid märken – det är kvaliteten, designen och funktionen som är det viktiga för mig.
Då frågar du kanske, vad kostade klänningen?
Jag minns inte specifikt klänningens pris, men helheten med brudklänning, brudslöja, handskar och vita bröllopsskor i läder blev tillsammans 453 euro (2700 mark i februari 1998). Det var en bra affär!
Till vårt bröllop i april hyrde jag även en vit cape (med tidstypiska vadderade axlar), som värmde mig utomhus.
Här är två bilder från vintern 2020, när jag efter 22 år plockade fram brudklänningen igen för att se om den ännu passade:
Till bröllopet köpte jag inga nya brudsmycken. Jag använde bara smycken jag redan hade hemma – ett par enkla droppörhängen i guld, och ett enkelt droppformat guldhalsband.
Min bröllopsfrisyr och brudsminkning gjordes på en av de bättre salongerna i staden. Jag gjorde ingen provfrisyr eller provsminkning, utan utgick korrekt från att proffsen jag hade valt ut skulle få till det jag önskade direkt på bröllopsdagen.
Naglarna fixade jag själv, med en enkel fransk manikyr, om jag minns rätt. Möjligtvis hann jag inte ens med det.
Den konstnärliga brudbuketten skapades av en prisbelönt ung florist, som för 25 år sedan hade en egen blomateljé på Tavastgatan i Åbo (i samma kvarter som jag bodde i). Blomateljén finns inte längre, men jag tror att floristen jobbar här.
Floristen designade brudbuketten med kärlek och omsorg. Buketten bestod i huvudsak av ljusröda rosor, nejlikor, brudslöja och murgröna. Speciellt rosor betyder mycket för mig (och jag har även haft en egen rosenträdgård).
Min brudbukett.
Den söta och charmigt spretiga brudbuketten var livsglad och expressiv, frisinnad och konstnärlig, tuff och tålig, och samtidigt stram, bestämd och sansad – helt som min personlighet också är.
Jag älskade buketten, och sparade den torkad i säkert tio år.
Samma florist gjorde också corsage och boutonnièreblommor till brudgum, brudtärna och bröllopsmarskalkar.
Övriga blomsterarrangemang (de stora och ståtliga ljus- och blomsterdekorationerna som prydde slottskyrkan och festsalen) var en underbar överraskning och bröllopsgåva från min mormor och morfar, som alltid var ett enormt stöd för mig.
Min älskade morfar, kommerseråd Nils Elfving (1925-2022), gick bort i fjol, och jag vill hedra hans minne även här i mitt bröllopsjubileumsinlägg. Jag är tacksam för att han var min morfar, och tacksam för allt han var. Som en del av mig lever han vidare för alltid, och lämnar aldrig mitt hjärta. Tack morfar för allt!
Min morfar var den mest betydande fadersfiguren i mitt liv – en trygg, fri och stark person som alltid stod bakom mig och villkorslöst hjälpte mig genom allt. Jag kommer senare att berätta mer om min morfar i ett eget inlägg (så som jag tidigare skrivit om morfars far, konsul och kommerseråd Hemming Elfving här).
Min älskade och saknade morfar kommerseråd Nils Elfving och mormor Solveig Elfving (f. Hartman), på min studentdimissionsfest hemma i Grankulla 1993. Mormors och morfars ädla och helhjärtade stöd inför bröllopet var oerhört viktigt för oss (både psykologiskt och praktiskt), och jag har så mycket att tacka dem för!
Ringarna
Vigselringen ses allmänt som den ultimata bekräftelsen på det löfte om ömsesidig kärlek och trohet, som parterna i ett äktenskap ger varandra. Ringen är en synlig och påtaglig kulturell symbol, och ett betydelsefullt personligt minne.
Vi ville utväxla ringar vid vigseln.
Det betydde att vi behövde hitta en ring till mig, och en ring till Henrik.
Istället för att skaffa en ny ring åt Henrik, beslöt vi oss för att designa om hans gamla förlovningsring. Vi hade en vision som den skicklige guldsmeden Petri Ruusunen på Kultasarvi förverkligade.
Henriks unika vigselring, med KIA minimalistiskt infällt i rött guld (fotograferad april 2023). Du ser hur smal Henrik är, efter att han blivit sjuk. Ringen är alltför stor, trots att Henrik redan var smal vid tiden för bröllopet.
Jag önskade mig en klassisk och tidlös guldring med tre briljantslipade diamanter.
När vi gick runt och tittade i guldsmedsaffärerna, hittade jag en ring som jag fastnade för. Det var en trestensring från finska Tillander.
“Den vill jag ha!” tänkte jag, innan jag fick veta priset och villkoren.
Ringen tillverkades bara på beställning, och kostade över 7000 mark (1175 euro), långt över Henriks allokerade budget på 2000 mark (335 euro). Den budgeten kunde Henrik inte överskrida.
Min drömring var alldeles för dyr för oss. Jag minns att jag blev lite ledsen då jag insåg att vi inte skulle ha råd med den.
Även om vi skulle ha haft råd, så var beställningstiden så lång att vi förmodligen inte ens skulle ha fått ringen i tid till bröllopet.
Men så blev vi inbjudna till en liten och exklusiv bröllopsmässa i Åbo (på en privatklubb).
Där råkade guldsmedsaffären Suominen ställa ut. Chefen och ägaren visade oss flera ringar, men jag hittade inget jag gillade. Till sist sade han: “Vänta lite, jag tror att jag ännu har något annat“, och så grävde han länge i lådorna bakom disken. Till min stora förvåning tog han fram en trestensring som väldigt mycket liknade på min drömring.
Han berättade att han haft ringen i lådan i flera år, och att diamanterna var av toppklass.
Affärsinnehavaren var osäker på priset och bad oss komma till guldsmedsaffären följande dag, för närmare diskussioner. Han uppskattade ändå att han skulle kunna sälja ringen för cirka 3000-4000 mk (500-670 euro). På själva mässan såldes inga produkter, det var mest ett visningstillfälle.
Nästa dag gick vi förväntansfulla till guldsmedsaffären för att se noggrannare på ringen och få närmare prisuppgifter om den, samt se om affären hade andra lämpliga ringar inom Henriks budget.
Ägaren hämtade direkt ringen och jag provade den på nytt. Jag glömde alla andra ringar! Den här ville jag ha! Storleken var också perfekt, så inga förändringar skulle behöva göras.
Men den stora frågan var priset. Vad månne ringen skulle kosta?
Vi berättade för ägaren om budgeten på 2000 mark (335 euro), och att Henrik inte hade råd att betala mer för ringen. Ägaren räknade och funderade en god stund, tills han kom fram till att under 3000 mk (500 euro) ville han inte sälja den för.
Ringen var exakt det jag önskade mig, men vi insåg också att skillnaden mellan det begärda priset och Henriks budget var för stor.
Det fanns inget annat att göra än att acceptera läget. Ringen var för dyr. Ledsen tog jag av mig ringen och gav den tillbaka till ägaren. Vi var tillbaka på ruta ett, och det kändes som luften gick ur mig och jag sjönk ihop inombords.
Vi tackade för oss och började gå mot dörren.
När Henrik öppnat dörren för mig, ropade ägaren “Vänta, vänta ännu lite“.
Förvånat vände vi oss om.
“Sade ni att ni inte vill göra några ändringar på ringen?” frågade han.
“Ja“, svarade vi.
“Och inte ens en gravering?” frågade han vidare.
“Nej, det behövs inte“, sade vi, eftersom vi tänkt göra graveringen hos guldsmeden Ruusunen som gjorde Henriks vigselring.
“Ja, det blir nog inte en bra affär för mig det här, men tänk om vi skulle säga att det är okej med 2000 mark (335 euro) för den här ringen, som den är?“, sade butiksägaren till sist.
Jag kunde inte tro mina öron.
Det här var helt otroligt! Gapet mellan startpriset och vår budget var så stort att jag knappt ens vågat drömma om att få till en affär. Som ekonomiestuderande förstod jag mycket väl ägarens dilemma och uppoffring, och jag var mycket tacksam.
Min fina vigselring.
Vi slutförde glada och omtumlade affären.
Ägaren plockade fram ringens etui och dokumentation. Och gissa vad det stod där?
Tillander!
Jag tittade med stora ögon på Henrik. Varför står det Tillander där? Var det här min drömring, den ring jag velat ha från första början?
“Är det här Tillanders trestensring?” frågade jag med darrande röst.
Ägaren tittade på mig lite frågande, så där som att han inte riktigt visste om jag var nöjd eller besviken.
“Ja, det är en Tillander-ring, en väldigt väldigt fin ring” sade han och nickade djupt och eftertänksamt.
Vi kunde inte tro att det var sant! Det visade sig att ringen var exakt den Tillander-trestensring som jag önskat mig! Vilket fynd! Jag har fortfarande, efter 25 år, svårt att förstå hur allt kunde ordna sig så här bra.
Vi fick ringen med oss direkt.
Under de kommande månaderna (innan bröllopet) tog jag många gånger fram ringen igen, för att titta på den, och tänkte ofta på att den snart kommer att sitta på mitt ringfinger för alltid.
Hos guldsmeden Petri Ruusunen på Kultasarvi fick ringen en konstnärligt handgjord gravering, som jag i dag uppskattar väldigt mycket. Ruusunen formade också om min förlovningsring så att den bättre skulle matcha med vigselringen.
Jag fick min drömring: trestensringen från Tillander. Här tillsammans med min förlovningsring (som formades om för att matcha vigselringen).
Första åren bar vi vigselringarna varje dag.
Efter att Henrik blivit sjuk, och tappat mycket vikt, började vigselringen trilla av hans finger. Då gav jag honom en ny ring, en titanring med en liten zirkoniasten. Ringen kostade 20 euro.
De senaste 10 åren har också titanringen varit för stor (då Henrik blivit ännu spinkigare). Men det gör inte så mycket, eftersom vi vant oss att vara utan ringar i vår vardag.
Hemma, och i trädgården, använder jag sällan ringar. Förut, när vi kunde gå ut bland folk, brukade jag sätta ringarna på före vi åkte iväg, om jag bara kom ihåg det.
Vi har nu levt i fullständig COVID-19 isolering sedan sommaren 2020 (och varit hemma 32 månader i sträck), så jag har knappt alls använt mina ringar de senaste åren.
Min 15-års bröllopsjubileumsring.
När Henrik och jag varit 15 år gifta hade jag tänkt fira jubileet med en solitärring. Jag hade länge sparat pengar i ett kuvert för ändamålet.
