#2 Biografi: Min bakgrund och uppväxt

År 1974 föddes jag på Kvinnokliniken i Helsingfors. Mina föräldrar var inte gifta och graviditeten var helt oplanerad. Jag fick släktnamnet Elfving, efter min mamma. Mina föräldrar gifte sig en kort tid därefter (på mitt dop, tror jag).

Både mammas och pappas släkter är helt svenska.

Vi bodde i Helsingfors och jag gick lågstadiet och högstadiet i Munksnäs. Efter grundskolan flyttade familjen till Grankulla och jag tog studenten vid Gymnasiet Grankulla Samskola.

Min barndom var tung. Jag är dotter till en narcissist. Hela familjen var dysfunktionell. Utåt sett skulle allting se perfekt ut. Den välputsade familjefasaden dolde det osynliga våldet, den psykiska misshandeln. Denna terror kan ingen förstå om man inte själv har upplevt det.

Tyvärr blir offret ständigt misstrott.

Jag var liten och trodde att alla familjer var likadana, att det narcissistiska våldet var normalt. Jag överlevde, men blev skadad för livet.

Tjugo års tragisk erfarenhet (som offer) gjorde mig till narcissism expert. Jag genomskådar narcissisternas ondskefulla beteende och begriper deras hemliga språk. Jag kan läsa deras tankar. Jag kan peka ut deras mönster. Och jag kan avslöja allt för dig (alla deras hemligheter).

På somrarna jobbade jag ofta på vårt familjeföretag Oy Elfving Ab.

Familjebakgrunden är brokig och ganska intressant ur olika perspektiv. Min morfars far Hemming Elfving (konsul och kommerseråd) grundade Elfving-företaget år 1910. Han grundade även det kända företaget Hangö Kex. Min morfar, kommerserådet Nils Elfving, fortsatte sedan att leda företaget tills han gick i pension.

Senare fick min pappa leda vårt familjeföretag. Min morfar brukade alltid säga att det var tack vare att jag blev till som pappa fick komma in i familjeföretaget.

Min mormor arbetade som en av de första flygvärdinnorna i Finland men hon dog som 40-åring av hjärnblödning långt innan jag föddes, så jag fick en ny mormor från handelssläkten Hartman i Vasa.

Min mamma var till utbildningen sjuksköterska/barnmorska och blev sedan hemmafru. Jag har två yngre syskon; en syster och en bror.

Min farfar Karl-Erik var borgmästare och jurist i Karleby. Min farmor Ulla arbetade på ett laboratorium.

Min tunga uppväxt satte djupa spår på min personlighet. Jag är högkänslig och växte upp till en så kallad super-empatisk person. Det betyder att man tar alla andras behov i beaktande hela tiden. Personlighetstester som jag gjort visar så gott som total avsaknad av narcissistiska drag. Jag är alltså en “people pleaser” som alltid vill se till det bästa för alla andra. Detta leder ofta till att själviska narcissister ser en öppen möjlighet att exploatera och utnyttja mig.

Jag fick vid uppväxten också uppleva avigsidorna av business och ekonomi på väldigt nära håll och var själv helt ointresserad av pengar och girighet. Pengar köper inte lycka även om vissa människor verkar tro det. Mitt ägande i familjeföretaget har dock gjort det möjligt att leva ett privilegierat liv, och jag har alltid haft tillräckligt av allt man kan behöva.

Som barn dansade jag balett och danslektionerna var intensiva med stränga lärare – men dansen i sig var frihet förkroppsligad för mig.

Jag seglade och var aktiv i sjöscoutkåren Vikingaflickorna, och gillade skärgårdslägren och speciellt de internationella lägren med scouter från hela världen. Jag älskade att simma och har tagit alla simmärken som man kan ta. I högstadiet spelade jag fotboll och surfade. Jag har ända till vuxen ålder haft flera kaniner, som jag tycker är så söta och mjuka.

I tonåren var jag många år engagerad som Finlands Lucias tärna och gick många gånger i Luciatåget nerför Domkyrkans trappor. Med Lucia turnerade vi och uppträdde och sjöng på flera olika orter och jag ackompanjerade ofta på gitarr. Vi besökte ålderdomshem, skolor, föreningar, vårdhem och kyrkor.

Musiken var viktig också senare i livet och jag gick i vuxen ålder en DJ-utbildning, skaffade DJ-utrustning och spelade på olika event och t.ex. i Stockmanns butik.

Under min uppväxt var min familj skidtokig, så jag har skidat sedan jag var 3 år gammal. I tonåren åkte jag mycket slalom (främst i Alperna). Jag tycker om mäktiga berg och landskap. Där blir man liten och naturen stor.

Mina gudföräldrar, Svante och Hedvig, betydde mycket för mig. De var viktiga förebilder. Svante var dubbeldoktor, både i medicin och kirurgi. Han är en av de få som haft docentur i två olika medicinska discipliner samtidigt. Hedvig var verksam inom litteratur och kultur. Båda var empatiska, hjälpsamma och osjälviska. Jag tror att deras djupa påverkan på mig satte grunden för det vetenskapliga tänkandet som nu genomsyrar mitt liv.

En julafton gav Svante och Hedvig mig en julklapp, som någon kanske tycker är lite tråkig. Det var Svenska Akademiens ordlista. Jag är så glad för den, och använder den fortfarande varje dag.

Min andra gudmor Pian (moster) var ärlig, krass och ifrågasatte (av princip) allt. Hon hade ingen fasad. Av henne lärde jag mig vikten av kritiskt tänkande och öppenhet.

Min tredje gudfar Sheba (farbror) var läkare.

När jag var 17 år gammal introducerades jag på Amaranterbalen i Stockholm (som medlem i Stora Amaranterorden).

Amarantherorden är ett ordenssällskap i Sverige (instiftat av Drottning Kristina år 1653). Amarantherbalen hölls i Spegelsalen på Grand Hôtel och överträffade i sin prakt allt jag hade sett i Norden. Det var mitt första möte med svenska kungligheter.

* * * * *