Hur högkänsligheten syns i vår vardag (6 konkreta exempel)
Jag och min man Henrik är extremt högkänsliga personer (högst på skalan). Detta påverkar vår vardag både positivt och negativt. De positiva sidorna överväger klart de negativa, men visst blir livet en aning mer komplicerat.
Här ger jag dig några konkreta exempel (med fokus på Henrik).
- En högkänslig person är ytterst känslig för smärta. Man undviker därför allt som kan orsaka smärta (eller tanke på smärta)
Exempel A:
Henrik har alltid varit livrädd för tandläkare. Som liten bet han ihop tänderna och öppnade inte munnen. Ibland lyckades tandsköterskan övertala honom (med hjälp av någon muta/leksak) att öppna munnen. Så fort det gjorde ont knep han fast käkarna igen.
Tandläkarna skrev in i hans journal att han är ett “problembarn”, omöjlig att vårda.
Med hjälp av bedövning och lugnande medicin kunde de senare göra vissa ingrepp, men hans tänder förföll.
Efter den obligatoriska tandvården i grundskolan har han bara gått en enda gång frivilligt till tandläkaren. Det var till den privata tandläkarstationen Hammas-Pulssi där en anestesiläkare sövde ner honom för en hel dag, så att specialtandläkaren kunde göra hela livets tandvård på en enda gång.
Snart har Henrik inte riktigt några tänder kvar att vårda.
Exempel B:
Henrik dör nästan hellre, än att frivilligt gå till läkare. Det är ironiskt med tanke på hur mycket hälsoproblem han har. Han kan svimma bara av att se en nål eller spruta. Han går inte med på undersökningar som kan innebära smärta.
Det är ett problem att hälsovården inte förstår sig på högkänslighet, och inte vill ta det i beaktande. Många högkänsliga blir lidande i onödan.
Dessutom är en stor del av tandläkarna och läkarna narcissister, som helt saknar empati. Dessa brukar bemöta Henrik mycket föraktfullt.
Det här har lett till att Henrik inte fått den vård han behövt, och inte heller fått del av det socialskydd han skulle ha rätt till (sjukdagpenning, sjukpension etc).
Exempel C:
Henrik är “allergisk” mot statisk elektricitet. De statiska el-stötarna orsakar stor smärta åt honom. Det gör att han är extra känslig mot allt som kan alstra eller ladda statisk ström i kroppen, och speciellt mot konstgjorda material som polyester och plast.
Han undviker att röra allt som kan ge stötar, t.ex. dörrhandtag, bildörrar, metallytor, plastpåsar och andra människor. Om han måste röra vid något som kan ge stöt så har han en speciell ritual för det (som kontrollerat avlastar spänningen), eller använder en isolerande handske. Det är värst på vintern.
- En högkänslig person tycker om sköna, bekväma och rena kläder i naturmaterial
Henrik kan inte ha kläder gjorda av konstgjorda material. Han får “angst” av allt som inte är naturligt. När jag skriver “angst” menar jag en så överväldigande obehags- och ångestkänsla att den tar över hela hjärnans processor-styrka.
Henrik har en otrolig känsla för material. I klädbutikerna kan han med fingertopparna känna på ett plagg och direkt säga vad det är för material (och dessutom i vilka proportioner). Han godkänner bara bomull, bambu, och ylle i sina kläder. Han tycker om sina gamla kläder och vill helst inte köpa nya. När han hittat något som passar så köper han flera i förråd.
Han går nästan alltid barfota, för annars får han “sock-angst”. Jag minns speciellt en gång i Stockholm, när vi var på en fin restaurang på Östermalm. Henrik hade så svårt att hantera “sock-angsten” att han till sist tog bort skorna och sockorna, mitt i salen.
Dessutom kan han inte själv böja sig till sina fötter (funktionshinder), så det är alltid jag som klär på honom sockorna.
Han får “angst” av allt som är trångt och spänner, eller kliar. Han får också “angst” om hans kläder blir ens lite våta eller smutsiga.
- Högkänsliga personer känner dofter och smaker tydligare
Henrik är superkänslig för dofter och lukter. Han känner dofter långt före alla andra, och på otroligt långt avstånd. Han blir lätt illamående och tänker spy, om han upplever dofterna obehagliga. Han kan bli illamående av blotta tanken på en otrevlig doft, alltså bara av minnet av doften.