Kuvertet blev allt fetare, och jag räknade med att få ihop till en cirka 1 karats diamantring.
Guldsmedsaffärerna i Åbo hade inte så stora och dyra diamantringar i lager, så de specialbeställde in ringar jag kunde prova. När jag provade ringarna kändes allt fel. Ren galenskap, tänkte jag.
Jag började göra efterforskningar om diamantbranschen. Jag gillade inte vad jag såg. Hela systemet förfärade mig, och jag ville inte ha fler diamantringar.
Jag tog kuvertet med pengarna jag hade sparat, och gav det till välgörande ändamål.
Sedan gick jag till Kultajousi i Skanssi köpcentrum, och köpte en solitärring i silver, med en stor zirkonia sten. Butiken begärde 35 euro för ringen, men jag prutade den till 20 euro.
Det blev min jubileumsring, och jag är mycket glad för den, ännu i dag. Den fyller sin funktion och glittrar fint.
Eftersom zirkoniaringarna är förmånliga kan du skaffa en sådan ring till nästan varje större jubileum, vilket jag också flera gånger gjort.
Bröllopsbilderna
Jag är glad och tacksam för alla bilder av bröllopet.
Minnena kan falna, men bilderna väcker dem till nytt liv igen.
Vår bröllopsfotograf, Ålandsfotografen Kjell Söderlund, tog våra vackra, fina och högklassiga bröllopsporträtt i slottet, och förevigade rutinerat och proffsigt vår stora dag.
Också många av bröllopsgästerna tog härliga bilder som de generöst delat med oss.
Jag vill ännu en gång tacka alla för de fantastiska bilderna!
Bröllopsnatten och morgongåvor
När bröllopsfesten nådde sin höjdpunkt, lämnade vi festen (först av alla), och åkte iväg på vår smekmånad.
Jag minns hur bröllopsgästerna stod på slottets trappa och vinkade farväl till oss. Det kändes lite vemodigt att lämna slottet, och några tårar rann sakta nerför mina kinder. Den finaste dagen i mitt liv började gå mot sitt slut.
Brudparet lämnar festen först av alla.
En av våra bästa vänner körde oss i sin skinande, grannröda och sött dekorerade Audi.
Han förde oss lugnt och tryggt till Hotell Hesperia, där vi skulle tillbringa vår bröllopsnatt, innan vi följande dag skulle resa vidare på smekmånad till Koh Samui i Thailand.
Min morfar och mormor stod för bröllopsnattsarrangemangen.
Hesperia var ett seriöst hotell med praktiskt läge – en smidig övergång från dagens bröllop till nästa dags bröllopsresa (bland annat för att Finnairs flygbuss trafikerade mellan hotellet och flygfältet).
Vi checkade in i rum 323, och hittade en flaska champagne på rummet. Vi avnjöt champagnen tillsammans med den översta våningen av vår härliga prinsessbröllopstårta, som slottspersonalen omtänksamt hade skickat med oss.
Oj, vad vi njöt! Det var först då vi faktiskt förstod, i lugn och ro, hur fin och god bröllopstårtan från St. Honoré verkligen var.
Trötta men lyckliga kysser vi varandra, på sängen i rum 323 i hotell Hesperia.
Vi myste och slappnade av, tappade upp ett bad, och pratade nästan hela natten. Vi var mycket nöjda med vår bröllopsdag.
Jag minns att det kändes lite ledsamt att ta av sig brudklänningen, för jag visste att när jag gör det är dagen snart förbi, och den kommer aldrig tillbaka. Jag ville aldrig att dagen skulle ta slut.
Efter några få timmars sömn, på söndagsmorgonen, vaknade vi första gången upp som nygifta.
Till morgongåva gav Henrik mig, förutom all KÄRLEK, ett vackert Lapponia silverhalsband, designat av Björn Weckström (en av mina favoritdesigners). Det blev mitt älsklingshalsband, och jag har använt det väldigt mycket. Halsbandet var ännu ett fynd som ägaren till guldsmedsaffären Suominen hade plockat fram ur sina lådor åt Henrik.
Henrik fick en unik slipsnål av mig. Slipsnålen är designad och skapad av guldsmeden Ruusunen på Kultasarvi.
Morgongåvorna, 25 år senare: Lapponia silverhalsband & Kultasarvi slipsnål.
Vi skulle gärna ha stannat i sängen hela morgonen, men vi hade en lång resa framför oss, och det gällde att inte missa flyget.
När vi stod bakom hotellet och väntade på flygbussen som skulle transportera oss till flygfältet, snöade det massor. Tänk vilken tur vi hade haft med vädret, dagen innan, på vårt bröllop!
Och tänk, snart skulle vi få vara i värme och sol!
Några timmar senare var vi på flygfältet, redo att stiga ombord på planet till Bangkok.
Bröllopsresa till Koh Samui
Äntligen fick jag ta av mig skorna, och känna Stilla havsvattnet skölja över mina trötta fötter. Den varma och vita sanden kändes mjuk och skön under fotsulorna, och det harmoniska vågskvalpet smekte ömt både sinne och själ. Spänningen började släppa.
Vi promenerade hand i hand längs vattenbrynet på den vita sandstranden. Havet var vackert turkosfärgat, och den härliga paradisstranden kantades av svajande palmer.
En lokal försäljare går diskret omkring (och erbjuder frukter och vatten) på den folkglesa paradisstranden.
Solen var stark. Vi var nära ekvatorn, och det var mitt på dagen. Vi tittade på våra skuggor. De var rakt under oss. Det här var vi inte vana med.
Hett var det också. Över 34 grader i skuggan. Så hett att de lokala thailändarna klagade på att det var för hett. Då är det verkligen hett!
Lite tidigare på dagen hade vi anlänt till vår tropiska smekmånadsdestination; den exotiska paradisön Koh Samui, som tidigare hade varit ett okänt och avslappnat hippieparadis, men som nu började byggas ut till en lyxig turistort.
Den vita sandstranden vid Chaweng Beach där vi bodde. På den tiden var stranden lugn och nästan öde.
Koh Samui är belägen i Thailandviken utanför Thailands östkust (i västra delen av Stilla havet). Ön är relativt liten (cirka 25 km på det bredaste stället), med en totalyta på 228,7 km².
Resan till Koh Samui var lång.
Det tog tolv timmar att flyga från Helsingfors till Bangkok, där vi gjorde ett kort stopp innan vi flög vidare till Koh Samui (i ett litet och skrangligt propellerplan).
Flyget mellan Helsingfors och Bangkok var fullproppat – och jag var helt supertrött efter en väldigt intensiv vecka. Vi hade hoppats på att få en hel bänkrad för oss själva (så att jag skulle kunna lägga mig ner och vila), men det fanns bara ett enda ledigt säte i hela flygplanet, och det var inte bredvid oss.
Efter vänliga förhandlingar, först med den främmande storväxta sittkamraten, och sedan med en trevlig flygpurser, lyckades vi få den tomma platsen placerad bredvid oss. Jag fick lägga mig ner nästan raklång, med huvudet i Henriks sköna famn, och slappna av. Vilken lyx!
Vi hade försökt hålla vår smekmånadsdestination hemlig. Ingen visste vart vi skulle åka (trodde vi i alla fall). När flygpursern hämtade en flaska champagne åt oss, och den inte var från flygbolaget, fick vi oss ett gott skratt. Det var en trevlig överraskning, och ett litet mysterium! Vem kunde den vara ifrån?
Den sista flygetappen mellan Bangkok och Koh Samui, tog drygt en timme.
Det privata flygfältet Samui International Airport var nytt och fint, och liknade inget annat flygfält vi tidigare varit på. Alla byggnader var gjorda som öppna paviljonger, utan väggar eller fönster. Året innan hade flygfältet (som tidigare varit en kokosnötplantage) fått sin internationella status, och pris för den naturnära arkitekturen.
Öns nybyggda internationella flygplats bestod av några öppna paviljonger invid landningsbanan. Tidigare var här en kokosnötplantage. Bilden är från avresedagen, när vi nästan fördubblats i storlek av allt gott vi ätit.
Vid flygfältet väntade några lokala taxibilar. De flesta taxibilarna var av typen songthaew pickup-flakbilar, som kunde ta drygt tio resenärer på flaket. Det fanns bara en vanlig taxipaketbil där, och efter att vi förhandlat oss till ett bra pris, tog vi den till hotellet.
Vi visste att man ska förhandla och pruta på alla priser i Thailand. Det är någonting vi annars också är mycket duktiga på – att förhandla och pruta. Jag lyckas vanligtvis pruta överallt (till och med på Stockmann och i apoteket). I Thailand blev prutandet nästan en sport.
Taxin körde oss mot Chaweng, som är öns hjärta. Vi skulle bo nästan tre veckor på Chaweng Regent Beach Resort, en av de första större lyxhotellanläggningarna på den då annars rätt oexploaterade ön. På den tiden var turismen där inte alls lika intensiv som nu.
Utsikt över en av hotellets två simbassänger, dess fina restaurang samt Chaweng-bukten.
Jag upplevde nog en kulturchock de första dagarna. Det var första gången jag var i sydostasien och i tropikerna. Jag förstod inte deras språk och kunde inte läsa deras texter. Vägarna var dåliga, och vänstertrafiken kaotisk (1-2 turister förolyckades varje dag). Maten var god, men jag visste oftast inte ens vad jag åt. Det var många småsaker, men jag vande mig snabbt.
Positiva saker var vänligt bemötande, hög servicenivå och billiga priser.
När vi kom till vårt rum möttes vi av ett kärleksfullt blomsterbladsarrangemang. Hur ska man ha hjärta att dra bort det här sängöverkastet?Hotellet bjöd också på en söt rosentårta, som vi fick inleda smekmånaden med.
Koh Samuis klimat gränsar mellan tropiskt monsunklimat och tropiskt regnskogsklimat. April och maj är de hetaste månaderna.
Vi hade alltså lyckats pricka in årets tre hetaste veckor för vår smekmånad i tropikerna – och det här året var det ännu hetare än normalt på Koh Samui.
Dagstemperaturen var mellan 35 och 40 grader, och nattemperaturen sjönk aldrig under 27 grader. Hettan förvärrades av tryckande hög luftfuktighet (vilket gjorde att temperaturen kändes som närmare 50 grader). Bakom värmeböljan låg klimatfenomenet El Niño, som år 1998 var en av de mest kraftfulla El Niño i historien (och som orsakade temperaturförändringar och naturkatastrofer över hela världen).
