Med Dalai Lama i Jerusalem (1994)

När jag gick igenom mina bilder till biografin fastnade jag för denna bild.

Året var 1994.

Jag utforskade Israel.

Israel är ett medelhavsland med rik historia. Där finns så mycket att se och upptäcka.

Det var härligt vår. Judarnas Pesach och kristnas påsk.

Jag tyckte om medelhavsklimatet, med ljuva, varma kvällar.

Det var en spännande mix av olika kulturer.

Visst fanns det oroligheter i atmosfären (och reseplanen måste flera gånger anpassas till säkerhetsläget) men jag var ändå aldrig rädd.

Jag tog mig runt den vackra Gennesaretsjön (vilket inte var helt tryggt). Jag besökte en kibbutz.

Jag simmade i Döda havet och i den underbart vackra Sakhne, den varma källan i Gan HaShlosha nationalpark.

Jag drack ljuvligt gott kaffe med beduiner i deras tält. Jag åt för första gången falafel, och tyckte också det var jättegott.

Jag besökte Gamla staden i Jerusalem. Och Västra muren (Klagomuren).

Jag besökte Jesu födelsekyrka (med trång ingång) i Betlehem.

I Tel Aviv-Yafo simmade jag i Medelhavet. Den moderna staden gjorde annars inte något intryck på mig.

Jag besökte Getsemane trädgård och Yad Vashem – The World Holocaust Remembrance Center. Yad Vashem påtagliggjorde den narcissistiska ondskan.

En dag besökte jag platsen som många tror att är Jesu gravplats i Jerusalem. Det var en lugn dag, inte mycket människor i farten.

Jag tittade in i graven. Den var tom.

Plötsligt stod det en asiatisk man, klädd i färggranna tyger, bredvid mig. Det var Dalai Lama. Vilken rolig överraskning.

Det var en stor upplevelse att få träffa honom. Ett möte jag aldrig glömmer. Han hade stort tålamod och ingen brådska i världen.

Peace.

Läs också om Anti-narcissism.
Anti-narcissism är den enda hållbara lösningen på Mellanösternkonflikten.

* * * * *