#7 Biografi: Drömmen om Paris byttes mot mardröm i Helsingfors

Vår dröm var, vid denna tid, att spendera en längre tid i konstnärernas stad Paris, helt som Henriks släkting, konstnären Victor Westerholm gjorde på 1800-talet.

Hösten 2008 tömde vi därför huset i Åbo och lade ut det till försäljning. Vi flyttade till en temporär liten (hyrd) bostad på Bulevarden i Helsingfors, med planen att så fort huset sålts åka ut i världen för en längre tid. Vi valde Helsingfors för att vara närmare flygfältet (och släktingar).

Men så kom finanskraschen 2008-2009. Bostadsmarknaden stod stilla och vårt hus hörde till de dyraste till salu. Inte ett enda hus såldes i den prisklassen under ett par år i Åbo.

Henriks hälsa försämrades på nytt och vi flyttade sommaren 2009 tillbaka till vårt osålda hus i Åbo, fortfarande med drömmen om Paris levande.

Valet att flytta till Helsingfors var ett av de beslut jag ångrar mest i hela mitt liv på grund av det mörker, den dysterhet och inskränkthet som jag upplevde att råder där. För en konstnär var det en mardröm, det var den sämsta möjliga omgivningen för kreativt skapande – ingen öppenhet, kreativitet eller tolerans och rasismen mot svenskan (och överhuvudtaget) var påtaglig.

Ända från att jag var liten och växte upp i en helsvensk miljö fick jag lära mig att det var farligt att tala svenska; talar man svenska i spårvagnen eller i centrum kunde man bli slagen och anfallen, så det måste man akta sig för. Man var aldrig trygg. Arga, våldsamma män kunde börja skrika åt en bara för att man talade svenska.

Det finska språket blev för mig förtryckets språk, förknippat med trauma – ett språk som förkroppsligar ett intolerant och rasistiskt samhälle. Som en följd av det kopplar jag ihop finska med hot och hat och har därmed tagit avstånd från allt finskt.

Jag har inte läst en inhemsk tidning, eller tittat på inhemsk TV, eller hört på radio, sedan min barndom. Att höra finska är som att höra påminnelser om påhopp, attacker mot mig (och min man) och trauman. Också därför har jag valt att ha minimal kontakt med det finska samhället och söker all inspiration och alla impulser utifrån, internationellt. Min man är likadan, också helsvensk, utan kontakt till det finska samhället. Han är uppvuxen på en liten ö i Åbolands skärgård, och fick redan som barn alla sina impulser från Sverige och Åland.

* * * * *