Det var alldeles för varmt för mig! Vi klarade inte alls av att åka runt och utforska ön så mycket som vi hade velat. Det blev istället att äta mycket godis och chips på det luftkonditionerade hotellrummet, och avslappning & chill vid hotellets lugna och härliga simbassänger (jag älskar att simma!).
Också just nu (i slutet av april 2023) är det rekordhett i Thailand, och myndigheterna har gått ut med varningar om att vistas utomhus.
På vår bröllopsresa var havsvattnet cirka 28 grader varmt. Det var en skön temperatur. Ändå simmade vi inte mycket i havet, för havsströmmarna var ofta starka (röd flagg) och det fanns obehagligt mycket brännande maneter (som kunde vara livsfarliga). Vi höll oss mest till hotellpoolerna.
Hotellområdet bestod delvis av en spännande tropisk regnskog. Det var fuktigt och hett, över 35 grader i skuggan. Kolla in Henriks minimala skugga!Henrik njuter i poolen som ligger vid stranden. Det var lugnt och vi fick ofta ha hela poolen för oss själva.Tropiskt regn som forsar ner. När som helst kunde det börja regna. Vy över en del av hotellets andra, långa pool.
När inte solen sken, kunde det regna ordentligt och plötsligt. Det är vanligt för tropikerna året runt. Det kunde också åska, blixtra och storma kraftigt, och då blev det ofta strömavbrott. Det var skrämmande och samtidigt lite mysigt.
Sandvägarna och den guppiga huvudgatan saknade dränering, så när det regnade översvämmades de ofta, och blev små floder istället. Vissa dagar kunde vi därför inte lämna hotellet alls.
Det passade oss också bra, för vi åkte till Koh Samui för att söka lugn och ro, inte äventyr. Vi ville vara för oss själva, njuta av varandra och ta det lugnt. Hotellet var fint och erbjöd allt vi kunde behöva.
Chawengs huvudgata, som då ännu var en sandväg kantad av palmer. Du kan se hur solen nästan står i zenit rakt ovanför mitt huvud, så att min skugga försvinner under mig.
På kvällarna vaknade Chawengs huvudgata till liv. Längs vägen fanns förutom restauranger också otaliga små stånd och butiker, som sålde kläder, klockor, skor, väskor, solglasögon, smycken och CD & DVD-skivor, av mycket varierande kvalitet.
Vi har en ypperlig fingerkänsla för kvalitet, så vi kunde plocka ut flera högklassiga produkter, som vi än i dag har kvar och använder (bland annat några söta sommarklänningar och shorts). Vi visste på förhand att shoppingen kan vara bra i Thailand, så vi reste dit med halvtomma kappsäckar, och hem med fulla kappsäckar.
Vi letade också upp öns bästa skräddare och bad honom skräddarsy en kritstrecksrandig kostymdräkt (jacka, byxor, lång kjol och kort kjol) till mig, och en frack (i mohair ull) till Henrik.
Vi valde ut de finaste materialen och resultatet blev toppen (och passformen perfekt). Hela proceduren tog ungefär två veckor (från måttagning och design till färdig produkt).
Tillsammans kostade de skräddarsydda plaggen bara 200 dollar, och vi kunde personligen försäkra oss om att skräddaren hade bra arbetsförhållanden.
I hotellsviten. Öns bästa skräddare hade sytt upp en kostymdräkt till mig, och en frack åt Henrik.
För oss var den här resan den ultimata bröllopsresan, och en berikande upplevelse. Vi njöt och hade roligt, och fick många fina minnen för livet. Samtidigt lärde jag mig också att tropiskt klimat inte riktigt passar mig.
Jag vill också påpeka att Koh Samui i dag inte är vad Koh Samui var år 1998, då ön inte ännu fanns på den ordinarie turistkartan. Turismen och öns exploatering har ökat nästan exponentiellt sedan dess, och i dag besöker 2,7 miljoner turister Koh Samui årligen.
Tre veckor i Koh Samui gick väldigt fort.
Efter en lång hemresa med tre flyg (först det skrangliga propellerplanet till Bangkok, sedan Finnairs ruttflyg till Helsingfors, och slutligen ett inrikesflyg till Åbo), landade vi på Åbo flygfält, utan vårt incheckade bagage.
Lyckligtvis kom våra väskor (med alla inköp och skräddarsydda kläder) fram en dag senare.
Då vi kom tillbaka till Åbo i maj, möttes vi av en hemstad som redan stod i full sommargrönska. Det var härligt! Under vår resa hade det nämligen också varit relativt varmt här, och till och med rekordvarmt (över 22 grader) på valborgsmässoaftonen den 30 april 1998.
Vi såg nu entusiastiskt fram emot att få starta vårt gemensamma vardagsliv tillsammans, i vårt nya fina hem.
Det var ett enormt privilegium att få ett så vackert bröllop och en så fantastisk bröllopsresa som vi fick, och vi är än i dag oerhört glada och tacksamma för allt. Även om 25 år nu har gått, känns det som vi fortfarande är på samma resa, på vår bröllopsresa, ännu i dag!
En glad och lycklig Kia nyss hemkommen från bröllopsresan.
Tack till min man
Jag vill avsluta mitt långa jubileumsinlägg med att säga ett långt tack till min älskade man!
Tack för din kärlek, tack för din tid, och tack för din omsorg!
Tack för din vänskap, tack för din känslighet, och tack för varje kram!
Tack för ditt alltid lyssnande öra, tack för ditt tålamod, och tack för din uthållighet!
Tack för att du håller det du lovar!
Tack för din kreativitet, tack för dina visioner, och tack för dina drömmar!
Tack för glädje, tack för skratt, och tack för tårar!
Tack för din mildhet, och tack för att vi kan skratta och gråta tillsammans!
Tack för din mentala styrka, tack för ditt mod, och tack för din klarsynthet!
Tack för din vishet, tack för din intelligens, och tack för ditt exempel!
Tack för din starka personlighet, och tack för din sunda självkänsla!
Tack för din karaktär, tack för din trofasthet, och tack för att du respekterar mina gränser!
Tack för “no secrets”, tack för “no games”, och tack för “no surprises”!
Tack för dina idéer, och tack för alla projekt!
Tack för din förmåga att lösa problem!
Tack för din grundlighet, tack för din samvetsgrannhet, och tack för din stamina!
Tack för din envishet, tack för din orubblighet, och tack för att du ser möjligheter i alla situationer!
Tack för att du står när alla andra skulle falla!
Tack för att du ser längre än alla andra, och tack för att du är ett ljus i mörkret!
Tack för att du högaktar mig, tack för att vi är ett team, och tack för att vi är jämställda!
Tack för din uppskattning, tack för din lojalitet, och tack för att du bryr dig om!
Tack för din söthet, tack för din älskvärdhet, och tack för din ljuvlighet!
Tack för din frihet, tack för din öppenhet, och tack för att du är äkta!
Tack för att du är pedagogisk, och tack för att du gett mig din värdefulla tid!
Tack för din lyhördhet, tack för din generositet, och tack för din diplomati!
Tack för att du är öppensinnad, tack för att du inte fördömer, och tack för att du förstår det ingen annan förstår!
Tack för att du kör, tack för den briljanta chaufför du är, och tack för att jag får vara din medpassagerare!
Tack för att du kör ditt eget race, och tack för att du inte bryr dig om vad andra tänker!
Tack för att du ser tendenser långt innan de flesta gör det, och tack för att du gör saker bättre!
Tack för ditt leende, tack för din humor och tack för din värme!
Tack för att du ser skönheten i det äkta, tack för att du ser när något är genuint, och tack för att du tar bort falska fasader!
Tack för att du är min skyddsängel, och tack för att du varnar mig för gropar och stenar!
Tack för att du visar mig saker jag inte sett förut!
Tack för att du uppskattar skönhet, tack för att du förstår dig på ljus, och tack för alla de vackra saker du gör!
Tack för att du är man nog att hålla min handväska och min brudbukett!
Tack för att du är en riktig man utan att vara macho!
Tack för din hårda panna och ditt mjuka hjärta!
Tack för att du visar mig vad äkta kärlek är!
Tack för livet tillsammans med dig!
Tack för ALLT!
Nu kan du se ett nytt bildgalleri med dagliga bilder för april i min visuella dagbok. Jag älskar april, när våren kommer och fåglarna återvänder. I år har jag njutit extra mycket när vi fått fira 25-års jubileum som gifta. Det blev lite mera bilder än vanligt.
Här försöker vi vakna upp ur vår vinterdvala. Det går trögt. Lika trögt som våren kommer.
Min man Henrik har varit sjuk, och är fortfarande sjuk. Det har tagit alla våra krafter. Det är ledsamt, för tiden vi lever i är väldigt spännande. Vi får se den nuvarande världen (med alla dess narcissistiska system) braka ihop och kollapsa framför våra ögon, på alla plan. Det kommer en helt ny tid, en global revolution, och det finns så mycket att förbereda.
Vintern har varit tung och utdragen, och det har som vanligt tärt på vår hälsa. Henriks autoimmuna sjukdom, ulcerös kolit, kommer i varierande skov, som inte är enkla att hantera eller förstå. Under skoven kan Henrik bara äta mat som är skonsam för mage och tarmar (typ vitt ris och vitt bröd eller flytande föda).
Till all lycka har jag ett recept på ett supergott vitt bröd, som är enkelt att baka; Österrikiska kejsarbröd (Kaisersemmeln eller Kaiserbrötchen).
Kejsarbröd är en klassiker i länderna som tillhörde det österrikiska Habsburg-imperiet. Redan på 1700-talet serverades brödet i hovet där.
I dag finns det Kaisersemmeln i många varianter, och nästan varje bagare har sitt eget recept eller sin egen bakteknik.
Jag minns kejsarbrödet med värme från mina många vistelser i Österrike, Tyskland och Alperna. Och när jag växte upp köpte min smaksäkra mamma alltid härliga kejsarbröd (med blåa vallmofrön) från bröddisken i Stockmanns Delikatess, till finare söndagsfrukostar. Det var Stockmanns godaste bröd, tyckte jag.
De gyllenbruna bröden är enkla men också väldigt vackra. De har ett karaktäristiskt, symmetriskt och lättigenkänneligt mönster, som påminner lite om en stjärna, en blomma eller kanske en kejserlig krona. Mönstret ökar andelen krispig skorpa, vilket i sin tur ger brödet mer smak.
Originalbrödets mönster har bara fem segment, och viks för hand, men jag har förenklat det momentet, och trycker in ett mönster med min degskrapa istället. Mina kejsarbröd är också mycket större än normalt, så att Henrik ska få i sig mer näring. Du kan anpassa storleken till dina egna behov.