Han är jättesnabb att märka om något är på väg att börja brinna.
Mögel och gorgonzola får honom att spy. Vi har många gånger varit tvungna att snabbt lämna restauranger för att någon i lokalen beställt mat med gorgonzola.
Han klarar inte heller sura smaker.
Han hittar fel också i de bästa kockarnas ingredienser eller maträtter (typ Gordon Ramsay). Men han klagar inte, han brukar hjälpa istället.
- Högkänsliga och särbegåvade personer med hög matematisk eller logisk intelligens är särskilt känslosamma och känsliga
Henrik har enorm empati och stor medkänsla. Han lever sig intensivt in i allt han ser, hör eller tänker. Han rörs alltid till tårar av sorgliga historier, om det sedan är film, litteratur, konst eller tankar. Eller egna texter.
Han har aldrig kunnat se på våldsamma eller obehagliga filmer. Synen av blod sårar hans inre. Han tycker att alla filmer är hemska. Han tål inte teater.
Han blir jätteledsen när han ser en fjäder, för han tänker att fågeln dött eller skadats.
Henrik kan inte gå förbi tiggare utan att ge dem något. Han vill alltid att vi köper något ätbart till dem, t.ex. smörgåsar eller energirika nötter.
- Högkänsliga personer undviker situationer som upprör
Henrik har en intensiv föreställningsförmåga. Han kan låta fantasin flöda fritt. Han kan föreställa sig det värsta som kan hända i alla situationer.
Han blir lätt överväldigad och får fysiska reaktioner på känslor och stress (ont i magen, huvudvärk, tryck i bröstet, angst och ulcerös kolit skov). Henrik har stor empati, men han kan också ha extremt höga nivåer av rädsla och ängslan och få depressionsattacker.
Allt detta gör att han undviker allting som kan uppröra honom. Hur länge som helst.
Han har aldrig tyckt om att få post. När vi bodde i höghus för över 20 år sedan, blev han alltid skrämd när postmannen gick i trappan och dunkade i dörrens postlucka. Han ville inte ha någon post. Det upprörde honom. Han skruvade fast postluckan.
Det har inte blivit bättre med åren. Tvärtom.
Som narcissismoffer har vi varit tvungna att helt gå in för No Contact-strategin. Jag tror att det är 10 år sedan vi tagit emot post.
- Högkänsliga har svårt att arbeta när andra tittar på
Som skapande konstnär är Henrik perfektionist.
Han behöver alltid arbetsro och kan inte jobba när andra tittar på. Han behöver få koncentrera sig. Han har sin egen vision, sin egen stil och genre. Han gör saker i sin egen takt, och vill inte ha publik, bli störd, eller ha tidspress.
Han presterar sämre när han blir iakttagen. Får han inte lugn och ro blir han irriterad och nervös, och hans humör kan svänga snabbt. Om han blir störd eller överväldigad kan han vara allt annat än empatisk. Han tycker inte om att anpassa sig och reagerar kraftigt på störningar.
Dessutom är Henriks modeller så gott som alltid nakna, så det är möjligen för dem också roligare att få jobba i lugn och ro. Henrik är ju Finlands ledande Fine Art Nude konstnär, och hans produktion omfattar till största del visionära nakenstudier och självporträtt.
Det här är grunden till att vi alltid skapat skilt, vardera för oss själva.
När den ena av oss skapar i ateljén måste den andra vara i arbetsrummet bredvid. Henrik har gjort stora konstnärliga produktioner, men principen är alltid den samma. Är det många personer “on set” måste alla dra sig undan. Han måste få skapa i fred, annars blir han inte nöjd med resultatet.
Högkänsligheten är ett underbart karaktärsdrag (med så gott som bara positiva sidor). De mest negativa sakerna kan härledas till den hemska, narcissistiska världen, där vi bemöts fel. Skulle vi bemötas med förståelse, omtanke och kärlek så skulle situationen vara helt annorlunda.
Vi högkänsliga har en viktig uppgift inom anti-narcissism.
* * * * *