Kejsarbrödens yta är knaprig och krispig, medan insidan är mjuk och fluffig. Bröden är perfekta som smörgåsar, men passar också som hamburgare eller korvbröd. En verklig njutning och vardagslyx, som även kan serveras bara med smör eller sylt.
Jag är tacksam för receptet, som jag ursprungligen hittade här.
Recept: Kejsarbröd (Kaisersemmeln)
24 st stora frallor
Du behöver:
50 g jäst 1 l vatten 1,5 tsk socker 50 g margarin/smör 3,5 tsk salt cirka 28 dl vetemjöl ev. blåa vallmofrön att strö över
Jag använder: Keiju laktosfritt margarin, Myllärin halvgrovt vetemjöl + Kinnusen Mylly grovt vetemjöl, Jozo salt, Dansukker socker och färsk jäst från Suomen Hiiva.
Jag knådar degen i min Ankarsrum Assistent (som klarar stora mängder deg). Har du en mindre maskin kan du halvera receptet.
Gör så här:
Smula 50 g jäst i degskålen. Värm 1 liter vatten fingervarmt (37 grader) och häll det över jästen. Rör om tills jästen är upplöst.
Tillsätt 1,5 tsk socker och 50 g mjukt margarin/smör (i mindre klickar).
Blanda in 3,5 tsk salt i mjölet. Häll mjölet i degskålen (lite i taget) och låt maskinen knåda i cirka 12 minuter, tills degen känns smidig.
Låt degen jäsa (övertäckt på varm och dragfri plats) i cirka 30-40 minuter.
Baka ut degen till 24 släta runda frallor. Skapa det karaktäristiska stjärnmönstret på brödens ovansida med en degskrapa (tryck ordentligt men inte helt igenom). Lägg bröden på plåtar med bakplåtspapper. Låt jäsa under duk i cirka 25-30 minuter. Sätt ugnen på 230 °C. Om du vill kan du ännu förstärka mönstret en extra gång efter jäsningen.
Spraya/pensla bröden med kallt vatten innan du sätter in dem i ugnen. Strö över vallmofrön om du önskar.
Grädda mitt i ugnen i 230 grader i cirka 15 minuter (tiden kan variera beroende på ugn). Om du vill ha glansiga bröd kan du spraya/pensla med kallt vatten direkt efter gräddningen.
Bröden smakar allra bäst nybakade, men de går också bra att frysa in (efter att de svalnat helt).
Ps. Jag ska snart uppdatera min visuella dagbok med bilder från den senaste månaden, så ser du hur våren framskrider här. I går var jag ute i trädgården och fotograferade årets första krokusar och snödroppar. Och matförrådet vi handlade i december borde ännu räcka för minst en månad!
[Edit 27.3.2023] Vintern ville ännu inte släppa sitt grepp. Det blev ett snabbt omslag till kallare väder (och kraftigt snöfall). Vi är ändå tacksamma för den hoppfulla vårglimten, då solen värmde både kropp och själ. Vi fick även vårt apoteksmedicinförråd påfyllt. I dag har jag uppdaterat min visuella dagbok, se de nyaste bilderna här >
Bilderna är från den 23 mars 2023, en solig och vacker dag (9 grader varmt). Här njuter jag i Villa Kias trädgård.
I dag bjuder jag dig på ett underbart gott & enkelt recept, min snabba och lättlagade variant av Pasta al Pomodoro, kanske den mest klassiska av alla italienska maträtter.
Här hittar du det absolut lättaste och mest stressfria sättet att tillaga rätten på.
Receptet är faktiskt så enkelt och okomplicerat att pastan & såsen nästan tillagar sig själv, medan du väntar. Kan det bli bättre?
Du behöver bara ett enda kokkärl + en slev.
Ingredienserna har du troligtvis redan hemma i skafferiet.
Idén till det geniala receptet föddes när jag och min man Henrik försökte hitta nya sätt att spara ström i energikrisen. Varför smutsa ner flera kastruller, och använda flera spisplattor, när du lika bra kan tillaga allt i ett och samma kokkärl?
Det nya tillagningssättet sparar energi, disk och stress, utan att kompromissa med smakupplevelsen. Tvärtom – när rätten tillagas i samma kokkärl, kommer pastans stärkelse till full nytta i såsen, som blir silkeslen och mer smakrik. När du väl testat att göra pasta så här, vill du aldrig mer låta pastavattnet gå till spillo.
Gardasjön, Italien
Ända sedan jag var liten har jag älskat italiensk mat, och pasta i synnerhet. Det har blivit min specialitet.
Många saker har jag fått lära mig av min moster Kitty, som med sin familj bor i norra Italien, nära Gardasjön. Både Kitty och hennes man Roberto är duktiga på mat, och familjen har länge drivit Parc Hotels Italia, en hotellkedja med 14 hotell, golfbana och restauranger.
När jag var liten var det alltid en höjdpunkt när Kitty & Roberto kom på besök. De hämtade med sig en massa härliga italienska delikatesser – produkter du på den tiden inte kunde köpa i finska matbutiker. Genom Kitty & Roberto, och mina egna resor till Italien, fick jag tidigt uppleva den rika italienska matkulturen och matglädjen, och fastnade i den för alltid.
Under alla år fram tills Henrik blev allvarligt sjuk, åt vi italiensk mat (hemma eller på restaurang) så gott som varje dag. Det saknar jag.
Spaghetti al Pomodoro receptet har jag skapat och anpassat åt oss själva, så det är relativt milt och magvänligt. Om du gillar och tål vitlök, lök och chili så passar de utmärkt att sätta i. Pröva dig frimodigt fram! Alla kan lyckas med detta recept, bara du har råvaror och ingredienser av bra kvalitet.
Portionerna är stora, så du blir garanterat mätt. Inget brukar bli kvar på tallrikarna – så förföriskt god är delikatessen, i all sin enkelhet!
Buon appetito!
Recept: Kias Spaghetti al Pomodoro | One pot pasta
2 portioner | 30 minuter
Du behöver:
1-2 msk god olivolja 1 burk krossade tomater (400-500 g) 4 dl kallt vatten 1 tsk salt 1 tsk socker nymalen svartpeppar örtkryddor/kryddmix efter smak 250 g spaghetti
Till servering: 100 g ost till garnering (parmesan, pecorino, mozzarella eller gräddost) ev. färsk basilika till garnering
Jag använder: Barilla Spaghetti N° 5, Pirkka Krossade ekologiska tomater, Filos Extra Virgin olivolja från Kreta, Jozo salt, Dansukker socker, Meira Örtgrydda till grönsaker (16 g kvarn), Pirkka gräddost, och Santa Maria svartpeppar i min Peugeot pepparkvarn. Jag tillreder pastan i en tjockbottnad Hackman Matador 2,5 liters kastrull (med Ceratec keramisk yta).
Gör så här:
Ta fram en medelstor kastrull/gryta (gärna nonstick).
Häll i 1-2 msk olivolja och 1 burk krossade tomater.
Tillsätt 4 dl vatten (använd tomatburken som mått, så sköljer du ur den på samma gång).
Tillsätt 1 tsk salt och 1 tsk socker + aromatisk nymald svartpeppar och annan örtkryddning enligt smak.
Koka upp under lock.
När såsen börjar koka, ta bort locket, och sätt i spaghettin (bryt den i kortare bitar så den passar kastrullen). Se till att spaghettin täcks av tomatsåsen.
Låt puttra utan lock på låg/medelvärme. Rör om försiktigt ibland, så att spaghettin inte fastnar i bottnet. Stäng av spisvärmen efter cirka 11-12 minuter, men låt kastrullen fortfarande stå kvar och puttra på eftervärmen några minuter. När du är nöjd med pastans/såsens konsistens är pastan klar att serveras och ätas. Pasta ska aldrig vänta på matgästerna – det är gästerna som ska vänta på pastan!
Servera genast & het – med rikligt med ost på (riven eller i bitar). Ju mer ost du sätter desto krämigare blir pastan. Toppa med färsk basilika, om du råkar ha det. Och kombinera gärna rätten med ett glas vitt & syrligt bordsvin.
Ett trevligt, rikt och expressivt matvin (med hög och frisk syrlighet som passar ypperligt till tomatpastans syrlighet och sälta). Fruktig, med inslag av citrus och tropiska toner (ananas & persika), söt vanilj och lite mandel/marsipan. En vacker bukett av florala toner i både doft och smak. Vacker transparent halmgul färg med gyllene reflektioner. Lång och fräsch eftersmak. Skänker stor njutning i förhållande till priset. Detta var förut vårt favoritvardagsvin till pasta, pizza och kycklingrätter, på den tiden vi ännu kunde dricka vin. Servera avkylt till cirka 11 grader.
Receptet i bilder:
Här är allt du behöver till såsen; krossade tomater, salt, peppar, olivolja, örtkrydda och socker.Jag föredrar Pirkkas krossade ekologiska tomater (har använt dem i över 15 års tid). Ibland använder jag också Mutti tomatprodukter. Båda är italienska.Först häller jag olivolja i den kalla kastrullen. Vill du använda färsk vitlök kan du här snabbt fräsa vitlöken gyllenbrun (30 sek), innan du sätter i övriga ingredienser.Häll i krossade tomater och kallt vatten. Använd burken som mått så sköljer du den på samma gång.Tillsätt salt och socker.Peppra enligt smak. Jag brukar vrida cirka åtta vridningar på min Peugeot pepparkvarn.Min favoritkrydda till denna pasta; Meira örtkrydda till grönsaker (innehåller vitlök, basilika, grönpeppar, oregano, timjan, rosmarin, rosépeppar och ramslök). Innan jag använder den får den stå i skåpet i flera år, så blir den mildare och snällare för magen.Färdigt kryddat. Det var alla ingredienser som behövs till såsen.Blanda om och sätt på spisplattan. Låt koka upp under lock, på en platta som matchar kastrullen (tar 3-5 minuter beroende på spis).Jag använder Barillas vanliga spaghetti. Du kan även använda annan torkad pasta, förutsatt att den angivna koktiden är kring 10 minuter. För dig som äter glutenfri kost, har Barilla en väldigt god glutenfri spaghetti.När såsen kokat upp, tillsätt spaghettin (som du kan bryta i kortare bitar).Se till att spaghettin alltid är helt täckt av såsen. Sänk spisens värme (till låg/medelvärme) så fort det börjat koka igen, och låt puttra utan lock så att såsen reduceras. Rör om ibland så att inte pastan klibbar eller fastnar i bottnet.Medan du väntar kan du riva ost. Jag använder gräddost eftersom det är den enda osten jag har hemma. Osten gör såsen ännu krämigare.Här har pastan puttrat i cirka 11 minuter. Såsen har ännu för mycket vätska och spaghettin är aningen underkokt. Jag har stängt av spisplattans värme, men låter pastan stå kvar och småputtra fyra-fem minuter till (på eftervärmen).Vilken härlig konsistens såsen får – silkeslen av pastans stärkelse. Var noga med att såsen hela tiden täcker spaghettin, för ett jämnare resultat.Klart att servera!Servera som en liten pyramid – ser fint ut och håller värmen bättre.Lite extra sås på toppen.Vilken delikatess.Strö osten över pastan och låt det smaka!Den rivna osten smälter i pastan och gör rätten ännu rikare. Buon appetito!
Kära du, som är långt borta, men ändå så nära mitt hjärta.
Jag vill önska dig en God Jul och ett Gott Nytt År!
Genom alla tider har julen symboliserat en sorts frihet från det förtryck som omger oss alla.
Ljus i mörkret, värme i kylan, fred och samvaro, en fest när det varit kärvt eller brist, och en stilla stund i oron.
Julen har inneburit en vändpunkt, när mörkret bryts, och vi går mot ljusare tider.
Våra hjärtan och sinnen förs samman, oavsett var vi är.
Tillsammans.
Tack för att du finns, tack för all din kärlek och allt ditt stöd, och tack för allt du gett!
Tack för att du berikar världen med ditt liv och din person, din kärlek och din omsorg.
Du är alltid i mitt hjärta!
Jag vill önska dig värme och kärlek i överflöd, och allt gott!
Varma julhälsningar, Kia
Jag vill avsluta min julhälsning med den vackra hymnen Panis Angelicus, framförd av Luciano Pavarotti. Se också fjolårets julhälsning här (med en vacker julbön i Slottskyrkan).
Ström har under det senaste året blivit en bristvara – och en dyr lyxprodukt.
Jag och min man Henrik är väldigt lyckligt lottade som i över 18 år fått bo i ett välisolerat lågenergihus; Villa Kia. Vi har aldrig behövt oroa oss för vår elförbrukning (som alltid varit lägre än elförbrukningen i vanliga hus).
Men nu sitter vi alla tillsammans i västvärldens sjunkande båt, och får solidariskt göra det bästa av den illavarslande energibristsituationen. Vi måste alla bli energismartare och minska strömförbrukningen – annars är risken stor att våra politiskt misskötta samhällen kollapsar redan i vinter.
Jag försöker se energikrisen från ett positivt håll; som ett hälsosamt uppvaknande och en viktig utmaning. Vi påminns om att jordens resurser är begränsade, och vi utmanas till att förvalta resurserna så förnuftigt, hållbart och anti-narcissistiskt som möjligt.
Hur lågt kan vi pressa vår elförbrukning?
I vårt hem har vi gjort utmaningen till en spännande sport; ett försök att hyvla bort varje Watt av onödig elkonsumtion. På samma sätt som de ledande Formel 1-racingstallen outtröttligt försöker hitta varje potentiell hundradels sekunds minskning på sina varvtider.
Varje liten förbättring räknas, och varje dag strävar vi efter att bli lite bättre än dagen innan.
Men till skillnad från Formel 1-stallen så försöker vi att effektivera med nollbudget, utan nyinvesteringar eller kostnader. Vi jobbar uteslutande med det vi redan har hemma, och med förändrade (o)vanor och prioriteringar.
Vi söker kreativa, ändamålsenliga och trygga lösningar – och vi undviker allt som kan vara brandfarligt eller skadligt för vår egen hälsa eller husets hälsa. Samtidigt försöker vi bibehålla så mycket av levnadskomforten som möjligt.
Vårt mål är att hitta den bästa effektivitetsavvägningen; en energibalans där livet fortfarande känns drägligt att leva.
Här får du hänga med på vår energisparresa, och se hur vi hanterar utmaningen!
Jag ger dig rikligt med information – och hoppas kunna inspirera dig i dina egna energisparutmaningar. Varje hem är förstås unikt och individuellt, liksom levnadsbehoven, men de övergripande idéerna kan fungera för de flesta.
Platsen är en solig och sydvänd strandåkertomt på ön Hirvensalo i Åbo, i sydvästra Finland. Vi har det kalla landets mildaste klimat – under milda vintrar kan en luftvärmepump producera nästan all uppvärmningsenergi som behövs i vårt hem.
Den totala våningsytan är 243 m². Den effektiva bostadsytan är 155 m² + bilgaraget 43,5 m² och förrådet 19 m².
Huset är byggt med Palikka EPS-elementformar fyllda med armerad betong (ger ett U-värde under 0,17). Byggnaden är gjuten i en enda helhet utan köldbryggor. Också golvet är gjutet ihop med väggarna. Golvet består av dubbla isolerade betongplattor (med elgolvvärme ingjutet i den övre plattan). Taket har extra mycket isolering, för att förhindra värmeförlust uppåt. Fönstren är fasta treglasisolerrutor med argongas (U-värde kring 1.0). Byggnaden är lufttät och ventilationen sköts av ett ILTO 300 FTX-aggregat med värmeåtervinning och 500 W eftervärmare (från 2004). Varmvattenberedaren är en elektrisk Nibe 300 (2004). Luftvärmepumpen är en Fujitsu ASYG12LT (2015).
Denna vecka, när jag skriver inlägget, har utetemperaturen varit kring -10 °C i flera dagar. Vår inomhustemperatur är ca 24 °C och uppvärmningen sköts av luftvärmepumpen (som förbrukar max 925 Wh ström).
Husets planlösning är öppen (möjliggör bra värmespridning). Golvet är ljus parkett, och väggar och tak är vitmålade (reflekterar ljus bra). Huset omges av en härlig trädgård som skyddar mot vind.
I över ett decennium har vi varit kunder hos elbolaget Vasa Elektriska. Elöverföringen sker via Åbo Energis elnät.
Vårt elpris just nu (fram till 1.4.2023, inkl. elskatt 2,79 c och moms):
Tid
Dagel (kl 07-22)
Nattel (kl 22-07)
Elektricitet
21,23 c/kWh
18,15 c/kWh
Elöverföring
1,71 c/kWh
0,82 c/kWh
Totalt
25,73 c/kWh
21,76 c/kWh
Vår elförbrukning det senaste halvåret
Så här lågt har vi lyckats pressa vår elförbrukning det senaste halvåret (under tiden 1.6.2022-30.11.2022).
Månad
Juni
Juli
Augusti
September
Oktober
November
Totalt
Förbrukning
537 kW
454 kW
450 kW
549 kW
743 kW
1057 kW
3790 kW
Fördelning dag/natt
(dag 184 kW & natt 353 kW)
(dag 147 kW & natt 307 kW)
(dag 136 kW & natt 314 kW)
(dag 205 kW & natt 344 kW)
(dag 364 kW & natt 379 kW)
(dag 572 kW & natt 485 kW)
Siffrorna är fastighetens totala elförbrukning (alltså uppvärmning, varmvatten, FTX-ventilation och hushållsel).
Uppvärmningssäsongen inleddes i slutet av augusti. Fram till 15 november var hösten varmare än normalt, och efter det kallare än normalt. Du kan se bilder från alla dagar i min visuella dagbok.
Ett eluppvärmt genomsnittshus i den här storleksklassen (243 m² våningsyta) brukar i snitt förbruka kring 30 000 kWh per år. Vi hoppas nå ner till en årsförbrukning på 12 000 kWh eller lägre, förutsatt att vintern inte blir ovanligt kall.
Energikartläggningen lägger grunden för din strategi
Vi började vår energiresa med att göra en utförlig energikartläggning.
Vi ville få en bättre bild av husets energianvändning, och hur varje specifik elprodukt påverkar vår kumulativa energiförbrukning.
Byggnadernas förutsättningar och utvecklingspotential kände vi till från tidigare, eftersom vi själva byggt vårt hem (och bott här i nästan två decennier). Lågenergihusets förmåga att behålla värme är fenomenalt. Den svagaste punkten är fönster och dörrar (trots att de var de bästa på marknaden när vi byggde).
Visste du att en tredjedel av värmen i ditt hus försvinner ut genom fönster och dörrar?
I genomsnitt försvinner 15 procent av husets värme genom taket, 35 procent genom fönster och dörrar, 15 procent genom golv, 20 procent genom väggar och 15 procent genom ventilation.
Generellt kan du räkna med att 70-80 procent av hemmets energiförbrukning går till uppvärmning och varmvatten.
Varmvattnets andel av energikostnaderna brukar vara cirka 20-25 procent, medan uppvärmningens andel är cirka 50-60 procent. Här kan du alltså spara mest.
Vi fokuserar därför på att spara in på uppvärmning och varmvatten, men nöjer oss inte bara med det – vi är också på jakt efter varje mindre inbesparing.
Varmvatten
Att spara på varmvatten är väldigt enkelt för oss:
Vi tvättar händerna i svalt/kallt vatten och duschar nästan aldrig. Det gör att vår varmvattenanvändning är minimal.
Vår elektriska Nibe 300 varmvattenberedare är endast påkopplad nattetid (när elnätet inte är lika belastat och strömmen är billigare).
Varmvattenberedaren är välisolerad men jag har ändå gjort en isoleringshatt (av styrox, kartong, isoleringsull och fanérskiva) åt den, för att ytterligare minska eventuellt värmesvinn.
Uppvärmning
Att spara på uppvärmningen är lite knepigare, eftersom vi av hälsoskäl behöver hålla en högre inomhustemperatur än de flesta andra.
Kyla är väldigt besvärligt för våra kroniska sjukdomar (artritis, reumatism, rygg- och ledproblem, autoimmuna sjukdomar och hjärt- och kärlsjukdomar). Henrik lider dessutom av kronisk undernäring (han väger bara 57 kg fast han är 185 cm lång) så han saknar helt det kroppsfettlager som normalt skyddar människor mot köld. Varmt klimat minskar kronisk smärta och inflammationer, och förbättrar avsevärt vår livskvalitet. Orsaken till att vi ursprungligen byggde vårt hem som ett välisolerat lågenergihus var för att vi behövde ha sommar och varmt året runt.
Den mest optimala inomhustemperaturen har varit 26,7 °C.
Lagom inomhustemperatur är väldigt individuellt. Svenska socialstyrelsen rekommenderar en inomhustemperatur på 20-23 °C vintertid, och för sjuka ett par grader varmare, ca 22-24 °C. Kvinnor behöver mer värme än män. Äldre personer, och smala personer behöver mer värme än muskulösa eller feta personer. Lagom inomhustemperatur kan lätt variera 5-6 grader mellan olika personer. Inomhusklimatet är som bäst, när man inte lägger märke till det.
Hur kan vi då spara uppvärmningsenergi, utan att äventyra vår hälsa/komfort eller påverka vår tankekapacitet och prestationsförmåga?
Vi beslöt oss för att spara uppvärmningsenergi genom fem åtgärder:
Sänka inomhustemperaturen med max 3 grader (till cirka 23-24 °C).
Huvudsakligen använda vår energieffektiva luftvärmepump som värmekälla.
Downsizing; förminska den uppvärmda ytan genom att stänga av onödiga utrymmen.
Minska energisvinn via fönster och dörrar (genom tillfällig isolering).
Minska energisvinnet från FTX-ventilationen.
1. Sänkning av inomhustemperaturen
Vi har i höst försökt hålla inomhustemperaturen runt 23-24 °C.
För varje grad du sänker inomhustemperaturen sparar du 5 procent uppvärmningsenergi. Genom att sänka temperaturen med tre grader (från 26,7 °C till 23-24 °C), så sparar vi uppskattningsvis 15 procent uppvärmningsenergi.
Hälsomässigt har det lett till vissa försämringar (och speciellt för Henriks hälsa/bådas humör), men vi försöker att klä på oss mer, i flera lager. Henrik har nu på sig långkalsonger plus två par mjukisbyxor, varma skjortor och tröjor, plus kavaj och halsduk. Han går fortfarande barfota, annars får han dessutom “sock-angst”. Vårt parkettgolv är behagligt, eftersom golvet är så välisolerat, men om det blir kallt kan åtminstone jag använda tofflor.
2. Luftvärmepump som huvudsaklig värmekälla
Vi har en modern och effektiv Fujitsu ASYG12LT luftvärmepump (installerad 2015 i ateljévardagsrummet). Den har miljöklass A+++ och förbrukar som mest 925 Wh. Ännu vid -15 °C har den 4.0 COP (vilket betyder att 1 kWh ström producerar 4 kWh värme).
Vi använder luftvärmepumpen som vår huvudsakliga värmekälla så långt det går. Tack vare den öppna planlösningen så sprider sig värmen bra i huset. Värmen cirkulerar också till toalett och badrum (som är i bortre delen av huset, ca 18 meter från luftvärmepumpen). Temperaturskillnaden i hela huset hålls inom en grad.
Vi har några små oljefyllda el-element, som vid behov kan sättas in som punktstödvärme (om utetemperaturen sjunker mot -15 °C).
Den elburna golvvärmen håller vi helt avstängd.
Mitt i ateljévardagsrummet står en stor och tung eldstad. Den har vi inte använt till annat än några enstaka mysbrasor. När det inte finns ström kan man värma huset med eldstaden.
3. Minskning av uppvärmda utrymmen
Villa Kia är ett väldigt stort hus för två personer. Bostadsytan är 155 m² och våningsytan 243 m². Hemmets storlek påverkar direkt elförbrukningen. Vi beslöt oss för att minska husets energibehov genom att kallställa alla utrymmen vi inte behöver så ofta. På bilden nedan ser du de kallställda utrymmena märkta med blått:
Garagebyggnaden får stå helt kall i vinter. Det är 43,5 m² mindre att värma.
Förrådsbyggnadens värme (ett 500 W oljefyllt el-element) har vi ställt till minimum nivå – bara frostvakt så att inte målfärger och vätskor skall frysa.
I bostadshuset har vi kallställt gästrummet, tvättrummet, bastun, samt sovrummet med klädrum. Detta reducerar den uppvärmda bostadsytan till cirka 110 m².
Vårt sovrum, med tillhörande klädrum, är beläget längst bort från luftvärmepumpens värmeflöde. Rummet omges nästan helt av ytterväggar – och dessutom har rummet väldigt stora fönster (ca 8 m² glasyta). Allt detta gör sovrummet till husets svalaste del på vintern, om man inte har golvvärmen påkopplad.
Med golvvärmen påkopplad är sovrummet ett ljuvligt rum, men utan värme är det inte lika trevligt att sova där, i alla fall inte för oss, som är så känsliga.
Vi beslöt oss för en drastisk lösning: att flytta vår säng till ateljévardagsrummet och helt stänga av sovrummet och klädrummet.
Fredagen den andra september, när kylan kommit och uppvärmningssäsongen börjat, drog vi sängen till den nya platsen, nära luftvärmepumpens sköna värme. Det är en lösning vi varit mycket nöjda med.
Sängens nya plats i ateljévardagsrummet, nära luftvärmepumpen.Ett beprövat armétrick: sov med mössa på när det är kallt.
4. Minskat energisvinn genom fönster och dörrar
Glasfönster är riktiga energislösare. Och vi har många och stora fönster.
Trots att våra helt täta treglasisolerfönster (Fenestra fasta Alu2000 Tuplaselektiivi 3K6SEL/5/5-15 RST Argon, energiklass A) var bland de bästa på marknaden när vi byggde, är deras U-värde bara kring 1.0, alltså nästan sex gånger sämre än ytterväggarnas U-värde, som är 0,17.
Generellt kan 30-40% av hemmets värme gå förlorad via fönstren.
För att behålla värmen i huset, minska energibehovet, och samtidigt skapa en behagligare inomhusmiljö, lönar det sig att tilläggsisolera fönster och dörrar på alla sätt du kan.
Den ideala och långsiktiga lösningen skulle vara att bygga och installera välisolerande fönsterluckor, innanför varje fönster. Vackra fönsterluckor, som enkelt kan öppnas och stängas vid behov. Tyvärr har vi inte möjlighet att göra sådana investeringar just nu.
Vi använder oss istället av allt vi kan hitta här hemma: stora och små tavlor, madrasser, kartonglådor, gardiner och tyger, sängöverdrag och täcken, skivor, styrox, bokhyllor med mera. Allt är bättre än ingenting.
Ett exempel:
Det väldiga hörnfönstret i ateljévardagsrummet är över åtta kvadratmeter stort. Fönstret har mörkerläggande persienner, som isolerar en smula, men det är inte tillräckligt. Vi började med att täcka in fönstret med stora tavlor (tätt radade mot varandra). Efter det byggde vi en vägg av 63 kartonglådor framför fönstret. Till sist radade vi ännu fler stora tavlor och skivor framför lådorna. Och voilà – fönstrets kyla är borttrollat.
Ateljévardagsrummets hörnfönster intäckt med tillfällig isolering. Detta minskar fönstrets värmesvinn med ca 150 Wh (= 3,6 KWh/dygn) när det är -10 grader ute. Kartong isolerar bra.
Liknande lösningar har vi gjort i varje fönster och dörr, vilket förbättrat både energieffektiviteten och inomhuskomforten avsevärt.
Obs. Våra fönster är fasta och fungerar inte som nödutgångar. Täck inte in nödutgångarna i ditt hem med något som kan äventyra din säkerhet! Var också noga med att inte skapa kondens- eller fuktproblem!
Du kan enkelt räkna ut värmeförlusten för dina egna fönster vid olika temperaturer, om du känner till U-värdet. U-värdet anger produktens isoleringsförmåga, alltså den mängd energi/värme som passerar genom produkten från den varma sidan till den kalla. Ju lägre U-värde desto bättre isolering.
Beräkna så här:
U-värde x yta i m² x temperaturdifferens = värmeförlust i Watt
Exempel:
Jag använder samma exempel som tidigare, det stora hörnfönstret i vårt ateljévardagsrum; Fönstrets U-värde är 1.0. Fönsterytans storlek är 8 m². Innetemperaturen är +24 °C och utetemperaturen -10 °C så temperaturdifferensen blir 34.
U-värde 1.0 x yta 8 m² x temp.diff. 34 = 272 W värmeförlust
Om vi uppskattar att vi med vår tilläggsisolering lyckats sänka U-värdet till 0.45 så blir ekvationen följande:
U-värde 0.45 x yta 8 m² x temp.diff. 34 = 122,4 W värmeförlust
5. Mindre svinn via ventilationen
Bostaden är helt lufttät och den mekaniska ventilationen sköts av ett ILTO 300 FTX-aggregat med värmeåtervinning. Aggregatets värmeväxlare kan överföra ca 50% av frånluftens värme till tilluften, men resten av energin går till spillo.
Aggregatet har fyra effektlägen (min 1 – max 4). Vi har tidigare haft ventilationen inställd på läge 2 eller 3, vilket gett ett snabbt luftombyte, men därmed också större energisvinn.
Ilto FTX-aggregatet uppe till vänster, och i hörnet står Nibe varmvattenberedaren.
Nu strävar vi efter att hålla så mycket som möjligt av den värdefulla värme-energin kvar i huset.
Husets volym är 645 kubikmeter. Efter noggranna uträkningar kom vi fram till att aggregatets minimiläge torde vara tillräckligt för att ventilera ett två personers torrt hushåll.
För att spara så mycket energi som möjligt ställde vi därför ventilationen på minimiläge 1. Det har gjort en stor skillnad i elförbrukningen, och vi har inte upplevt någon försämring av luftkvaliteten. Både jag och Henrik är högkänsliga personer, som snabbt märker om luften blir dålig. Om vi vill duscha eller tvätta så kan vi förstås sedan öka ventilationen efter behov.
Spara el i köket
Efter uppvärmning och varmvatten kommer köket på tredje plats i vår energikonsumtion.
Jag har alltid strävat efter att vara så energieffektiv i köket som möjligt, till exempel att använda kastruller (med lock) som är lika stora som spisplattorna, diska fulla maskiner så sällan som möjligt, prioritera mikrovågsugn och vattenkokare framför spis och ugn, tillreda flera saker eller större mängder på en gång, undvika att ha ugnen på i onödan eller öppna ugnsluckan i onödan, undvika handdisk, och så vidare.
Eftersom det inte längre finns möjlighet att spara och minska genom effektivering har jag istället gradvis slutat med tillagning och bakning av det mesta som inte är direkt nödvändigt (alltså slutat att använda ström).
Vanligtvis äter vi bara kalla smörgåsar – varm mat äter vi endast några gånger i månaden.
Vi är nattmänniskor, så för det mesta bakar vi och tillreder mat nattetid, på billigare nattström. Under kalla nätter kommer också ugnens och spisens energi till större nytta för bostadens uppvärmning (brukar höja innetemperaturen med 1-1,5 °C). Allra bäst är det att baka kalla och blåsiga nätter, när det finns mycket ström från vindkraft.
När jag bakar vårt matbröd, så bakar jag alltid fyrdubbel sats (fyra plåtar à 12 frallor, tillsammans 48 frallor). Det räcker för åtta dagar. Brödet gräddas i vår elektriska ugn, en italiensk SMEG-varmluftsugn (från 2004).
Det tar 14 minuter att värma upp ugnen till 225 °C, och sedan tar gräddningen 12 minuter per plåt. Den sista plåten gräddas delvis i ugnens eftervärme. Sammanlagt används ugnen cirka en timme, vilket är mycket energieffektivt för 48 måltider.
Jag ställer in den exakta gräddningstiden på min Brabantia kökstimer – och behöver aldrig öppna ugnens lucka i onödan (varje gång du öppnar ugnsluckan så sänker du värmen med 25-50 °C). När allt bröd är gräddat öppnar jag ugnens lucka helt och hållet, och låter värmeenergin strömma ut i huset.
Vår högt placerade Bosch diskmaskin är energisnål. GE Profile side-by-side kylskåpet förbrukar däremot så mycket energi att vi tagit det ur bruk.
För att spara disk använder vi så få kärl som möjligt, och återanvänder glas, muggar och fat flera gånger, innan de maskindiskas. Vid behov sköljer vi kärlen i kallt vatten.
En till två gånger per vecka (i snitt var sjätte natt) använder vi vår ergonomiskt högt placerade diskmaskin (en Bosch SGU43A45SK från 2004, då energiklass A), och vi diskar alltid helt full maskin.
Diskmaskinen förbrukar bara 14 liter vatten och 1.05 kWh ström per tvätt. Vi brukar stänga av maskinen när torkprogrammet börjar, och låta disken lufttorka istället. Det sparar flera hundra Watt.
Vi kokar fortfarande kaffe två gånger per dag (i vår Moccamaster KB741 Clubline från 2001). Genom att alltid koka exakt den mängd vi dricker så blir det aldrig något överblivet kaffe att slänga. Kaffekokarens bryggeffekt är 1400 W, men med tanke på att det endast tar några minuter att koka varsin kopp kaffe, så hålls totalkonsumtionen rätt rimlig. Vi stänger av kaffekokaren direkt när kaffet är bryggt, så sparar vi lite ström på kaffekokarens värmeplatta (som bara verkar dra 10 Wh).
Vår dagliga Espresso har vi däremot helt skippat det senaste halvåret. Espressotillagningen (den invecklade uppvärmnings- och bryggningsprocessen) förbrukar så mycket ström att jag ställt undan espressomaskinen och kaffekvarnen tillsvidare. Jag har också ställt undan våffeljärnet och brödrosten.
Köksfläkten (GE Profile) använder vi inte heller nu på vintern – den drar snabbt ut stora mängder uppvärmd luft ur huset.
Det stora, eleganta, rostfria GE Profile side-by-side kyl/frysskåpet i köket håller jag också avstängt, för det är en enorm energislukare.
Vi har istället placerat energisnåla Bosch kyl- och frysskåp (miljöklass A++/A+++ från 2013) i det kallställda gästrummet, som just nu har en rumstemperatur på 12 °C. Kylskåpet drar normalt ca 9-10 kWh per månad och frysen ca 17-18 kWh per månad, men eftersom gästrummet är så svalt så behöver vitvarorna nu ännu mindre energi för att hålla rätt temperatur (+4 °C i kylskåpet och -18 °C i frysen). Frysen håller jag välfylld, för en full frys använder mindre energi än en halvfull frys.
Jag tänker noga efter vad som behövs innan jag öppnar kylskåp eller frysskåp, och håller inte dörren öppen en sekund längre än nödvändigt. Det samma gäller för övrigt också husets ytterdörrar.
Min tredje frys, en Whirlpool frysbox, har jag också tagit ur bruk (sparar 200 kWh/år). Den var förut fylld med bröd för långa tider. Nu bakar jag istället efter behov (och försöker ha 40 – 50 kilogram mjöl i förråd).
Obs. Placera kylen och frysen luftigt och svalt – och aldrig bredvid ugn, spis eller diskmaskin, eller i solen! Det är viktigt att luften kan cirkulera bra.
Spara energi i badrum & tvättrum
Som jag tidigare nämnde så sparar vi varmvatten genom att tvätta händerna i svalt vatten och hoppa över duscharna. Det har varit bra för min torra hud.
Under hela 2022 har jag bara duschat i ca 45 minuter totalt (förutom 30 sekunders daglig användning av bidédusch).
Du behöver inte alls duscha hela kroppen varje dag, eller ens varje vecka eller månad (om du inte har ett riktigt smutsigt arbete). När du duschar tvättar du bort hudens och hårets naturliga oljor, vilket är skadligt för dig. Jag skall skriva mer om det här i en senare artikel.
Jag använder inte längre hårfön, plattång eller locktång.
Golvvärmen i badrummet är avstängd och vi har ingen elektrisk handdukstork.
Vi har en fin elbastu, men den har vi inte använt en enda gång ännu (på över 18 år). Vi har valt att inte installera badkar eller bubbelbadkar i huset.
Vi vädrar kläder istället för att tvätta dem. Först när kläderna är riktigt smutsiga så tvättar vi dem. Vi använder tvättmaskinen bara några enstaka tvättdagar per år, och då tvättar vi alltid fulla maskiner. Vi har ingen torktumlare utan lufttorkar alltid byket. Vi använder inte heller strykjärn. Vi slätar ut plaggen noggrant (med händerna) medan de ännu är våta och skjortor torkar vi på galge.
Andra sparåtgärder
Tidigare brukade jag dammsuga en gång i veckan, men det senaste året har jag börjat sopa istället. Det sparar massor av ström, för dammsugaren är också en energislukare.
I vårt hem är det tillräckligt att dammsuga varannan månad (gärna någon kall natt när dammsugarens varma flås värmemässigt kommer till nytta). Vi är prydliga människor som knappt alls smutsar ner, och vi har generellt väldigt lite damm, dels för att vi tvättar kläder så sällan, dels för att vår mekaniska ventilation filtrerar bort damm och smutspartiklar. Dessutom är luften ren och frisk härute på ön, nära naturen.
När det gäller vår hemelektronik finns det inte mycket ström att spara. Våra datorer och bildskärmar är moderna och energieffektiva. Vi tittar aldrig på TV. Vår stereoanläggning med förstärkare, högtalare och subwoofers sålde vi bort på våren. Vi har dragit ur sladden till apparater vi inte använder, och lämnar aldrig laddare i kontakterna.
Vinkylen/vinskåpet har vi aldrig ens tagit i bruk, det är fortfarande avstängt och oanvänt.
Belysningsmässigt är vårt hus aningen föråldrat. När huset blev klart år 2004 fanns det nämligen inga LED-lampor ännu. Alla våra inbyggda armaturer använder energisparlampor, halogenlampor eller lysrör. Värsta strömslukarna är 32 infällda halogenspotlampor à 35 W och fyra halogenstrålkastare à 100 W. Vi undviker att använda dessa så långt det går. Vi prioriterar istället energisparlamporna, lysrören och flyttbara LED-ljus.
I våra hängande taklampor använder vi speciella 28 W fullspektrums dagsljus-energisparlampor, som har ett mycket vackert ljus (gjorda för studiobruk).
Allra mest använder vi en flyttbar och ställbar studio-ljusbom (på hjul), med en effektiv 11 W LED-dagsljuslampa, som ger fin arbetsbelysning var jag än stökar på i hemmet. Tack vare ljusa, öppna och reflekterande ytor, vita väggar och tak, och ett ljust golv, krävs det inte mycket belysningsenergi för bra ljus.
För det mesta använder vi bara en lampa åt gången, och släcker alla andra.
Husets utebelysning (som består av elva LED-lampor) håller vi släckt, förutom en 10 W LED-strålkastare (med mörkersensor) vid infarten.
Vår energisparresa fortsätter
Att spara energi är en fortlöpande process – och det här var vår första etapp. Varje dag hittar vi nya möjligheter att förbättra och optimera vår energianvändning.
Nästa sommar ska jag här på bloggen återkomma till energisparandet, och följa upp resultatet för ett helt år (juni 2022 – maj 2023). Vi får se hur världen ser ut då – eller om ens världen existerar då längre. “Om Gud vill, och vi får leva“, som Henriks farfar brukade säga.
Vi har redan nu kunnat konstatera hur fantastiskt vårt lågenergihus är; ett riktigt drömhus också i energikristider.
Att isolera bra och att skaffa luftvärmepump är investeringar som ger hög avkastning!
Om energikrisen fortsätter skulle nästa logiska etapp vara att omvandla Villa Kia till ett nollenergihus eller plusenergihus. Det är möjligt med relativt små investeringar:
byta ut FTX-aggregat och varmvattenberedare mot ett nytt luftvärmepumpbaserat system
installera 22 solpaneler (8,25 kWp) som kan producera 10 000 kWh/år
byta alla lampor till energisnåla LED
installera luftvärmepump i sovrumsdelen och garaget
Vi fortsätter att satsa på lösningar som inte kräver några investeringar, men som ändå ger stor effekt.
Du är alltid välkommen att följa med vardagen i Villa Kia genom min visuella dagbok – de nyaste bilderna hittar du här. Var rädd om dig när du sparar ström – gör inget som kan vara brandfarligt eller farligt för din eller andras hälsa!
Jag minns fortfarande polischefens min, när vi tillsammans gick igenom kvällens bordsplacering och granskade middagsplatsen (en vacker restaurang med Michelinstjärna och stora fönster).
Det var en solig höstdag i oktober 2009. Platsen var det berömda Hotel Royal Evian, ett femstjärnigt hotell lyxigt beläget ovanför Genèvesjön, i sydöstra Frankrike.
Entrén till Hotel Royal Evian.
Jag arrangerade en årlig internationell toppkonferens, som samlade dignitärer och internationella ledare från främst politik, men också från näringsliv, diplomati och vetenskap. Detta år ordnade jag konferensen i Royal Evian hotellet, i Évian-les-Bains.
Polischefen ledde ett stort team av säkerhetspolisens livvakter, som ständigt skyddade en speciell konferensdeltagare.
– Vi måste nog kalla in ytterligare ett tjugotal livvakter, förutom teamet vi redan har på plats, förklarade polischefen lugnt åt mig, när han sett bordsplaceringen.
– Det finns en reell risk att en prickskytt gömmer sig här i den stora parken och sedan skjuter vår skyddsperson genom restaurangens fönster. Vi måste stänga av och säkra hela parken, och ställa våra män framför alla byggnadens fönster, fortsatte han.
Jag erbjöd mig att göra ändringar i bordsplaceringen, men polischefen försäkrade artigt att de har läget under kontroll och att jag inte behövde göra några ändringar. Så med några timmars varsel flög de in en stor polisstyrka från ett annat land. Det blev ett stort säkerhetspådrag, men middagen förlöpte väl.
Det var redan fjärde året jag arrangerade konferensen, så jag var rätt van med att flera deltagare hade någon form av säkerhetsarrangemang (t.ex. enstaka diskreta livvakter). Men det här året deltog en samhällelig nyckelperson som dygnet runt skyddades av ett stort team av säkerhetspolisens livvakter. Var vi än rörde oss hade vi 10-15 säkerhetspoliser runt oss. De bevakade alla hörn, och alla utgångar och ingångar.
Kia med en grupp konferensdeltagare (bl.a. tre prinsar och en prinsessa) samlade runt flygeln (till tonerna av Amazing Grace).Omgiven av livvakter.
Under konferensen (som varade tre dagar) spenderade jag mycket tid med den skyddade personen, och fick på nära håll uppleva hur noggranna livvakterna var.
Så här gick det t.ex. till när vi skulle åka hiss: En grupp livvakter åkte först upp till destinationsvåningen för att granska och säkra den våningen. Under tiden granskade säkerhetspolisen hissen medan andra livvakter sprang upp för trapporna och säkrade alla mellanvåningar. När kusten var klar fick vi stiga in i hissen och åka upp tillsammans med ett par livvakter, till livvakterna som väntade på destinationsvåningen. Vi var hela tiden omgivna av livvakterna, de var överallt.
Trots att livvakterna var mycket synliga så var de samtidigt diskreta (som flexibla, fokuserade och uppmärksamma skuggor), och man vande sig snabbt med situationen (att vara omringad och beskyddad av poliser).
Polischefen förstod att jag ville lära mig så mycket som möjligt, och få större erfarenhet av att hantera allvarliga hotbilder. Där och då fick jag en snabbkurs i hotbildsbedömning, riskfaktorer och förebyggande säkerhetsarbete på högsta nivå. Vänligt och respektfullt gav han goda och praktiska råd för framtida evenemang, arrangemang och bordsplaceringar. Det var värdefulla lärdomar som ändrade på mitt sätt att se på många saker.
Efter det här är risken att bli skjuten genom fönster något jag alltid tar i beaktande, också i mitt eget liv.
Konferensen var för övrigt en väldigt familjär, avslappnad och informell träff för inbjudna deltagare och talare, med kunglig glans. Alla tal, presentationer, diskussioner och keynotes följde Chatham House Rule. Konferensen hölls på noga utvalda platser (slott och palats), som varierade från år till år.
Trerätters lunch på konferensen.Brandade de morue à l’ail doux (saltad torsk med potatis- och vitlökspuré).
Jag var mycket nöjd med Hotel Royal Evian, och hur professionellt de skötte samarbetet.
Hotellet är kanske mest känt för den ödesdigra Evianflyktingkonferensen 1938 (ett praktexempel på narcissism och kollektiv narcissism från alla parter – jag ska skriva mer om det senare), men platsen är också ett populärt besöksmål för kungligheter och statsöverhuvuden, och en praktisk konferenslokal.
Jag vill avsluta med att visa dig några bilder av den vackra platsen:
Hotellets vackra salar.Utsikt mot Genèvesjön och staden Lausanne på andra sidan.Kia axlar ett stort ansvar.Vy över Évian-les-Bains.Härliga blomsterarrangemang med majestätiska berg i bakgrunden.Den vackra och pedantiskt skötta parken.Välklippta häckar (och Genèvesjön är vacker som ett konstverk). Tack Hotel Royal Evian för den här gången!
För några år sedan beslagtog de finska myndigheterna alla datorer och lagringsenheter av mig och min man. Det skedde utan godtagbar grund och under full sekretess (läs mer om den absurda processen här och här).
I två dagar genomsökte myndigheterna olagligt vårt hem, Villa Kia, och beslagtog minst 10 datorer och 60 lagringsenheter – alla våra digitala ägodelar och verk, alla bilder och allt mitt forskningsmaterial.
Och vi har inte fått någonting tillbaka.
Som tur är hade jag sparat lite data i molntjänster. Jag lyckades nu komma ihåg lösenordet till en av dem, och hittade en hel del intressanta bilder, som jag vill dela med dig.
Kia Karlberg med prof. Jerzy Buzek (Polens premiärminister 1997-2001 samt Europaparlamentets president 2009-2012).
Nobelpriskonsert 2014
Då vi bodde i Stockholm deltog vi flera år i Nobelfestligheterna. Här är några bilder från Nobelpriskonserten 8.12.2014 i Stockholms konserthus. Vi var i god tid och fick delta i förfesten. Läs hela min konsertrecension: Med Kungen och Beethoven på Nobelkonsert >
Den följande bildserien visar hur jag såg ut år 2005, då jag var 30 år gammal. Vi hade här bott drygt ett år i Villa Kia (som vi byggde 2003-2004). Dessa bilder användes som grund för en porträttmålning, som en annan konstnär målade:
Bildgallerier
Jag hittade en del bilder från byggprocessen, och mera interiörbilder av Villa Kia. Och så hittade jag lite bilder från året 2015-2016, då vi bodde i tre länder (Finland, Sverige & Danmark). Det blev så mycket bilder att jag gjorde dem till egna bildgallerier, se dem här:
Jag blev så glad när jag hittade några gamla bilder från tidigare resor till Stockholm. Vackra minnen, så jag postar dem här åt dig också.
Drottningholms slottStrandparti vid Ålstensängen i Bromma (och min Volvo XC60)Min Volvo XC60 vid Bro Hof Slott (golfklubb med restaurang). Länk >KaknästornetPromenad på DjurgårdenVy mot Nacka strand.
Jag och min man har firat många bröllopsdagar i Stockholm. Bilderna ovan (från Sverigebåtshytten) är från 2012 när vi varit 14 år gifta. Det var vår första resa på flera år, eftersom Henrik varit så sjuk. Lika glada då som på bröllopet här nedanför år 1998. Och fortfarande är vi samma personer, lika kära.
Bröllopet i Svartå slott år 1998. Länk >Här firade vi vår 15 års bröllopsdag på Grand Hotel Stockholm. Länk >Frukost på rummet och utsikt mot slottet.Moderna Museet, blev lite till mig för jag hade just gått baklänges in i konstverket som skramlade till… (och märkte att det var en Calder). Länk >Kungsträdgårdens vackra körsbärsallé i full blom. Prunus Accolade heter arten.
Vi orkar inte. Vi klarar inte detta ensamma längre. Det räcker nu.
Jag har inte gjort något fel. Jag har levt mitt liv prickfritt och generöst. Jag är en snäll, empatisk och skötsam person. Mitt liv kan öppet granskas till minsta detalj.
Det finns ingen giltig grund för det våld som statsmakten i hemlighet utövar mot mig och min man. Den falska informationen de ger ut har inget med verkligheten att göra. Det är gaslighting och rökridåer för att lura dig.
Allt handlar egentligen om mycket grova fel som motparten och staten själva har gjort sig skyldiga till. Och de försöker undvika sitt ansvar (och internationell skandal) genom att med våld göra mig till syndabock. Det är en typisk cover-up. Genom att slakta mig och min man försöker de komma undan. De följer det narcissistiska mönstret till punkt och pricka.
De har nu gjort mitt liv till en mardröm i över 10 år. Och det blir bara värre hela tiden.
Varför gör ni ingenting åt saken? Varför tittar ni bara tyst på, och accepterar deras förfarande? Varför tittar ni bort? Varför hjälper ni till att tysta ner saken?
Jag är helt slut.
En ensam svag individ i utsatt position har ingen chans mot en stor och mäktig statsmakt, om inte omvärlden ryter till. Har du gjort allt du kunnat?
Det samma håller på att hända igen, åt mig och min man Henrik. Vi har inte mycket tid kvar innan de tagit livet av oss också. Min hälsa och Henriks hälsa har aldrig varit så här svaga.
Det här är inte ett vanligt case. Det är ett historiskt case. Det ni ser är en modern avrättning. Ett case som visar landets karaktär.
Ni måste lyfta fram saken i offentlighet, överallt, till varje pris. Ni måste granska allt grundligt från alla håll. Från grunden, precis allt. Från början till slut. Varje detalj. Kräv full insyn och offentlighet i alla processer. Det räcker inte med att granska det som staten gör nu, det är rökridåer. Granska allt som skedde innan, helt från början, och granska extra noga situationen innan dess. Där hittar ni sanningen, det de vill gömma.
Staten är livrädd för granskning och måste gömma allt till varje pris. Deras verksamhet tål inte öppen granskning.
Ansvaret är på staten, inte på mig. Yttrandefriheten och konstens frihet borde vara okränkbara värden i ett demokratiskt samhälle. Det är staten som måste stå för sina löften, och följa sina lagar och internationella förpliktelser. Det gör staten bevisligen inte.
Du såg statsmaktens verkliga karaktär i Pekurinens avrättning. Karaktärer ändras aldrig.
Karaktärer kan hållas i schack genom mekanismer som total insyn, offentlighet, öppen granskning och allmän debatt med full yttrandefrihet och full information. Om dessa demokratiska mekanismer åsidosätts träder statsmaktens verkliga karaktär snabbt fram igen.
Vad gör staten när de tror att ingen kan titta på, när de får verka i hemlighet? Det är här du ser statsmaktens verkliga karaktär (som alltid tenderar att gå i tyrannisk riktning i sådana här situationer).
De tar allt jag har. Mitt liv, min hälsa och alla tillgångar. De ignorerar alla mina mänskliga och konstnärliga rättigheter och friheter. De kör ner oss till människovrak.
De har förstört mitt liv så grundligt det går, och tagit alla resurser ifrån mig. Jag har knappt ens haft råd med mat och mediciner.
Staten har bundit mig totalt, och satt munkavle på mig. Det är inte mycket jag själv kan göra eller säga. Jag får bara sitta tyst och se på när de misshandlar oss och sliter oss i bitar.
De har gått för långt.
Det hänger på dig nu. På er alla. Gör allt du kan!
Min kapacitet räcker inte till.
Henrik och jag klarar inte av att hantera situationen ensamma längre. Våra krafter och förmågor är begränsade. Vi är svaga och trötta.
Dela gärna: Dela gärna min webbplats www.kiakarlberg.org och informationen till så många som möjligt. Skicka mitt rop på hjälp till alla journalister, organisationer, politiker och människor runt hela världen.
